Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

tisdag 10 november 2009

Bloggar jag för "döva öron" ?

Den 10 oktober i fjol började jag blogga men inte förrän idag har jag installerat en besöksräknare på min blogg. M a o har jag inte en aning om hur många som läst mina reflektioner. Spelar det nån roll ? Nej, egentligen inte eftersom jag upplever mig ha en dialog så snart jag skriver något på min blogg. Men å andra sidan, visst är det väl önskvärt att mina reflektioner läses av andra. Jag vill ju inte tala för döva öron. Står besöksräknaren på noll alltför länge så kanske jag tappar sugen. Vi får se. Nej, jag tappar aldrig sugen.

" Fråga doktorn". Om vad då ? Ja, inte ADHD.

Jag tittade igår på "Fråga doktorn" i SVT 1. Programmet skulle till väsentlig del handla om ADHD vilket fångade mitt intresse eftersom jag är intresserad av och engagerad på detta område och har jobbat mycket med ADHD-frågor de senaste 8 åren.
Tyvärr blev ADHD-inslaget en besvikelse. Detta mestadels beroende på obefintlig research av redaktionen och programledaren Suzanne Axell. I ADHD-inslaget så medverkade inte programmets läkare eller annan expertis. Istället medverkade två kvinnor som fått sin ADHD-diagnos i vuxen ålder. Med rätt upplägg, ett bra grepp att få höra direkt hur det är att leva med detta funktionshinder.
I inledningen så frågade Axell de båda gästerna och sig själv vad bokstäverna ADHD står för. Ingen av de tre kunde säga att det står för Attention Deficit / Hyperactivity Disorder. Ett neuropsykiatriskt funktionshinder som utmärks av bristande uppmärksamhet och hyperktivitet. Det blev snarast pinsamt. Här borde förstås programledaren ha läst på och förklarat eller lagt ut en faktaruta i bild och sedan låtit gästerna utifrån detta beskriva sina svårigheter.
Nu ställde programledaren ett otal ledande frågor relaterande till tidigare telefonsamtal med de två gästerna vilket gjorde att beskrivningen av ADHD blev att det för de två gästerna lett till kraschade äktenskap, oordning i skafferiet och borttappade nycklar och mobiltelefoner. Visst, så kan det säkert vara men beskrivningen blev väldigt ytlig och inslaget gav ett oproffsigt intryck. Detta beroende på en usel redaktions- och programledarinsats. Programmet blev ett praktexempel på när TV misslyckas med sin folkbildande uppgift. Särskilt tråkigt eftersom kunskapsnivån på detta område väsentligt behöver höjas i samhället.