Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

torsdag 13 december 2018

Lucia

Luciadagen idag, men inget där ute minner om detta då grönt och grått fortfarande dominerar. För att komma i rätt stämning lånar jag några bilder av Liv från Luciafirandet på hennes förskola.
Tomtelisa med guldskor.

Pepparkaka hör förstås dagen till.

tisdag 11 december 2018

Veckans fisk

Utsökt middag 2:a Advent.

Vi försöker äta fisk minst en gång i veckan. Förra veckans Veckans fisk, lättrimmad torsk med beurre blanc och broccolimousse som D bjöd på i söndags var en riktig höjdare. 
Färsk torskrygg är en av mina absoluta favoriter. Denna gång tillagad på ett sätt som jag tidigare inte provat och dessutom med spännande och välsmakande tillbehör.
En rätt även vacker att titta på.

fredag 7 december 2018

Jeeppiee! Äntligen !!!!!!

Tuff start för D och Jeepen idag.
 Du som följer min blogg vet att D  i oktober i fjol drabbades av vad läkarna diagnosticerade som epilepsi och därmed blev hennes körkort direkt indraget i 1  år. Just då dök ord som katastrof och omöjligt upp, men som vanligt började vi snart tänka i andra termer; Vad kan vi göra? Hur löser vi detta?

Som alltid är det viktigt att låta processen ha sin gång och efter några månader,
när årsskiftet var passerat, så började vi i stället för katastrofscenarier se möjligheter igen.


När ett år passerat så började det se riktigt ljust ut.  Genomförd medicinsk utredning påvisade ingen epilepsi och D är åter sitt gamla vanliga jag. Förvisso ett år äldre, men ändå. Körkortstillståndet som D måste söka igen blev beviljat och hon har nu åter körkortet i sin hand.

Vad som återstod efter detta var  att få Jeepen i gammal god form. Vinterhjulen är på och en grundlig service  gjord innan det idag var dags för kontrollbesiktning som den passerade u a så nu är det bara att tuta och köra för D.
 Mera än ett år sedan Jeepen var i tjänst.


Men, nu kör vi.
Hur har då det gångna året varit? En prövning på många sätt förstås, men vi har lyckats lösa det mesta. Inte sällan med mycket okonventionella metoder. Att gå in på hur vi ordnat tillvaron låter sig inte göras här då inlägget skulle bli alltför långt. Jag nöjer mig med att konstatera att det varit ett prövande men oxå lärorikt år och nu riktar vi med tillförsikt blicken framåt. 

söndag 2 december 2018

1:a Advent

Det är inte mycket som skvallrar om att det är 1:a Advent idag när jag blickar ut. Inomhus  är det annorlunda då D skapat en ljuvlig Adventsstämning i huset. Det får jag återkomma till i ett senare inlägg. Stämningen torde förhöjas ytterligare då det säkert blir glögg och pepparkakor lite senare idag.
Ingen adventsstämning här inte.

Inte här heller.

Men, lite tidigare i morse så lyste adventsstakarna
som D placerat i växthuset.

onsdag 28 november 2018

Prognos


När jag tittade på väderprognosen i morse så utlovades sol idag. Det känns tveksamt om det blir så när jag öppnar fönstret,  insuper den friska novemberluften och noterar att mitt synfält upphör bara några meter bortom tomtgränsen. Inte den minsta lilla glimt av solen kan jag förnimma.
Kl. 09.45: Orkar solen tränga igenom denna dimma?
Detta utlovades.
Kl. 13.45 hade solen ändå gjort ett rätt bra jobb.
Kl. 15.15 badar björkarna på framsidan i sol.




måndag 26 november 2018

Liv

I helgen var Liv hos oss på övernattningsbesök då mamma Sara och pappa Per gav sig ut på biokväll. Det är alltid lika  härligt att få besök av vår lilla solstråle.
Frukostfilen sitter fint.

En ny leksak hade Mormor 
köpt till mig.

Kul grej.

Nu ska Mormor och jag gå ut.

Tjohoo! 

Jag gillar att vara ute och busa 
med Mormor.

söndag 25 november 2018

Italienskt

I fredags blev det en sväng till Italien igenD bjöd på en vegetarisk carbonara. Till det ett italienskt vin så klart, en Baroncello rosso som trivdes mycket bra ihop med carbonaran.
Mums!

lördag 24 november 2018

Detaljer som livskraft

Detaljer, men ack så viktiga.

Många förundras över hur jag "står ut"  med att leva i min begränsade tillvaro här på Getingstorp. Att varje dag se och uppleva samma miljö utan några utifrån kommande influenser. Visst kan även jag ibland uppleva tillvaron som begränsad, men jag har under de här tio åren på Getingstorp lärt mig att ta tillvara på små, för andra knappt märkbara detaljer; detaljer som ger mig en känsla av förnyelse, förändring och inte minst tillhörighet. En sådan detalj ser du på bilderna här nedan. Vad då? undrar du säkert. 

