Liv på söndagslunch på Getingstorp

Gissa om Farmor trivs här.

Finbesöken duggar tätt nu. I söndags kom Liv på söndagslunch för andra gången med mamma Sara och pappa Per. Förra gången fyllde hon 1 månad. Dom hade haft den goda smaken att ånyo bjuda in sig själva på söndagslunch. Vi var inte sena att tacka ja förstås. Med lilla Liv i familjen så kommer det att de närmaste åren vara mycket nytt som händer på Getingstorp. Och allt detta får jag vara med om. Häftigt! 

Till lunch bjöd farmor på en fiskfavorit, torsk med frasigt täcke och citronsås, och till dessert hade hon bakat en Budapeststubbe som är en Sarafvorit. Tyvärr kom stubben inte med på bild.

D förbereder lunchen.

Fiskfavoriten serverad.

Med besök av Liv så blir det lite si och så med fotograferandet. Hon tar den uppmärksamhet som finns så mina fotoprestationer blir inte de bästa. Fotomotiven vill dessutom sällan titta in i kameran då deras blickar ständigt fångas av annat.

Har inte tid att vara med på bild.

Inte vi heller.

Bilfödsel

Norrländsk vinterväg. Förvisso vackert, men....

För några veckor sedan skrev jag detta inlägg om nedläggningen av BB vid Sollefteå sjukhus. Nu har den första bilfödseln skett. Det gick bra, men det var förstås en omtumlande upplevelse.

Dagens ungdom

Ofta när jag skriver ett inlägg om något jag tagit del av i media så handlar det om nåt trist och tråkigt som hänt och som skapat feta rubriker som dominerar nyhetsflödet. Extra roligt är att i stället kunna uppmärksamma en liten blänkare om nåt positivt som gjorts. Som t ex denna händelse där två 15-åriga killar förgyllde dagen för en äldre man. En händelse som inte skapar de stora rubrikerna, men ändå är viktig att lyfta fram.

"Det är att göra en god gärning utan att
tänka att det är en god gärning"

Det finns visst hopp ändå för dagens ungdom. Visst blir man glad?

Lika, men ändå inte

Likartade bilder som igår, men tänk så mycket blå himmel och sol gör för att mungiporna ska ta sig ännu högre upp.

Detta kan jag aldrig se mig mätt på.

Inte heller detta.

Återbesök

Efter några dagar med vårlikt väder så kommer vintern på återbesök. Det känns dock inte alls så motigt eftersom mars månad väntar runt hörnet.

I förrgår var här grönt och strålande sol.

Det gamla äppelträdet är så vackert
i vinterskrud.

Nelson och Osborne på morgonpromenad
med matte.

Osborne, (det lilla svarta knytet), sköter sig perfekt 
som okopplad.

En bukett tulpaner

Inte mycket nytt att skriva om just nu då vardagen domineras av nyckfullheter; det ombytliga vädret och den oförutsägbare Mr Trump. Därför får en fräsch bukett tulpaner huvudrollen i dagens inlägg.

Trevligt med nya blommor på
det tvåbenta bordet.

Finbesök

I helgen har vi haft finbesök igen, den här gången av Alice och Erik. Farmor brukar vid dessa tillfällen alltid ha nåt nytt på gång att göra. 

Den här gången blev det målarskola. Eller, kanske ska jag kalla det konstskola för vem vet var detta slutar. Alice, Erik och Farmor målade av tre olika blomsterarrangemang och jag blev riktigt imponerad. Särskilt intressant var att det målades i tre helt olika stilar som du ser på bild här nedan. Vid nästa Getingstorpsvistelse ska det visst planeras in besök på någon konstutställning i trakten.

Där på spiskåpan ståtar konstverken.

Fr v: Erik, Farmor, Alice.

Välkommen middag efter målandet.
Farmor serverade bl. a. kraschad potatis.

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag brukar D och jag alltid fira. Inget överdådigt firande, men alltid en extra god middag med både huvudrätt och dessert. Igår bjöd D på torskrygg med frasig potatis, skirat senapssmör, mango- och kräftstjärtsallad. Som dessert bjöds punschfromage med hallon och digestivesmul.

