Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

torsdag 31 januari 2013

Tungt arv att bära

Glöm aldrig vad som försiggick bakom dessa grindar.

Igår tittade jag på  dokumentären " Att heta Göring" på SVT Kunskapskanalen. Den handlade om släktingar till ledande nazizter och hur de på olika sätt  bär sitt familjenamn och handskas med sin känsla av skuld. En synnerligen intressant och tankeväckande dokumentär.

En gripande vittnesskildring som bäst beskrivs genom att sätta bokstaven O före orden lustigt och fattbart. Det är viktigt att inte glömma  och att oxå dagens uppväxande generation görs medveten om vad som hände.

onsdag 30 januari 2013

Vem sa att ekonomi är lätt att förstå?

Det finns mera lättsmält litteratur.


Svenskt Näringsliv manar i diverse "pedagogiska" reklamfilmer till återhållsamhet med löneökningar. Något som Nordea och Swedbank föga bekymrar sig om. De båda storbankerna kryddar på ordentligt i sin utdelning till aktieägarna. Där klingar dessutom finansminister Anders Borgs varningar ohörda.

Jag som är föga skolad i ekonomi får stödja mig på livserfarenhet och sunt förnuft i mitt tyckande när jag ser  kopplingen mellan löner och aktieutdelning och då går den här ekvationen inte ihop. Jag stannar vi detta konstaterande så att jag inte trasslar in mig i nåt jag inte kan ta mig ur. Ekonomi kan som många andra vetenskaper samtidigt stoltsera med flera "sanningar". Det blir ibland för mycket, i vart fall för mig

tisdag 29 januari 2013

Slutstönat i tennis?

Stöntoppen.


Jag har under lång tid irriterats av det utstuderade stönandet hos många tennisspelare. Ja, till den grad att jag slutat titta på tennis. Därtill har det kanske oxå bidragit att vi inte längre har några svenska tennisstjärnor.

Victoria Azarenka och Maria Sharapova är rankade etta resp trea i världen. Då gäller det tenniskunnande. När det gäller stönnivå så är Sharapova etta med 101 decibel och Azarenka något lägre rankad. En handfull stönare är över 85 decibel som är den gräns vid vilken Arbetsmiljöverket säger att det finns risk för hörselskador under längre tids påverkan. Nu har väl inte AMV något större inflytande i världstennissen, men ändå.

Jo då, det finns stönande manliga tennisspelare oxå, men dessa skrivs det inte alls lika mycket om. Varför? Är det mera störande med stönande kvinnor eller..........

Det vore inte en dag för tidigt om det eviga stönandet försvann från tennisplanen. Om det sedan sker genom en regelskärpning eller genom införande av en stönometer är  mig egalt.

Tänk dig motsvarande stönande i t ex golf där det  ju oxå krävs skarp koncentration och en viss kraftinsats när slaget ska slås. Men där har du ingen motståndare att störa vid slagtillfället. För visst är det väl så att stönandet syftar till att störa motståndaren.

måndag 28 januari 2013

Januarisöndag

Igår hade vi Sara & Per på måltidsbesök. Trevligt.


Till den läckra salladen bjöd D på en en god ädelostpaj.

Nelson och Sigge slappar i Sinnesrorummet.
Sigge gillar mattes Howardfåtölj som synes.

lördag 26 januari 2013

Idrotten fostrar. Inte.

Bollkallens kaxiga Twitterinlägg före matchen.
Chelseas Eden Hazard blev utvisad och ådrog sig mångas missnöje när han i Ligacupsemifinalen mot Swansea kickade till en bollkalle som vägrade släppa ifrån sig bollen. Det var inte vilken bollkalle som helst då killen är son till Swanseas majoritetsägare Martin Morgan. En 17-åring som på Twitter skryter om champagneorgier, spelresor till Las Vegas och en egen lyx-BMW. Dessutom hade han innan matchen gått ut på Twitter (se ovan) och talat om att han skulle göra.

