För tidigt och för sent

Med osviklig precision förkortas dagarna med några minuter för varje dag som går. Det är dock först nu i den sista sommarmånaden som jag riktigt blir varse vad som händer.   Krampaktigt står jag i mitt fönster och försöker hålla kvar dagsljuset en liten stund till. Men, mot denna solens vandring är jag chanslös. När den försvunnit bortom Kilsbergen är ännu en dag till ända. För tidigt tycker jag.

Redan kl. 20.39 igår kväll var solen på väg 
att säga god natt.

Gäststugan och växthuset får en sista smekning av
den nedgående solen.

I den andra änden av dygnet, nu på morgonen, står jag i ett fönster på husets andra sida och försöker hjälpa solen upp. Men icke heller detta hjälper. Tre minuter senare än igår dyker den upp där bortom björkarna. För sent tycker jag.

Kl. 05.15 och solen kämpar sig upp.