Bröllop och celebert besök

Igår hade jag celebert besök då D och Liv, 4, tittade in på en fika.  En alldeles speciell dag då jag inte träffat Liv på över ett år. Gårdagen var speciell av flera skäl då Livs mamma Sara och pappa Per gifte sig. Då mamma och pappa firar bröllopsnatten med övernattning i hotellsvit så bor Liv över hos D/Mormor.

Ett helt underbart foto av brudparet med massor av kraft
och massor av kärlek.

Liv hade varit väldigt uppspelt inför besöket hos mig/Morfar och när hon kom träffade hon min kontaktperson i personalen och klargjorde för henne att hon minsann oxå tänkte gifta sig. Med vem? Jo, med Morfar!

En stolt Morfar med sin lilla Älskling.

Första födelsedagen

Igår, den syttende mai, firade jag min första födelsedag här på Sirishof. Som traditionen bjuder så blev det grekisk sallad med vederbörliga tillbehör. 

Perfekt födelsedagsmåltid med en ny sorts
Retsina. Tzatzikin kom inte med på bilden.

När D kom så hade hon alla ingredienser och tillbehör med sig och under tiden hon fixade salladen så blev det en uppfriskande Ouzo, en ny sort denna gång. D hade oxå köpt en ny sorts Retsina liksom en ny sorts fetaost så det blev många nyheter den här födelsedagen. Allt smakade utsökt och vi hade en njutbar måltid och en riktigt mysig kväll tillsammans. 

Det känns härligt att kunna fortsätta fira traditionsenliga födelsedagar även om mycket i mitt liv förändrats. Det allra bästa är att D och jag kan fira tillsammans. Tack Darlingen!

Händelserikt

 Att ha Örebro stadspark som närmsta granne  innebär att det  alltid finns nåt intressant att fästa blicken på när jag tittar ut. Med den senaste veckans värme så har det formligen exploderat bland all växtlighet och med detta kommer oxå människorna. Många är de som legat och solat eller avnjutit en picnic vilket varit upplyftande att se. 

Igår vände emellertid vädret och det blev grått värre. Men, plötsligt lystes parken upp av ett bröllopsfölje som du ser på bilden nedan. Som sagt, alltid händer det nåt där ute. 

Jag har själv  inte varit ute på nån parkutflykt ännu, men det kommer så småningom. Närmast ser jag fram emot att D kommer på besök i morron den syttende mai då jag fyller år. Min första födelsedag här på Sirishof. 

Äntligen!

Igår kom D på besök och vi hade en festkväll med smårätter från restaurang STÅ och en Richard Juhlin till detta. Detta var första gången på nästan 6 månader som vi träffades. Att besöket nu blev av beror på att D för en dryg vecka sedan fick sin första covid- 19 - vaccination. Jag fick mina båda vaccinationer i januari. Efter perioder av besöksförbud och osäkerhet så hade vi bestämt att avvakta med besök tills hon fått sin första vaccination. 

Fem olika smårätter blev det från STÅ
denna gång.

Nu stundar nya härliga tider då vi kan träffas när vi vill. Ibland över en enkel fika eller en promenad i Stadsparken och ibland under lite festligare former.  Detta i kombination med att  vårvärmen nu verkar infinna sig gör att tillvaron genast ter sig mycket ljusare och jag mår bättre än på mycket länge.

Utsikt från ett fönster

Idag skiner solen utanför mitt fönster. Månne är det för att D kommer förbi på en fika idag. Mysigt.

Här går jag ut / in till stadsparken som är
min närmaste granne.

På den här nivån befinner jag mig.

Jag får regnskog i sinnet när jag ser denna bild.
Min fantasi är det alltså inget fel på.

135 dagar

 

Äntligen fick jag träffa D igen.

135 dagar. Ja, så många dagar har förflutit sedan D och jag senast träffades, men igår var det äntligen dags då besöksförbudet till landets äldreboenden  upphävdes i förrgår. Det kändes smått högtidligt när hon kom. Som planerat åt vi en grekisk sallad med vederbörliga tillbehör, allt förberett av D. Den måltiden var en ren och skär njutning.

Att påstå att coronapandemin fört något gott med sig kan väl tyckas vara vågat, men jag påstår det ändå. Plötsligt värderar jag det tidigare självklara som något oerhört värdefullt. Att bara få träffas, äta en måltid tillsammans, sitta ner och samtala har fått ett helt nytt värde och är inte längre något att  ta för givet.

Tänk på det och var rädda om varandra där ute.

Höstgrått utanför mitt fönster, men jag har bara ljus 
i sinnet nu när D  får besöka mig.

Där hjärtat finns

Även om jag fysiskt befinner mig på Sirishof numera så finns hjärtat på Getingstorp med D, Sigge och Osborne. Jag har bett D skicka mig bilder från Getingstorp så att jag kan följa vad som händer där.