Matchen, den slutade 0-0 och eftersom Swansea vunnit det första mötet med 2-0 så är man nu i final mot storskrällen Bradford.
Talesättet att "idrotten fostrar" känns lite malplacerat i detta fall.

fredag 25 januari 2013

Ta bilen hem efter en kväll på puben?

Varning för pubbesökare 
i trafiken.
I Kerry county på Irland föreslås det under vissa särskilda omständigheter bli tillåtet att köra rattfull hem från puben.  Den som saluför förslaget är både kommunalråd och pubägare och vill med förslaget bidra till att minska ensamheten och självmorden ute på landsbygden. Ett inte helt genomtänkt förslag som jag ser det. Eller "grovt oansvarigt" som Irlands justitieminister Alan Shatter uttrycker det.

Ett alternativ vore att i stället inrätta ambulerande pubbussar som enligt en given tidtabell trafikerar landsbygden. Detta känns på alla sätt säkrare.


Denna sällsamma story påminner mig om att det rakt över gärdena nedanför där vi bor går en körväg som i folkmun kallas "Fyllestigen". Jag har inte närmare förhört mig om historien bakom namnet men jag kan väl anta att den  förr i tiden på olika sätt trafikerades av inte helt opåverkade personer. En väg att nyttja när gången var ostadig och förmågan att framföra fordon decimerad. Och Länsman var i faggorna.

torsdag 24 januari 2013

Skamligt

"Slavarbete" i de norrländska skogarna.

I gårdagens Uppdrag Granskning i SVT 1 avslöjades hur en företagare, Skogsnicke AB,  från Västerbotten hänsynslöst utnyttjade arbetare från Kamerun under snarast slavliknande förhållanden för att plantera skog. Jag blev både besviken och förbannad över att något dylikt kan förekomma i Sverige.  Dessutom kände jag skam över att vara svensk, att vara norrlänning. Kanske är jag alltför naiv. Det är klart att det även i Sverige finns människor som ger efter för sina mest primitiva sidor.

Jag kan än en gång konstatera att det behövs en blåslampa som Uppdrag Granskning för att  lyfta oegentligheter i dagen och dra ner byxorna på samvetslösa människor som för egen vinnings skull är beredda att utsätta andra människor för den mest vedervärdiga behandling.

Jag hoppas att storföretagen SCA och Holmen som var  uppdragsgivare till Skogsnicke AB i denna skogsplantering fortsättningsvis avstår från att nyttja denne företagares bedragares tjänster.

Uppdatering 

Jag ser glädjande nog att Skogsnicke AB tagit lärdom och och arbetar på att förbättra alla sina bristande rutiner.

Idag har oxå förhandlingar inletts mellan arbetsgivaren och facket för att hitta en lösning för de arbetare som inte fått ersättning enligt gällande avtal. En lösning som synes nära förestående då samfällda uttalanden från parterna uttrycker att arbetarna ska få den ersättning de enligt avtalet är berättigade till. Bra jobbat!

måndag 21 januari 2013

Snyggt avslut

Nyamko Sabuni har idag meddelat att hon lämnar regeringen och även sin plats i Riksdagen. Ett beslut ingående i hennes egen plan. Ett både ovanligt och modigt beslut tycker jag. Inte många ministrar / riksdagsledamöter lämnar sin plats på detta sätt under en mandatperiod om man inte är tvingad därtill. Att hon dessutom vågar stå upp och säga " Jag gick in i politiken på mina villkor, jag genomförde politiken på mina villkor, jag slutar på mina villkor" torde utmana många. Det är befriande när någon vågar  avvika från de gängse formerna i det traditionella maktspelet.
Jag kan inte påstå att  Nyamko Sabuni gjort några stora avtryck i politiken men hon gör i alla fall ett snyggt avslut.

