Pingsaftonsmiddag följt av ESC

Igår bjöd D på sheik-el-mahshi , färsfyllda grönsaker. Jättegott. Ännu ett spännande recept från Zeinas kitchen. En matblogg som blivit en favorit. Hon har alltid något spännande att erbjuda. Ofta rätter från Mellanöstern. Mat för såväl vardag som fest.

Alla förberedelser klara. Snyggt.

Efter 20 minuter i ugnen.

Välkommen till bords.

Eftersom Kung Bore är ute och reser i trakterna i dessa dagar så var det inte aktuellt med en skön kväll i trädgården igår. Nej, det blev till att kura inomhus och det gick så långt så att jag tittade på ESC. Jag stod faktiskt ut ända till slutet, D avslutade innan omröstningen. Att jag skulle följa spektaklet "to the bitter end" var en högoddsare eftersom jag tycker att det är just ett spektakel och sällan hittar nån låt som jag gillar. Det gjorde jag inte igår heller. Den ena låten var den andra lik. Släpigt, inget medryckande med tryck i. Tycker jag. Det bidrag som lockade mig mest var Spanien, men jag kommer ändå inte ihåg hur låten går.

 Sändningen som sådan tycker jag dock höll hög klass och programledarna Petra Mede och Måns Zelmerlöv gjorde en mycket bra insats. Sedan slås jag av hur produktionen utvecklats med hjälp av inte minst teknikens framsteg. Idag räcker det inte med att tappa kjolen som Lill Lindfors gjorde 1985.

Avslutningen blev oerhört välregisserad när Ukraina tvålade till Ryssland i sista andetaget. Den unge Frans förtjänar oxå ett omnämnande för sitt framträdande som förde Sverige till en hedersam 5:e plats.  Den nya röstningsproceduren med att först presentera juryrösterna och sedan tittarnas röster var ett lyft.  
Några "kalkonlåtar" fanns förstås oxå denna gång, men det kan vi väl lämna därhän och i stället se det som var bra.

Sammantaget tycker jag att  evenemanget förtjänar betyget väl godkänt och kanske får jag nu sluta att kalla ESC ett spektakel.