Det finns gränser

Trot eller ej, men även för D finns det gränser när det gäller trädgårdsarbete. Hon har börjat gräva för att plantera vinbärsbuskar och krusbär nästa år. Problemet är bara att när hon kommer en bit ner i marken så är det sten, sten, sten och åter sten. Det är helt enkelt inte rimligt, eller ens möjligt, att med bara handkraft slutföra grävningarna.

D har påbörjat grävarbeten för 
framtida bärbuskar. 

Än så länge går det bra, men vänta bara.

Lite för stora stenar får D. Då är redan
kärror med mindre sten bortkörda.

Det ska sägas att vi bor i stenrikt område så var vi än grävt på tomten har vi stött på sten. Stenrika är även omgivande marker vilket vi ser när "nya" arealer plöjs för att brukas. Visst, vi gillar sten som material, men det finns som sagt gränser.

Efter mycket funderande så har D nu avslutat grävarbetet och vi har beslutat att låta fortsatt grävande anstå till våren. Då hyr vi en minigrävare. Kanske blir det då oxå några ytterligare "utgrävningar". Vem vet.

Varför slita i dagar om det kan lösas på
annat sätt och på kortare tid.

Vem som ska köra grävmaskinen? Ja, inte blir det jag för jag tar mig inte upp i den. Det blir som vanligt D som löser det hela och då kan hon oxå lägga till grävmaskinist på sitt CV.