söndag 20 januari 2013

Hopplöst frånsprungen


Jag tittade igår kväll på P3 Guldgalan i SVT 1. Det var en märklig upplevelse att så påtagligt bli påmind om att jag är frånsprungen av tiden. De flesta av artisterna hade jag aldrig hört talas om och huvuddelen av den musik som framfördes var för mig obegriplig. Liksom programledaren Soran Ismails eviga klädbyten. Ytterligare en egenhet förvånade mig. Inslagen av kissochbajs- och sexsnack från några av de medverkande.
De fåtal artister jag känner till blev förstås inte prisade. Sammantaget en rätt usel tillställning om än i maffig inramning i Scandinavium. Lördagsunderhållning? som jag gärna avstår. Men å andra sidan, jag tillhör heller inte målgruppen.

lördag 19 januari 2013

När dårskapen råder får förnuftet ge vika

Välkommen till arbetslivet.


Tänk dig själv. Du har drabbats av Parkinson. Du har 3 månader kvar till pensionen. Trots det så tvingas du till arbetslivsintroduktion hos Arbetsförmedlingen. Tror du att jag skämtar? Läs då denna artikel.

Njutbar rundvandring

En dag som denna, när solen väljer att visa sig och lysa upp det vita snötäcket så går jag gärna runt i huset           
  och tittar ut för att få njuta av allt det vackra jag omges av. Samtidigt kan jag förstås inte undgå att drömma
om den tid som kommer och allt spännande som då kommer att hända. Det är en gåva att kunna drömma om och njuta av det enkla i tillvaron.


Om 3 månader står även elbilen på parkeringen.

Om 4 månader susar jag omkring här ute på min åkgräsklippare.

Om 2 månader kan jag förhoppningsvis åka gången upp med elmoppen.
Om 3 månader kan det vara dax för årets första lunch i växthuset.

Om 5 månader kan det bli premiärdopp för D.

fredag 18 januari 2013

Pyspunkan har övergått i punktering

Lance Armstrongs kraftkälla.

Slutcyklat.


Lance Armstrongs dagar som den störste cyklisten genom alla tider är över. Nu är han i stället den störste fuskaren och lögnaren genom alla tider.

Cykelsporten har länge haft pyspunka då dopingaffärerna avlöst varandra genom åren. Efter Lance Armstrongs erkännande av att han varit dopad bl. a. under alla sina Tour de France-segrar så är frågan om inte luften totalt gått ur cykelsporten. Frågan om det där finns några "rena" vinnare uppkommer förstås. Har cykeltävlingarna mera varit en kamp om vem som haft den "skickligaste" dopingorganisationen i ryggen än om vem som varit den bäste cyklisten.

Vem vill satsa på en karriär inom cykelsporten? Var ska cykelsporten i fortsättningen hitta sina sponsorer? Var ska cykelsporten hitta sin publik? Frågorna hopar sig och svaren är svåra att finna.

Marknaden styr och cykelsporten är som vilken marknad som helst. Allt blir tilllåtet för att nå framgång.
Apropå marknaden, varför talar Lance Armstrong ut hos Oprah Winfrey? Därför att hon betalar bäst förstås. Som sagt, marknaden styr.Det ska visst komma en del 2 av intervjun hos Oprah. Vad ska den innehålla tro?

torsdag 17 januari 2013

"Bluffen" om barnfattigdomen i Sverige

Innan gårdagskvällens "Uppdrag Granskning" så skrev jag detta inlägg.
Efter att ha tittat  på programmet och lyssnat till Jan Josefssons intervjuer med Majblommans Generalsekreterare Lena Holm  och Röda Korsets Generalsekreterare Elisabeth Dahlin  och deras pinsamt undanglidande svar så blir jag både tveksam och misstänksam mot dessa organisationer. Dessa två chefer gömmer sig bakom  metodfel, bristande förstudier, omorganisation, chefsbyten och semesterperiod. Både ynkligt och pinsamt.

Som chef har du det yttersta ansvaret oavsett läge och tidpunkt. Detta ansvar kan du aldrig undandra dig. Jo, du kan ju förstås lämna ditt uppdrag vilket kanske vore det bästa för dessa  hjälporganisationer om dessa två chefer gjorde. 

