Läser en artikel med en ny vinkling på Håkan Juholt som partiledare. Kärnan i den är att Juholt aldrig skulle valts till partiledare. Han uppfyllde inte ens hälften av de kriterier valberedningen hade ställt upp för den nye partiledaren. Ändå valdes han. Han såg sig själv som olämplig för en sådan befattning. Ändå valdes han.
Särskilt intressant är hans egen analys när han fick veta att han var påtänkt som partiledare. I en dokumentär i Sveriges Radio sade han då:
-Oj, de är inte kloka. Absolut inte. Absolut inte. Jag är inte en sådan person. Jag är alldeles för yvig, ostrukturerad. Jag har inte en personlighet som passar för ett sådant ledande uppdrag.
Varför lyssnade ingen till detta?
För sina egna snedsteg ansvarar förstås Juholt själv. Men, jag tycker inte att han ska behöva bära hundhuvudet för ett undermåligt arbete av Valberedningen.
Det vettigaste Juholt kan göra i nuläget är att lyssna till sig själv och vad han tidigare sagt om sig själv som partiledare och "frivilligt" avgå.
Håkan Juholt har ju inget att komma tillbaka till. Han har aldrig haft en bred plattform i svensk politik, ja inte ens i det Socialdemokratiska partiet. Han blev den nödlösning som partiet kunde enas om. En nödlösning är sällan framgångsrik när du ska rekrytera till en ledande position, oavsett det är i politiken eller i annan verksamhet.
Jag vill att svensk politik ska handla om sakfrågor och Sveriges framtid. Inte om personfrågor och enskilda partiers framtid.