Jo, jag bara älskar att se när solen smeker stammarna på de gamla tallarna i skogen här intill.


De gamla tallarna står där som gyllene pelare som 
solen fritt kan klättra på.
Räcker det då med,  förutom familjen, detaljer för att göra min tillvaro meningsfull? Ja, för mig är det tillfyllest. Frånvaron av andra människor än familjen besvärar mig inte. Tvärtom trivs jag med att ha det så;  jag trivs med livet som ensamvarg. Så mycket ensamvarg jag nu kan påstå mig vara med D vid min sida.

Annat skulle det förstås varit om jag hade hamnat i den här situationen innan internet och TV fanns. Det är ju genom dessa kanaler jag får mycket av den påfyllning som vi alla  behöver. Inte minst ni som är mina bloggvänner ger mig ständig påfyllning av idéer / tankar och tar mig med på utflykter ut  i världen.



torsdag 22 november 2018

Samband

När solen lyser med sin frånvaro så tenderar min inspiration och mina idéer att göra detsamma. Det synes finnas ett klart samband här. Det enda som på sistone inspirerat mig till blogginlägg är våra helgmåltider och fotbollsgalan. Det är ingen hemlighet att jag gillar mat och fotboll.

När jag idag sitter vid mitt "datorfönster" och blickar ut så möts jag av bilderna nedan. Inget jag så där omedelbart "går igång" på. Det blev förvisso ett inlägg, men det satt långt inne.
 Föga upphetsande utsikt i dessa dagar.

Det gamla äppelträdet har tappat sin löv och  
längtar liksom jag till det våras igen.

måndag 19 november 2018

Så kan man oxå resa

Som brukligt är så har helgen på Getingstorp fyllts av nya spännande maträtter. Denna gång med influenser från  vitt skilda platser i Europa. Jag som inte längre kan resa på riktigt får i stället ge mig ut på kulinariska resor.

I fredags bjöd D på Provensalsk fisksoppa.      
Dukat till fredagsmiddag.

Soppan från Provence skulle oxå kunna benämnas gryta.
    

Lördagens middag bestod av en Caponata - varm siciliansk sallad.
Siciliansk sallad med nybakat bröd.


Söndagsmiddagen  hade norrländsk anknytning då D serverade en Jämtländsk "vilt"gryta.
Den jämtländska grytan puttrar på vedspisen.
Kolla tavlan Veiken!

Det känns rätt häftigt att börja helgen i Provence och att efter en sväng till Sicilien landa i Jämtland.

tisdag 13 november 2018

Man kan inte få allt

En härlig inledning på dagen bjöds jag idag. 
Fortsättningen dock grå och trist.
Ungefär som Fotbollsgalan igår.

När jag skrev rubriken tänkte jag först låta inlägget handla om pristagarna vid gårdagens fotbollsgala i Globen. Men, jag ångrade mig snart då jag kom på mig med att bara sätta en massa eget tyckande på pränt. Tyckande som i många fall gick stick i stäv med vad ett antal olika jurys kommit fram till när dom utsett vinnare av de olika priserna. Jag landade till slut i att de pristagare som presenterades ändå kändes rätt ok. Varför ska jag då lägga krut på att tycka tvärt emot. Eller svartmåla en som helhet rätt medioker fotbollsgala.

Nej, jag fastnade för nåt annat än fotbollen igår. Nämligen; är man en duktig fotbollsspelare är man nödvändigtvis inte en duktig talare.

En sak står klar; vid en direkt jämförelse är män bättre fotbollsspelare än kvinnor. Inget överraskande påstående förstås. Men,  när det gäller att uttrycka sig i ord står de flesta fotbollsspelande män sig slätt. Det bevisades med eftertryck när gårdagens tacktal levererades. Två lysande stjärnor fanns på scenen, Nilla Fischer, vinnare av Diamantbollen, och Lotta Schelin, mottagare av Fotbollskanalens hederspris. Dom sopade banan med männen.  Ja, med alla övriga pristagare. För att ta en fotbollsliknelse så var det Allsvenskan vs Gärsgårdsserien.



måndag 12 november 2018

Spännande måltider

Någon form av ljusarrangemang 
hör till måltiderna under den 
mörka årstiden.
Måltiderna är mycket viktiga på Getingstorp. D är förstås den som står för läckerheterna som bjuds. Inte sällan har jag dock bidragit med recept. Lika ofta bjuder D på nåt nytt, helt skapat efter eget huvud. 

Vi försöker alltid göra något extra av helgernas måltider där maträtten gärna ackompanjeras av ett passande vin. Det är både spännande och njutbart att sätta sig till bords på Getingstorp.