Alltid lika prydligt med nyklippta gräsmattor. 
Bra jobbat av D.

Jo, visst längtar jag ibland.

Under det gamla äppelträdet har vi avnjutit
både frukostar och middagar.

Här på Sirishof  händer inte mycket, men jag tycker ändå att jag lyckas fördriva dagarna på ett meningsfullt sätt. Jag är ju van att rå mig själv så tråkigt blir det aldrig. Om fyra dagar har jag bott här i två månader och mitt positiva intryck består. Jag blir oerhört väl omhändertagen av positiv och engagerad personal och när jag nu inte längre klarar av att bo på Getingstorp så kan jag inte ha valt ett bättre ställe att flytta till. 
Finns det då inget negativt att säga? Jo, besöksförbudet p g a corona. Att inte ha träffat D på två månader känns oerhört märkligt. Även om vi dagligen messar, mejlar och pratar med varandra på telefon så dövar det inte min längtan. Men, vi får hoppas att det stundar någon form av vardagsnormalitet. 

Getingstorpsbilder

 Så är då vardagen åter igen. Så konstigt det känns att inte ha firat Midsommar på Getingstorp. Och konstigast av allt, att inte firat med D. Hon såg i a f till att jag fick Getingstorpskänsla genom att skicka över bilder som hon tagit. Dessutom åkte hon förbi och lämnade in två vackra buketter till mig av blommor plockade i trädgården. Ljuvlig känsla.

Sill med tillbehör på Getingstorp.

Jordgubbar och glass.

Ljuvlig bukett.

Inplockat från trädgården.

Där brukade jag sitta.

Nya kuddar i växthuset.

Som synes är D igång med odlandet.

Ny utsikt

Att blicka ut över stadsparken i Örebro känns inte helt fel.

På bilderna här ovan ser du delar av min nya utsikt. Inte som Getingstorp, men rogivande och vacker ändå. Jag bor sedan den 20 maj på ett vård- och omsorgsboende i Örebro. Då jag fått allt svårare att fysiskt fungera i vardagen så kändes det rätt att ta detta beslut medan jag fortfarande vet vad det innebär.
Sirishof heter stället där jag har en lägenhet som rymmer allt jag behöver. D har innan flytten inrett lägenheten med nya möbler och textilier. De tavlor jag gillar mest har fått följa med så när jag kom hit så kändes det som att komma hem till mig. Jag bor granne med stadsparken så utsikten kunde inte vara bättre. 
Dessutom bor jag bara 7 minuters promenad från D:s lägenhet som vi köpte när hon p g a epilepsidiagnos fick körkortet indraget i ett år. Just närheten till D var avgörande när jag valde boende. Det innebär att hon lätt kan besöka mig när hon är i stan och vi kan fortsätta ha våra myshelger tillsammans med god mat och dryck. Nu i coronatider så blir det tyvärr vare sig besök eller myshelger. Vi håller kontakten via mail, sms och telefon.

Mitt första intryck av Sirishof överträffar mina förväntningar. Beläget i vacker omgivning och granne med stadsparken. Fräscha och trevliga lokaler, därtill ett fantastiskt bemötande av tillika fantastisk personal. Jag blir uppriktigt glad när en verksamhet i praktiken lever upp till de vackra ord  som står att läsa på deras hemsida.

Vad gäller Getingstorp så behåller vi det så länge som D känner att hon trivs där och kan sköta om det. Osborne och Sigge bor hos matte. Vi tycker att vi i rådande situation nått en maximal lösning för oss. Men, visst ska jag tillstå att det stundom känns både tufft och tungt. Men, så är livet. 

Glad Midsommar!

PS Huruvida mitt nya boende oxå innebär fortlevnad för min blogg, det får framtiden utvisa.

Hälsning från Getingstorp

Lite tråkigt när matte städar. 
Då är glasverandan en bra retreat.

Varje dag får jag nån hälsning från D om vad hon och killarna, Sigge och Osborne, pysslar med hemma på Getingstorp.  För mig känns det bra att hänga med i vad som händer där hemma. 

Påfallande ofta så ser killarna rätt slappa och ointresserade ut. Kan det möjligen bero på att matte har fullt upp med nåt hus- eller trädgårdsanknutet "litet projekt".

Bröllopsdag

Där fanns det lycka kan jag lova.

Ett stiligt par.

Idag firar D och jag 19-årig bröllopsdag. Ja, så mycket firande blir det inte  då D är med Sigge och Osborne på Getingstorp och jag på mitt nya boende i Örebro. Det får bli uppvaktning på distans.  Att D och jag inte kan fira tillsammans känns förstås konstigt, men det viktigaste är ändå att kärleken består.
Bilderna här nedan fick jag av D igår.