Dessa organisationers tveksamma metoder och deras chefers oförmåga att tillstå brister i arbetet tar fokus från den viktiga frågan, "hur ska vi hjälpa de fattiga barn som finns i Sverige"? För visst är det så att det finns fattiga barn, dock inte en kvarts miljon.

Hedervärd är däremot BRIS Generalsekreterare Kattis Ahlström som utan förbehåll tillstår att de gått på en blåsning då de använt ordet "barnfattigdom" utan att inse vad det står för och därför i fortsättningen i stället använder "ekonomiskt utsatta barn". Hon sade detta som en förklaring, inte som ett försvar. 

Jag noterar att förre vänsterledaren Lars Ohly kritiserar Jan Josefsson för programmet och menar att han tar de rikas parti och slår neråt.  Det är väl ändå att dra klasskampen väl långt. Hjärnspöken Ohly. Inget som framkom i programmet rättfärdigar dessa hjälporganisationers bedrägliga beteende och det var väl detta programmet skulle belysa. Ohly verkar sakna rampljuset och kanske siktar på en karriär som TV-recensent. Härförleden totalsågade han ju Fjällbackamorden, såväl handling som skådespelarinsatser.

Rädda Barnen, Majblomman och BRIS är viktiga organisationer med  viktiga uppdrag. Deras starkaste tillgång är antagligen deras namn/varumärke. Genom att driva kampanjer som denna om "barnfattigdom" med tveksamma metoder så skadar de  sin viktigaste tillgång. Namnet/varumärket besudlas och därmed minskar tilltron till vad de håller på med. Något som i slutänden drabbar de människor de har till uppgift att hjälpa.














onsdag 16 januari 2013

Barnfattigdomen i Sverige - En "bluff"?


Från Rädda barnens kampanj "Black".
Inte sant.


Från tid till annan har det påståtts råda en alltmera utbredd barnfattigdom i Sverige . Av Rädda Barnen, av BRIS som nu tar avstånd från begreppet "barnfattigdom", Majblomman och av förre S-ledaren Håkan Juholt för att nämna några. Nu visar sig allt vara en "bluff".  De som torgfört företeelsen i kölvattnet av Rädda Barnens rapport 2012:2 " Barns ekonomiska utsatthet" har kanske inte medvetet bluffat. Man har bara svalt  uttrycket "barnfattigdom" utan att tänka på  vad det signalerar eller står för.

 Det avgörande misstaget synes alltså vara att "barns ekonomiska utsatthet" har ersatts av "barnfattigdom". Utsatthet och fattigdom är ju inte riktigt samma sak i vardagligt språk. Att det blivit så här kan förstås delvis bero på att rapportförfattaren Tapio Salonen, Professor i socialt arbete vid Malmö högskola,  i rapporten växlar mellan uttrycken "fattigdom" och "ekonomisk utsatthet". Det ger en öppning för användaren att nyttja det uttryck som passar ens egna syften bäst. Ett tjuvknep inte sällan förekommande i den politiska debatten.

kvällens Uppdrag Granskning kanske vi får veta varför det kunde bli så här tokigt.

En reflektion jag gör i sammanhanget är att det kan vara så här enkelt att blåsa såväl det politiska etablissemanget som befolkningen. Tur då att det finns granskande journalistik.


Vinter igen

Efter en tid av mildväder efter jul och mina förhoppningar om en snabbt  annalkande vår så påminns jag nu om att det fortfarande är vinter.


Vad kan detta vara? Jo, D  som kör en sväng med snöslungan igår kväll.


När Nelson och matte hämtar NA i lådan nu på morgonen så passar........

 .......Sigge på att ta en liten morgonrunda.

tisdag 15 januari 2013

Tafflig Idrottsgala

Snygg statyett tycker jag.