I fredags bjöd D på halloumibiffar
med tillbehör. Jättegott!
                                             
Biffarna fick sällskap av Sister´s run.
En trevlig bekantskap med därtill
enkel och stilfull etikett
.

                                                    
I lördags blev det smörrebröd. Tre nya varianter. Jättegoda!

Gårdagens middag kom från Marocko.

Här samsas många
spännande smaker.
Här är oxå fisken på plats. Fisktagine i gryta. Utsökt!



Legrantrio Old Vines 2016 
 passade utmärkt till denna fiskgryta.



lördag 10 november 2018

Dimman lättar

Idag när dimman lättat är det trevligare för D och Osborne att gå "lilla skogsrundan".











fredag 9 november 2018

Sparlåga

Det grådaskiga dimvädret har lagt sig som en våt filt över Sverige. En adekvat beskrivning av den senaste veckan. November gör just nu allt för att förtjäna sitt rykte som den verkliga gråmånaden. Möjligen är det därför mitt bloggande  går på sparlåga. Att dagligen befinna sig i en nyans av grått är inte särskilt inspirationsgivande.
Den ena dagen är den andra lik.

måndag 5 november 2018

Sydamerikainspirerat

Idag känner jag igen november. Apropå rubriken;
likadan dimma kan man nog möta i Anderna.
Salsa Caruso , en spännande rätt från Uruguay, bjöd D på igår. Receptet hade jag hittat. Till detta ett vin, Garzon,  från samma land. Visst är det spännande att prova nyheter i köket. För mig var det premiär både för mat och vin från Uruguay.

Nu är tiden inne för levande ljus på bordet.
Maträtten var god och återkommer säkert.
 Vinet udda och återkommer inte.
PS  Mat och vin är inget jag tänker på i samband med Uruguay. Däremot fotboll. Uruguay arrangerade den allra första VM-turneringen i fotboll 1930, en turnering som de oxå vann efter att i finalen ha besegrat grannlandet Argentina med 4-2.
I årets VM i Ryssland blev det däremot respass redan i kvartsfinalen. Förlust med 0-2 mot Frankrike trots stjärnor som Luis Suárez och Edison Cavani i laget.

söndag 4 november 2018

Överraskningar


November fortsätter att överraska positivt då jag idag bjuds ännu en solig och vacker dag.
Ännu en vacker novemberdag.
Vackrare ju längre dagen lider.

En mindre rolig överraskning är att min dator behagat ändra sig utan min medverkan. Det började igår kväll då skärmen plötsligt blev svart. Efter en stunds trixande fick jag ordning på den. I morse var allt som vanligt igen till dess alla genvägar som jag haft liggande på min skärm  plötsligt försvann och en massa icke önskvärd information i stället lade sig på skärmen. Genvägarna försvann inte helt då jag kan komma åt dom genom att klicka på skrivbord. Men, det blir en betydande omväg och vanemänniska som jag är stör detta mig nåt oerhört.  Dessutom, utan en till fullo fungerande dator känner jag mig rätt naken.
Efter några timmars klurande vid datorn nu på förmiddagen, aktsam om att inte försöka mig på nåt jag inte med säkerhet vet vad det är, så ordnade allt upp sig och min skärmbild är åter i det skick jag vill ha den och datorn fungerar åter som den ska. I vanlig ordning har jag inte en susning om vad jag gjorde som återställde datorn till sitt tidigare läge. Men, jag är ändå nöjd med vad jag gjort.

lördag 3 november 2018

Mera november

I brist på annat att skriva om så fortsätter jag på gårdagens novembertema.
Idag har jag en riktigt vacker novemberdag.

fredag 2 november 2018

En typisk fördom

Idag är det en sån där typisk novemberdag. Trist, grå och färglös. Precis så som jag sedan länge bestämt att november är. Temperaturen dock dräglig,  +10 , så jag kan sitta med öppet fönster och inandas den friska novemberluften. Se där, det finns ljuspunkter även i november.
November, eller hur?

Inte helt färglöst, men ändå november.

Snart har äppelträdet tappat alla löv och då
kan jag urskilja vad som finns där bortom.

torsdag 1 november 2018

Mera yrväder

Här kommer ytterligare några bilder från Livs besök hos oss i helgen. Jag blir lika glad varje gång jag tittar på bilder av Liv.  Hon tillför så mycket energi och glädje. 
Bad är ett stående inslag vid 
besök på Getingstorp.

Så även promenader med mormor.

Då är Osborne oftast oxå med.

Kul att sitta i mormors 
designfåtölj.

Jag kan vara allvarlig oxå.

Kebba, skinnpaj och Dr Martens är 
favvooutfiten just nu.