Att blicka ut över stadsparken i Örebro känns inte helt fel. |
På bilderna här ovan ser du delar av min nya utsikt. Inte som Getingstorp, men rogivande och vacker ändå. Jag bor sedan den 20 maj på ett vård- och omsorgsboende i Örebro. Då jag fått allt svårare att fysiskt fungera i vardagen så kändes det rätt att ta detta beslut medan jag fortfarande vet vad det innebär.
Sirishof heter stället där jag har en lägenhet som rymmer allt jag behöver. D har innan flytten inrett lägenheten med nya möbler och textilier. De tavlor jag gillar mest har fått följa med så när jag kom hit så kändes det som att komma hem till mig. Jag bor granne med stadsparken så utsikten kunde inte vara bättre.
Dessutom bor jag bara 7 minuters promenad från D:s lägenhet som vi köpte när hon p g a epilepsidiagnos fick körkortet indraget i ett år. Just närheten till D var avgörande när jag valde boende. Det innebär att hon lätt kan besöka mig när hon är i stan och vi kan fortsätta ha våra myshelger tillsammans med god mat och dryck. Nu i coronatider så blir det tyvärr vare sig besök eller myshelger. Vi håller kontakten via mail, sms och telefon.
Mitt första intryck av Sirishof överträffar mina förväntningar. Beläget i vacker omgivning och granne med stadsparken. Fräscha och trevliga lokaler, därtill ett fantastiskt bemötande av tillika fantastisk personal. Jag blir uppriktigt glad när en verksamhet i praktiken lever upp till de vackra ord som står att läsa på deras hemsida.
Vad gäller Getingstorp så behåller vi det så länge som D känner att hon trivs där och kan sköta om det. Osborne och Sigge bor hos matte. Vi tycker att vi i rådande situation nått en maximal lösning för oss. Men, visst ska jag tillstå att det stundom känns både tufft och tungt. Men, så är livet.
Glad Midsommar!
PS Huruvida mitt nya boende oxå innebär fortlevnad för min blogg, det får framtiden utvisa.