Surströmmingspremiär

En utmärkt årgång från mina barndomstrakter.

Igår var det så äntligen dags för surströmmingspremiär. I år blev det Röda Ulven. Den smakade utmärkt med en perfekt sälta och lagom fast i köttet. En bra årgång med andra ord. Som alltid numera så blir det filéer för mig eftersom jag är "enarmad" och inte själv kan bena ur den.
Mandelpotatis, tunnbröd och en väl lagrad brännvinsost fanns oxå på bordet liksom rödlök och gräddfil. Allt detta goda nedsköljt med öl och snaps, Bröndums i år. 

När D öppnat burken på huggkubben borta vid vedboden så tog det bara sekunder innan väldoften spridit sig till mig inne i växthuset.

Efter burköppnandet så tog D sin hand ifrån den ångermanländska delikatessen och avnjöt i stället färsk krabba. Liksom vid familjekräftskivan häromveckan så öppnade sig himlen när vi satt oss till bords och vårt högtidliga födointag ackompanjerades av ett smattrande regn mot växthusets tak. Ett rätt så mysigt sällskap tycker jag. 

Krabban på plats, men var är
surströmmingen?

Här kommer D med huvudnumret.

Snart så.

Så där, nu är det bara för mig att njuta.

Har du upptäckt nåt Greklandsinspirerat på bordet?