Idag är en sån där dag, som så många andra dagar, då jag bara fastnar i vyer som jag ser när jag tittar ut. Jag ser ju detta varje dag, men kan liksom aldrig se mig mätt. Jag tittar och njuter, tittar och njuter. Och tänker, "så lyckligt lottad jag är som får bo här". Det är en skön känsla.
Du som läser min blogg nödgas se samma sak, samma foton gång på gång på gång. Jag inser förstås att det är föga upphetsande att utsättas för dessa upprepningar, men det är ju så här jag lever mitt liv.
När jag började blogga så skrev jag så här om mitt bloggande: Jag risar och rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.
Eftersom jag skrev LIVET med versaler så visste jag nog redan då att det var LIVET som skulle komma att dominera. Det lyckoframkallande LIVET på Getingstorp.
 |
| Jag låter blicken svepa härifrån |
 |
| .......................... |
 |
| ....................................... |
 |
| ....................................... |
 |
| och hit för att slutgiltigt landa långt där borta i Kilsbergen |
