Dukat för Nobelfest |
D hade gjort i ordning var sin läcker Nobeltallrik till oss som du ser på bilderna här intill. Att äta framför TV:n är egentligen en styggelse tycker jag, men vad gör man inte för forskning och vetenskap.
D:s Nobeltallrik. Fr v.Räkbakelse - Löjromssnitt - Ädelostsnitt
med hemgjord plommonmarmelad. Till detta fr. v. mousserande vin - vitt vin - rött vin. |
Nämnas i detta sammanhang kan oxå att Jessica Gedin avslutade en intervju med just Sara Danius med att fråga om hon fick dansa med henne senare. Danius tackade välvilligt ja.
Talen förtjänar oxå ett omnämnande där jag särskilt fastnade för medicinpristagaren William Campbell som lyckades med konststycket att få mig att tänka positivt om maskar och parasiter.
Det mest gripande talet var litteraturpristagaren Svetlana Alexijevitj som i sitt tal på ryska gjorde sig till tolk för alla de människor hon skriver om i sina böcker, människor som genomlevt fruktansvärda saker, fram för allt under Sovjettiden. Talet förlorade mycket av sin intensitet då hennes översättare Kajsa Öberg Lindsten både pratade dålig engelska och saknade förmåga att förmedla känslan i talet. Talet var dessutom väldigt långt. För långt? Nja, det är väl ändå så att den grymma verkligheten sällan tillåter sig att beskrivas i förkortad form.
Några grodor då? Jo, en riktig språkgroda hittade jag förstås. I ett reportage om den kinesiska medicinpristagaren Youyou Tu så skulle naturligtvis lyftas fram den avgörande betydelse hennes forskning haft för att det idag finns verkningsfull malariamedicin. Speakerrösten i reportaget uttryckte detta som att många, många människor räddats till livet "på grund av" denna malariamedicin. Kan det bli mera klockrent än att "tack vare" skulle använts här.
En trevlig Nobelfest var det i alla fall. Tack D!