Jag tittade igår kväll på Idrottsgalan på TV.  Som vanligt när det gäller stora evenemang så är medverkande  värda både ris och ros för sina insatser. Vad som generellt kan sägas om Idrottsgalan är att det är en skönt avslappnad  stämning som råder trots  den högtidliga inramningen. Tillställningen lyfte dock aldrig riktigt den här gången utan blev rätt avslagen.  

En som däremot lyfte ordentligt var Petra Marklund med låten "Händerna mot himlen". Klass! På tal om klass. Café Bärs svävade mellan klass I och klass III.

- Rutinerade programledaren Richard Olsson kom fel in i matchen från start med sina skämt om det han sade att han inte skulle skämta om.


- TV-profilen Lotta Lundgren, totalt okänd för mig, stod för en pinsam plump när hon kallade Peter Forsberg för Patrik Forsberg. Varför engagerar man personer som uppenbarligen inte har en susning om vad och vilka som förekommer i idrottens värld?


- Peter Forsberg som för övrigt var ovanligt talför i sitt framträdande. Den norrländska fåordigheten var som bortblåst.


- Lisa Nordén som tog storslam med 4 priser för kvällen var den som oxå skötte sig bäst på scenen. Föredömligt korta, begripliga och  kärnfulla tal. Dessutom bar hon en snygg klänning.


- Pia Sundhage som just nu tar hem priser i alla sammanhang var som vanligt chosefri och lättsam. Hon är numera snarast tvingad att framsjunga sina tacktal  men  sången blir inte bättre av att upprepas.   Även om texten var ny denna gång så blev det en gång för mycket. Dessutom tycker jag att  hon såg rätt trist ut i sin Sweden 2013 T-shirt och kostym. Långt ifrån galaklädd.


 - Prins Carl Philip trasslade till siffrorna ordentligt när han delade ut Jerringpriset och sade att Lisa Nordén fått 38,5 av 3995???                                       

- Att Zlatan bara kom trea i omröstningen om Jerringpriset överraskade mig. Det blev nu i stället en tvekamp mellan Lisa Nordén och Sara Algotsson Ostholt. En kamp som  Lisa vann.Tänk om Sara vunnit. Hennes tacktal hade kunnat bli nåt extra att höra då hon verkade vara i toppform för kvällen.


- Roligt var att Toini Gustafsson Rönnlund fick hederspris. Även gamla idrottsstjärnor förtjänar att uppmärksammas.


- Priset till Årets lag gick till starbåtsseglarna Fredrik Lööf och Max Salminen. Ja, varför inte, ett OS-guld förtjänar att prisas även om segling inte tillhör mina favoritidrotter.


-Skönaste pristagaren var utvecklingsstörde kulstötaren Jeffrey Ige,  silvermedalj i Paralympics i London 2012, som fick Sportspegelpriset. Det är härligt med människor som gör det dom inte trott var möjligt. Det var dock pinsamt att höra prisutdelaren Marie Lehmans barnsligt daltande beröm till honom efter hans förvisso utmärkta tal. Så fel det kan bli fastän man vill väl.


- Hyllningen till de stjärnor som "lagt skorna på hyllan" och avslutat sina karriärer under fjolåret var rätt tänkt men blev inte mycket till hyllning. Det blev en krystad historia genom att man hittat det irländska bandet The script som gjort en låt som heter"Hall of fame".


Sändningen hade gärna fått fortsätta en stund så att jag även fått se lite av vad som händer efter prisceremonierna. Kryddat med intervjuer off stage.

De absoluta höjdpunkterna vid tillfällen som detta är ändå att få återuppleva de många magiska ögonblick och prestationer som ligger bakom de priser som utdelas.



måndag 14 januari 2013

Nya tider

En tågförsening är inte längre vad den varit. Allt under 15 minuters försening är inte längre en tågförsening. Ur led är tiden.