Huvudrätten. Fräscha tulpaner
på bordet så klart.

Desserten intogs i
Sinnesrorummet.

Det är inte ofta, men ibland är även jag med på bild.

Sedan hör det oxå Alla hjärtans dag till att D får en present av mig. Den här gången blev det en glassko.

Så här ser glasskon ut.

Och så här på fönsterplats.

Gåva som funnit sin plats

För en dryg månad sedan fick jag en gåva av en bloggkompis. Efter noggrant prövande, på olika platser och med olika ramar, har vi nu hittat en plats till den mustiga litografin. Den får husera vid den gamla vedspisen i köket, ett rum där vi dagligen vistas.

Tack Veiken! Nu vet du oxå var den hänger.

Nelson 9 år

Igår fyllde Nelson 9 år, en aktningsvärd ålder för en bullmastiff. Han hänger fortfarande med, men har blivit påtagligt tröttare det senaste året. Han huserar numera bara på bottenvåningen då vi inte vill riskera att han gör sig illa i trappan.

Nelson tittar längtansfullt på

den läckra tårtan som matte gjort.

Smaskens!

 Fr v Sigge, Nelson, Osborne. Ett härligt gäng. 

Att djur känner av sin omgivning får vi åtskilliga bevis på. Både Sigge och Osborne märker av att Nelson blivit äldre och vill ta det lugnare. Sigge har på eget bevåg flyttat ner och håller sig på bottenvåningen med Nelson mest hela dagarna. På nätterna så sover han ibland uppe med oss, ibland nere med Nelson. Osborne tar det numera mycket lugnare med Nelson och verkar förstå att han vill ha det så. Promenaderna med matte går dom dock fortfarande tillsammans.

Nelson och Osborne på väg ut med matte.

Nelson lufsar på medan Osborne nyfiket nosar runt. 

Bloggtorka

Lite bloggtorka just nu. Nu när ljuset börjar komma så går all min tid åt till att njuta av det jag ser där ute. Varje dag kan jag lägga till några minuter av dagsljus. Här inne kan jag njuta av nya miljöer som D skapar. Det händer alltid nåt nytt på Getingstorp. Här blir det aldrig tråkigt.

Ny innemiljö. Det tvåbenta bordet 
gav D idén.

Vad är politik egentligen?

Politik är mycket.

"Politik- kamrater - det är att vilja något". Så inledde och avslutade Olof Palme detta tal på en SSU-kongress den 12 maj 1964.

Annika Strandhäll, socialförsäkringsminister  (S)
Åsa Regnér, barn-, äldre-, och jämställdhetsminister (S)
Gabriel Wikström, folkhälso-, idrotts och sjukvårdsminister (S)
Tre modiga (?) ministrar i dagens regering basunerar i denna debattartikel ut följande löfte;
- Varje generation ska ha det bättre än sina föräldrar, det är vårt löfte.


Fan trot.  Inte minst m t p mitt inlägg igår klingar detta löfte falskt. Visst, mitt förtroende för svenska ministrar är större än för Donald Trump, men i skenet av "den värste" så ter sig de flesta som ulliga, gulliga lamm. Pålitliga dessutom.

Politik som 1964 var "att vilja något" har 2017 utvecklats till "att lova något". 2070, vad är politik då tro? 
Jag bara undrar.

Som sagt, politik är mycket.

Nedrustning som föder morfarstankar

Sollefteå sjukhus, snart ett minne blott?

Idag är det en månad sedan Liv föddes, en dryg månad för tidigt. Allt förlöpte väl, mycket tack vare att Sara och Per snabbt kunde ta sig till BB och där blev väl omhändertagna. Jag vågar inte tänka på vad som kunnat hända om dom bott i min barndomsstad Sollefteå. 
Där fortsätter nedrustningen av landsbygden, nu senast aktualiserad då BB vid sjukhuset i Sollefteå läggs ner. Det får till följd att närmaste BB nu finns i Örnsköldsvik eller Sundsvall, 10 respektive 12 mil från Sollefteå. Avståndet kan vara upp till 20 mil beroende på var du bor.

