Minnen 8

Detta inlägg hittade jag bland tidigare utkast jag gjort så det är inte dagsaktuellt. Jag skrev det för 6 år sedan, men av någon anledning blev det aldrig publicerat.  Lämpligt att publicera så här i ickeresandets tider.

Här ligger mitt olivträd i lä. 

Den senaste tidens inlägg om " en ovanlig vecka" och "ingen vanlig tisdag" har månne varit smått kryptiska för dig som läsare. Därför ska jag i detta inlägg förtydliga vad jag menat.
D och jag lever ett väldigt tight liv här på vårt Getingstorp. Ett bra liv som vi båda trivs med. För mig har det möjliggjort ett mycket rikare liv efter att jag fick min stroke 2001. När vi flyttade hit ut 2008 så öppnade sig en ny värld.

Innan min stroke så reste vi gärna utomlands, 2-3 gånger om året. Det var bra och välkomna avbrott då vi båda hade krävande och intensiva jobb vid den tiden. Efter min stroke så försökte vi oss på utlandsresor vid två tillfällen, till Ungern och till Spanien. Det blev inte alls den avkoppling vi varit vana vid. Jag var mestadels orolig för vad som skulle hända. Vid dessa resor så var jag dessutom hänvisad till rullstol. Jag ser med bävan tillbaka på det tillfälle när vi skulle byta flyg på Madrids flygplats och övernitisk flygplatspersonal närmast "kidnappade" mig för att se till att jag kom på rätt plan.  Jag fick ta till ordentliga brösttoner för att få dom att förstå att D, som var tillfälligt inne i en butik, skulle sköta detta. Sammantaget fick dessa båda utlandsförsök mig att framledes avstå från utlandsresor. Dock skulle det med nödvändighet inte behöva innebära att D aldrig skulle kunna resa.

För att förenkla utlandsresa för henne så sökte hon efter resa från Örebro flygplats som ligger bara 7 km härifrån. Då utbudet där blivit alltmera begränsat så har det inte blivit av förrän hon för en tid sedan upptäckte att det gick resor till Madeira. Resor som startar från Arlanda och mellanlandar i Örebro för ytterligare resenärer.  Jag besökte Madeira för c:a 25 år sedan och har ofta sagt till D att hon säkert skulle uppskatta en vistelse där då ön erbjuder fantastisk grönska och växtlighet.  Många hisnande naturupplevelser, men inga vidsträckta sandstränder. Dessutom en inte alltför lång resa. 

Mina lovord om Madeira motsvarades väl av D:s vistelse där så hon var oerhört nöjd vid hemkomsten. Hon bodde därtill på ett alldeles utmärkt hotell, Quinta do Monte, i den lilla byn Monte belägen några km ovanför huvudstaden Funchal.

Utsikt över Funchal.

Detta innebar att Sigge och jag kamperade ihop på två under en vecka. Med god planering och återkommande besök av barnen så fungerade detta bra. Nelson bodde hos Sara och Per och  hade då hundsällskap av Ville, Neela, Isa och Sally.

Ja, nu vet du vad min "ovanliga vecka " stod för. Det är ju så att i vår situation så måste vi försöka hitta allehanda lösningar för att inte göra vår tillvaro mera begränsad än vad den redan är.

Quinta do Monte, ett hotell med karaktär.

                      

Där allt badar i grönska.



Här avnjöt D sin frukost.