Ur spår!







söndag 13 januari 2013

Tjugondag Knut


Så dansas då julen ut. Jag tycker mig möta ett helt annat ljus när jag tittar ut idag. Vid helgfrukosten så slår det mig plötsligt att det är bara 4 månader kvar till första gräsklippningen. Ytterligare en sak, förutom ljuset och gräsklippningen, som minner mig om den annalkande våren är att nu är tiden kommen då vi har en bukett tulpaner på bordet.

När julgranen lämnat glasverandan så får hönan ta plats där ute igen.
Sigge njuter oxå av ljuset och trotsar kyla och snö för en tur på tomten.


lördag 12 januari 2013

Stridbar fråga

Är det fel att tidigt nivåindela barn efter deras kunnande och mognad? En fråga som dyker upp med jämna mellanrum och i olika sammanhang.
Jag läste nyss en artikel om fotbollsklubben Vasalund som väljer att nivåindela 5-åringar. Oavsett vad man tycker i en fråga som denna så blir det aldrig "rätt". Frågan är alltför het för att konsensus ska kunna nås.

Vad tycker då jag? Jag tycker inte att det behöver vara fel. Likväl som jag tycker att man tidigt ska identifiera barn med särskilda behov för att de tidigt ska få rätt stöd så tycker jag att man oxå kan identifiera barn som är längre komna än andra barn i samma ålder. Har man väl identifierat dessa "längre komna" barn så ska väl även de få utöva aktiviteter på sin något "högre nivå". Jag tycker inte att "längre komna" barn ska hållas tillbaka till följd av något slags jämlikhetstänkande. Likväl som att barn med svårigheter inte ska tvingas följa med i en takt som de just då  inte klarar av.

Jag tror att alla i längden vinner på ett synsätt som tar hänsyn till individen. Detta gäller inte minst i skolan.
Jag skrev visst ett inlägg på temat elitskolor för 4 år sedan.

Måste alla befinna sig på samma sida i läroboken?

fredag 11 januari 2013

Stenbeck - slutet

SAMLAS PÅ GODSET Jan Stenbecks fyra barn Cristina, 25, Hugo, 23, Sophie, 22, och Max, 17, har rest till familjens gods Luerentzsheienhaff i Luxemburg för att bearbeta sorgen.
"Farmen" i Luxemberg. Här tog sagan slut.

Igår tittade jag på den tredje och sista delen i dokumentären  ( del 1.   del 2.om Jan Stenbeck. Bilden av honom kvarstår. En fascinerande person som förverkligade fler ideer än vad de flesta av oss ens hinner tänka under vår livstid. Intressant var att konstatera att inte alla i hans omgivning var överens om hur han levde och mådde, särskilt under de sista åren. Detta trots att han av sina medarbetare inte framställdes som en särskilt komplex person. 

Om inte komplex så i alla fall ovanlig. Han var långt ifrån politiskt korrekt och gillade uppenbarligen att stå för det oväntade. Som när han satsade 100 miljoner kronor på milleniefirandet i Stockholm. Genom detta ville han tacka stockholmarna för framgången med tidningen Metro, ett av hans nyskapande livsverk. Förutom tacket till stockholmarna omfattades nog milleniejippot oxå av ett mått av självhävdelse. 

Han ryggade inte för strider och utmaningar och tog inte sällan dessa med  en klackspark och ett flin. Han omgav sig med duktiga och lojala medarbetare som visste att det var resultatet som räknades. Presterade var du med, om inte så var du ute.

Under de sista levnadsåren så blev han allt mera tillbakadragen och drog sig undan på ett sätt som tyder på att något hände som fick honom att förändras påtagligt. Somliga vill påstå att han formligen åt och drack ihjäl sig medan andra inte håller med om den bilden.  

Den sista kända och föga smickrande bilden av honom togs i januari 2002 vid marinan i Auckland, Nya Zeeland under försöket med att vinna America´s Cup. En yvig satsning som gick under namnet Victory Challenge och som inte blev mera än just en yvig satsning. Tänk om han hade lyckats även med detta. Ja, tänk om.