Sigge och Osborne samsas i glasverandan då matte är
ute och fixar i trädgården.

Juste kudde matte fixat till mig tänker Sigge.

Då var det klippt igen

Som du kan se på bilderna här nedan har årets första gräsklippning ägt rum på Getingstorp. Det är förstås D som fixat det hela. Det blev visst en vända med röjsågen för henne oxå. Själv bor jag sedan den 20 maj i Örebro, men självklart håller D mig uppdaterad om alla skeenden på vårt älskade Getingstorp. 

Nyklippt på mitt älskade Getingstorp.

Det gamla äppelträdet är ståtligt
i alla sina skepnader.

Skälet till min flytt är att jag inte längre klarar att bo på Getingstorp då jag fått allt svårare att ta mig fram.  Att dagligen känna osäkerhet och oro är ingen bra grund för ett gott liv. Jag behöver  ett tryggare boende, till gagn för både D och mig. Efter en tid av många funderingar och diskussioner kom vi  fram till en, som vi tycker, optimal lösning utifrån rådande situation. Vari den består och var jag bor återkommer jag till i ett kommande inlägg. 

Fiskmåltider

På helgerna äter vi ofta någon extra god fiskrätt. Förrförra söndagen bjöd D på mandelfisk till middag. Ett recept hon testat förr, men som hon nu skruvade till på sitt eget oefterhärmliga sätt. Till fisken bjöds en vit Rioja. Ett mycket bra vinval och sammantaget en utsökt söndagmiddag.

En sak som fascinerar mig är alla spännande ingredienser som D använder i sin matlagning. Att huvuddelen av ingredienserna dessutom kommer från egen odling förhöjer förstås upplevelsen.

Mandelfisk a la D,en läcker söndagmiddag.

I lördags bjöds en riktig höjdare i form av rödtunga Albert.  Ett utsökt vin som sällskap även denna gång. Ännu en riktig höjdarmåltid. 

Rödtunga Albert, en riktigt delikat måltid.

Mellan ovanstående fiskmåltider har jag oxå hunnit med årets surströmming . En fisk som jag får äta själv då D äter kräftor vid dessa tillfällen. Som sig bör åts detta den tredje torsdagen i augusti, lagstadgad surströmmingspremiär fram till 1998.

Dukat till urströmming  och kräftor i glasverandan.

Kallax surströmming var av utsökt kvalitet. Kräftorna färska.

Jubileum

Igår bjöd D på en sommarsallad med rostade nötter och
ugnsrostat bröd med basilikaolja.

Igår för tio år sedan, tisdag den 23 juni 2009, åt vi första måltiden i vårt då nybyggda växthus. Nej, jag kommer inte ihåg vad vi åt och har tyvärr  inget inlägg att länka till. Helt enkelt beroende på att jag vid den tiden inte var så erfaren bloggare och skrev väldigt lite om livet på Getingstorp. Bilder i nån större omfattning hade jag heller inte lärt mig att använda så det blev mestadels bildlösa textinlägg. Det första inlägget om växthuset och dess tillkomst hittade jag här. Koncist och föga upphetsande. Men redan då var det viktigt för mig att D skulle få förverkliga sina drömmar här på Getingstorp. Det gillar i a f jag att läsa.

Vid 21-tiden  tyckte Sigge att det var dags 
att gå in. Osborne hänger kvar ett tag till.

Trädgårdsbilder

En av mina favoritvyer på Getingstorp.

Även om D dragit ner på odlingarna i trädgården så finns det fortfarande mycket vackert och välsmakande att fästa blicken på. En del av detta ser du här nedan. Det var länge sedan jag gjorde något trädgårdsinlägg vilket beror på att jag inte längre är ute och susar runt på elmoppen lika ofta som förr. Bloggen är bra för att kunna titta i backspegeln på alla härliga dagar här på Getingstorp. Men, samtidigt påminner den  mig oxå om allt jag inte klarar av att göra längre.

Bondpion.

Den här pionen har funnits på
Getingstorp långt före vår tid.

Pioner och stor daggkåpa.

Snart står oxå plymspirean i full blom.

D har dragit ner på odlandet, men fortfarande
grönskar det i odlingsbänkarna.

Här ska gurkor frodas.

Tomater på gång.

En liten del av de kryddor D odlar.

I D:s  fontän/brunn på agoran
porlar vattnet smått sövande.

Dropparna flyger omkring som små glaspärlor.

Schersminen i full blom sprider väldoft vida omkring.

Sigge följer matte som en skugga när
hon påtar i trädgården.

En plats för D att ta en paus, men det är
sällan jag ser henne där.

Dimman lättar

Idag när dimman lättat är det trevligare för D och Osborne att gå "lilla skogsrundan".