Nytt ersätter gammalt och livet går vidare

Det här inlägget tillkom då jag i morse satt och tittade på en av de otaliga bilder jag tar av vårt hem. Bilderna ofta tagna från elmoppen på återväg från postlådan där jag hämtat morgontidningen. 

Förra hösten nödgades vi fälla en av våra största björkar då den spruckit längs stammen och därför kunde utgöra en framtida fara. Eftersom vi oxå nödgades fälla vår största gran  som drabbats av sjukdom så kände vi ett behov att att återplantera några träd. Det blev tre björkar alldeles i närheten av den plats där granen tidigare stått.

Dessa tre björkar planterade vi.  Jag älskar den här vyn 
som  för mig ger hopp om liv, utveckling och framtid.

Spännande framtid

När vi tog ner vår stora vackra gran för en kort tid sedan så blev det väldigt öppet och ljust. Men, det blev oxå lite tomt. Därför har vi planterat 3 nya björkar på ytan närmast den stubbe som återstår av granen. En stubbe som vi fösöker få bort genom att elda den.

Det ska bli spännande att följa de tre nyplanterade björkarnas fortsatta liv. Jag undrar vad kommande generationer kommer att tycka om den valda planteringsplatsen. Björkar både kräver och kväver ju rätt mycket av sin omgivning.

Resterna av granen, en stubbe
och tre stockar.

Tre nya björkar.

Trädfällning fortsätter

Nu har vi sett över alla träd på och i anslutning till tomten som kan utgöra en potentiell fara vid kommande stormar och när vinterns tunga snö kommer. Vi fäller alla dessa träd. Tråkigt förstås att fälla träd med mansåldrar på nacken men vi sätter säkerheten främst.Nästa träd till fällning är denna vackra björk. Den har en djup med stammen längsgående spricka och kommer inte att klara en vinter till. Den får i stället bli härlig björkved som hjälper oss att mildra vinterns kyla.
När jag tar det här kortet så formulerar min hjärna "Wuthering Heights" av Emily Brontë. Det finns alltså små brottstycken kvar från tidigt 70-tal när jag läste Engelska i Uppsala. Att sedan den romanen inte hade nåt att göra med trädfällning är en helt annan sak.
Så där, då är björken till marken fallen. Nu återstår frågan vad vi ska göra med stubben.

Det lurar faror överallt

Idag blev jag varse en för mig helt okänd fara. Jag kontaktade nämligen ett litet sågverk för att höra om jag kunde få den stora granen och några andra stora träd sågade till lämpligt virke. Men se, det gick inte.

Man tar nämligen inte emot träd som stått på hustomter/ i trädgårdar då dessa oftast innehåller spikar eller krokar från flydda tider. Vanligt t ex att någon spikat upp en fågelholk eller hamrat in en krok för hunden i trädet och med åren har sedan spiken eller kroken växt in i trädet och syns inte längre.
När man sågar ett sånt träd och sågklingan träffar metallföremålet så skadas klingan vilket kan bli en dyr affär för sågverksägarn. Eftersom vår gran kanske är 100 år så kan jag förstås inte ge någon garanti för att den är metallfri.

Nu får jag lägga pannan i djupa veck och klura på vad som kan göras för att de fällda träden ändå ska komma till någon framtida nytta.

Man lär så länge man lever.

Fortsättning från gårdagen

Nu har hela granen fallit. Dess tid är till ända. Visst, det känns tomt men samtidigt blev det öppnare och ljusare.
Så många årsringar. Tänk om den kunde berätta.
Det blir en hel del härlig granved som kommer att spraka gott i kakelugn, kamin och vedspis i vinter.