De sista åren hade Stenbeck sin privatbostad på den s k "Farmen" i Luxemburg. Cirkeln var sluten då framgångssagan till viss del hade sitt ursprung i just Luxemburg.

Konstateras kan att Stenbeck var en synnerligen osvensk svensk som levde ett händelserikt liv och satte outplånliga avtryck.








Innovativ personalpolitik



Att SAS befinner sig i kris är väl känt. En vanlig åtgärd i kristider är att "minska kostymen", vilket ofta betyder att säga upp personal och/eller lönesänkningar.
Svårt att lyfta?
Nu har SAS utöver detta hittat en alldeles ny medicin. Chefer får en halv årslön som  bonus om de stannar i företaget. Hur förankras ett sånt beslut hos kabinpersonalen? 



torsdag 10 januari 2013

Nya friska ideer




Centerpartiets nya idéprogram har orsakat både debatt och upprörda känslor. Månggifte, fri invandring och avskaffande av skolplikten är några av de uppseendeväckande förslagen.

Menar Centern allvar när man presenterar förslaget till idéprogram eller är det en desperat manöver för att hamna i strålkastarskenet?  Eller en smart manöver för att få medieutrymme och därmed ges möjlighet att profilera sig och krypa ur det anonymitetens grådis där Centern nu befinner sig? Där de flesta partier för övrigt befinner sig då det blivit allt svårare att skilja dem åt.

För att skapa ytterligare dramatik så har Annie Lööf  avbrutit sin Thailandssemester för att komma hem och  styra upp debatten. Vi får väl se hur det går med det.

Även om jag inte köper idéprogrammet rakt av så tycker jag heller inte att det skall förkastas och idiotförklaras .Idéprogrammet andas ändå något av det svensk politik saknar. Nya friska ideer som går lite utanför ramarna och inte direkt kan sorteras in i Lagommappen.  Ideer behöver ändå lång tid på sig för att mogna och bli verklighet. Det ska bli intressant att följa fortsättningen.

onsdag 9 januari 2013

Reklam i TV

Var det bättre förr?


Jag tittade igår kväll på del 2 av dokumentären om den motsägelsefulla kapitalisten Jan Stenbeck.  Detta program handlade om mediemogulen Stenbeck och om hur han helt ritade om TV-mediekartan i Sverige.
Att titta på en dokumentär som denna tycker jag är högklassig underhållning späckad med samhällskunskap. Samtidigt som jag får en inblick i hur det går till när de stora besluten tas och hur avgörande nätverksarbete / goda kontakter är så får jag gång på gång le i mjugg åt affärsekvilibristen Jan Stenbecks affärsstrategier. Han snurrade gång på gång upp sina moståndare på läktaren och lyckades påfallande ofta gå vinnande ur sina affärsuppgörelser.
Det intressantaste med att Sverige  fick reklam-TV tycker jag var att Stenbeck ordnade detta genom samarbete med den Socialdemokratiska regeringen. Därtill förstås oxå tvingad av det faktum att  samarbete med Wallenberg- eller Bonniersfären var uteslutet. När S-regeringen 1991 slutgiltigt bestämde sig för att ta bort reklamförbudet i TV så valde man dessutom TV 3 före TV 4. Det valet motiverades på följande sätt: "Helheten blir intressantare i och med att TV 3 har en mera distinkt karaktär".  Ett uttalande som kommer rätt högt på topplistan över politiska floskler.När jag hörde dessa ord log jag inte bara i mjugg, jag snarast vek mig av skratt.
Att sedan TV4 ändå fick liscensen berodde på att Stenbeck tog tillbaka sin ansökan då han / TV 3 fick köpa 30% av aktierna i TV 4 för 10 miljoner kronor. Stenbeck sålde sedermera dessa för c:a 1 miljard kronor. Snacka om bra affär. Det är inte ofta man sätter en 100-oddsare.

