Läser i dagens Nerikes Allehanda om en kioskinnehavare som drabbats av flera inbrott. Kioskinnehavaren vet vem som är gärningsman, såväl namn, bostad som arbetsplats. Trots detta agerar inte Polisen.
Ansvarig chef vid Örebropolisen säger:
- Polisens verksamhet är tuffare än de anar och kioskinbrott kommer ungefär längst ner på listan.
Visst, jag förstår att Polisen måste prioritera sina insatser, precis som vi alla måste prioritera i vår vardag.
Medborgarna kan dock inte gå omkring och tycka synd om polisen och bara acceptera att Polisen "struntar i" att utreda vardagsbrottslighet, vardagsbrottslighet som kan slå enskilda människors liv i spillror.
Nu tror jag inte att det är så illa så att Polisen medvetet struntar i att göra sitt jobb utan det handlar om något annat. Enligt Polisen själv så handlar det om bristande resurser. Eller är det något annat grundläggande fel ?
Även om Polisen skulle utreda alla brott omgående så kommer efter åtal nästa propp i maskineriet. Då blir dessa ärenden liggande på hög i domstolarna eftersom inte heller dom hinner med sitt arbete. Till följd av bristande resurser eller..?
Skulle domstolarna också vara högeffektiva så blir nästa propp i systemet Kriminalvården där det då kommer att saknas fängelseplatser.
Jag sitter inte inne med svaret/lösningen men jag köper inte "bristande resurser" som förklaring till alla tillkortakommanden. Jag skulle vilja se en total översyn av hela rättsväsendet/rättskedjan. Såväl vad gäller tillförlitlighet, rättsäkerhet, resurser som organisation och arbetsmetoder.
Det blir fel att enskilt vidta åtgärder för Polisen, åklagarna, domstolarna eller Kriminalvården eftersom allt som åtgärdas inom en verksamhetsgren genast får återverkningar på den övriga rättskedjan.