Vid friidrotts-VM I Berlin skrevs igår idrottshistoria när Usain Bolt krossade motståndet och vann 100 meter på nya världsrekordtiden 9,58. Prestationen får en ny dimension för mig då jag idag läser följande om Usain Bolt:
- Det är en intressant utveckling för en kille som förutom sin skolios – en skelettsjukdom som små barn ofta har och som hyggligt kan rättas till med gipsning och operation - tidigt fick en diagnos som ”hyperaktiv” - det som vi i Europa vanligtvis benämner ADHD. Lite åt samma håll som Michael Phelps, ett annat bokstavsbarn som fick sin diagnos när han var nio år. Phelps hittade i simningen något som gjorde att hans speciella egenskaper kunde komma till användning. Precis som Bolt.
Detta är, som jag ser det, ytterligare ett bevis på att vi inte nödvändigtvis måste se barn med ADHD som problembarn för att dom uppträder annorlunda än "normala barn". Nej, se i stället ADHD-barnen som barn med alldeles speciella gåvor och förmågor. Uppmuntra dessa barns speciella förmågor och intressen i stället för att försöka stöpa om dem i någon typ av "normalform". Alla blir förstås inte världsmästare i idrott men med rätt stöd och uppbackning så kan dom bli duktiga inom sitt speciella intresseområde och ses som en tillgång i stället för en belastning för samhället.