Han lyckades även snurra upp SVT ordentligt då TV 3 1987 "snodde" rättigheterna till ishockey-VM, ett VM som Sverige sedermera vann. Dessutom så lyckade Stenbeck med konststycket att få SVT att stå för alla produktionskostnader. Genom att först snuva SVT på sändningsrättigheterna och sedan låta SVT vara med och "dela på kakan" och få sända matcherna med 15 minuters fördröjning så "räddade" han dessutom ishockey-VM åt det ishockeyintresserade Sverige.

Det synes som att Jan Stenbeck hade oerhört roligt när han gjorde affärer vilket förstås var en viktig del i framgången. En framgångssaga som dock fick ett abrupt slut då Stenbeck dog 2002 endast 60 år gammal. Det slutliga fallet avhandlas i del 3 av dokumentären som sänds  nu på torsdag.

tisdag 8 januari 2013

Läslust

Från busfrö till brottsling? : adhd-behandling bryter mönster
Oläst.
Mr Chance : FN:s förfall under Ban Ki-moon
Oläst.


                                                                                             


Läslust är något som jag under senare år inte ofta ansatts av. Jo, några gånger eftersom jag ändå köpt några böcker. Som jag ännu inte läst. T. ex. "Mr Chance" av Inga-Britt Ahlenius. Jag köpte den i januari 2011 och var helt inställd på att läsa den. Av det blev det intet.
En annan bok som ligger oläst är "Från busfrö till brottsling" av Annika Brar. Den har legat oläst sedan november 2011.


Segraren står ensam
Påbörjad.
                                                                                                                                                                           







Om jag minns rätt så var mitt senaste läsförsök  i juni 2012 då jag började läsa "Segraren står ensam" av Paulo Coelho.








Jag har inte avgivit något löfte om att under 2013 läsa några böcker. Det kommer när det kommer. Om det kommer. Jag kommer i vart fall inte att köpa flera böcker innan jag läst de som ligger olästa.

Att jag inte läst några böcker under senare år torde väl innebära att den tillvaro jag numera lever i ger mig tillräcklig inspiration, livskraft och uppslag till tankar och diskussioner.

måndag 7 januari 2013

Filmkväll igen

 Med barnbarnen Erik och Alice på besök så läggs förstås dagordningen om. Gårdagen avslutade vi med en film av lite annorlunda slag än vad jag vanligtvis ser. Det här var visst den första originalfilmen med smurfarna och producerades redan 1976 och blev alltså starten på den succé som smurfarna sedermera blivit.
Smurfarna och den Förtrollade Flöjten
Gårdagskvällens film.

lördag 5 januari 2013

Harmoni

Det är intressant att se hur våra husdjur, Nelson och Sigge, tar efter husse och matte då  båda har utvecklats till likadana livsnjutare.
Nelson tar sig en tupplur i sin soffa (enda tillåtna hundmöbeln)
efter morgonpromenaden med matte.




Sigge söker sig till harmonin i Sinnesrorummet
efter morgonens uterunda.

fredag 4 januari 2013

Mera tycke och smak



Igår var rubriken "tycke och smak". Den passar rätt bra även på dagens inlägg. Jag såg igår det första av tre program om Jan Stenbeck. Denne egensinnige man som inte lämnade någon oberörd.
Som så ofta om dylika personer så är eftermälet  mera positivt än omdömena under  livstiden. Inte så konstigt kanske. Människor som är framgångsrika och går utanför ramarna både retar och upprör många i omgivningen. Ja visst, mina känslor bubblar oxå inför sådana personer och deras bedrifter. Jag kan dock inte undgå att imponeras av en person som Jan Stenbeck. Han hade bättre förutsättningar än de flesta, brände ljusen i båda ändar,  levde ett intensivt och för kort liv men satte oxå avtryck på den väg han vandrade.

 Jag noterar att Leif GW Persson som tycker ofta och mycket om det mesta även hade en relation till Jan Stenbeck. Då handlade det dock inte om särskilt konstruktiva förehavanden. Nej, deras gemensamma nämnare synes ha varit livsförkortande mat- och dryckesorgier.





En målsättning så god som någon.