Bengt Westerberg har jag alltid respekterat och hållit högt. Han som alltid utgivit sig vara företrädare för "det glömda Sverige"; för handikappade, gamla och sjuka, barn som far illa, förföljda kvinnor, människor i vårdköer och många andra. Men tyvärr, nu faller hans gloria när hans engagemang i Röda Korset till fullo kommer fram i ljusets sken.
Det borde räcka med att ordföranden för Röda korset är deltidsarbetande. Det är en markering av verksamhetens ideella karaktär. Särskilt viktigt i dag när Röda korset har ett långvarigt arbete framför sig med att återupprätta sitt anseende och tvätta bort fifflarstämpeln efter Johan af Donner.
Självklart krävs det att en organisation som är så omfattande också har ett antal heltidsanställda personer för att den skall fungera effektivt.
Det ligger däremot ett särskilt symbolvärde i att förtroendeuppdragen har kvar en ideell karaktär. Att då ha Bengt Westerberg som heltidsarbetande ordförande med ett arvode på 70.000:- i månaden är snarast smaklöst.
Att nu, som Bengt Westerberg gör, avstå arvodet i avvaktan på att medlemmarna bestämt framtida utformning av ordförandeuppdraget är inte alls så storsint som han kanske tror. Nej, det är enbart ett spel för galleriet, ett försök att slinka undan med hedern i behåll.
Så här står det att läsa på Röda Korsets hemsida om dess Sverigeverksamhet:
"Röda Korset utgör ett komplement till samhällets övriga skyddsnät. Arbetet baseras på frivilliga insatser och människors vilja att ge av sin tid och sitt engagemang till vår verksamhet".
Det handlar alltså om frivillighet och att ge - inte om girighet och att ta.
Hur hinner en 66-årig pensionerad riksdagsledamot med allt detta?:
Heltid som ordförande för Röda Korset och dessutom:
- styrelseordförande i Finansinspektionen
- styrelseordförande i Föreningen Äldreomsorgsföretagarna
- styrelseordförande i Svenska institutet
- styrelseordförande i Institutet för Handikappvetenskap
- styrelseordförande i Linköpings Universitet
Därtill kan läggas styrelseuppdrag inom:
- Bibliotekstjänst
- Svenska Petroleum Institutet
- Cirkör AB
- Sveriges författarfond
- Patientförsäkringsföreningen
Snacka om att ha häcken full. Puh!
Sensmoral:
- Att lära utan att göra, är som att älska utan att röra.