I anslutning till den beslutade nedläggningen så erbjuder ABF kurser i bilförlossning. Med så lång resväg till BB så förväntas många födslar ske innan man hunnit fram. 
Vad ska man då göra om barnet är på väg under resans gång? Jo,  bl. a. så här: 
- stanna på en lämplig plats, en ofarlig plats.  
- slå på varningsblinkers.  
- låt mamman sitta i framsätet, det är mest praktiskt. 
- ta av bilbältet. 
- fäll ner sätena. 
- ta av kläderna och dra upp benen om det är så att det är dags för krystning.
Låter det enkelt?  Nej, tänkte väl det. Jag blir såväl förbannad, förvånad som förtvivlad av att ta del av denna sjukvårdens och landsbygdens nedrustning i Sverige.

Några funderingar och frågor poppar genast upp;
- hur stor bil behöver man för att veta att det finns förlossningsplats?
- vad är en lämplig, ofarlig plats på motorvägen mot Sundsvall en stormig februarinatt när snön vräker ner och temperaturen är minus 30? 
-vad gör man om mamman behöver smärtlindring?
- vad gör man om mamman tappar mycket blod vid förlossningen?
Frågorna hopar sig hos en nybliven morfar.

Avslutningsvis en fråga som jag absolut inte vill undanhålla dig.
- hade en dylik nedläggning tillåtits eller ens aktualiserats om det varit vi män som fött barn? Jag bara undrar.

Finbesök

Lilla Liv i mamma Saras famn.

Igår  kom Sara och Per med Liv på besök och åt lunch med oss. Det  passade perfekt eftersom Liv fyllde 1 månad.

Livs 1-månadspresent från 
mormor och morfar.

 Maten, vegetarisk chili con carne med nybakade 
bolillos kom inte med på bild.

Favorit i repris

Mina tre senaste inlägg har dominerats av Donald Trump, men då det känns rätt deprimerande att dagligen skriva om hans pajasfasoner så återgår jag till vardagen på Getingstorp. Vad kan då passa bättre än gårdagens middag. D bjöd igår på en gammal favorit till middag, smörrebröd.

Smörrebröd, alltid lika läckert.

Lågvattenmärke

 Så snart han öppnar munnen: Me, me, me, me, me, me, me.....

Dagens rubrik kommer det att finnas anledning att använda ofta framledes. I alla fall så länge om "det stora landet i väster" framhärdar i att ha kvar Donald Trump som president. Jag läser i denna artikel att  Donald Trump svingar mot Arnold Schwartzenegger som tagit över som programledare för "The Apprentice" efter Trump och, på sandlådenivå, snarast hånar denne för att ha lägre tittarsiffror än vad han själv hade. Jag som trott att en president har viktigare frågor att hantera. Trump har en fråga som han prioriterar i alla lägen: frågan om sitt eget självförhärligande.

Jag tycker att journalisten Matt Novak träffar huvet på spiken när han uttrycker sig på detta sätt om det som just nu pågår: " Parodi är omöjligt nu. Vår värld är bortom parodi. Det finns igen parodi. Det här kan helt enkelt inte existera". Men, se det gör det. Det här är verkligheten just nu. Smaka på den du !

Det här med dekret

Dekret har plötsligt dykt upp som ett modeord i politiken i världens  största demokrati. Till ytan största. Vad, vem eller vilka som inspirerat Donald Trump till att styra via dekret är för mig okänt, men han har några sentida föregångare som väcker både vämjelse och oro.

Styrde genom dekret.

Styr genom dekret.

Försöker styra genom dekret.

Det är inte bara Donald Trump som svingar vilt i politikens värld. Nu har han fått kompisar i Rumänien. Där har nämligen regeringen rundat parlamentet och godkänt ett dekret som avkriminaliserar vissa korruptionsbrott, bland annat maktmissbruk, om de ekonomiska skadorna inte överskrider omkring 420.000. Minnet är sannerligen kort, det är ändå bara 28 år sedan Causescu avsattes.

Vad är det som händer på den politiska scenen just nu och vad kan vi förvänta oss hända den närmaste tiden? Frågorna blir bara flera ju längre Donald Trump och hans gelikar tillåts härja i politiken.  
I min föreställning av en demokrati så har dekret ingen plats och följdaktligen inte heller någon av de tre herrarna på bild här ovan.