Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

lördag 3 oktober 2020

135 dagar

 

Äntligen fick jag träffa D igen.

135 dagar. Ja, så många dagar har förflutit sedan D och jag senast träffades, men igår var det äntligen dags då besöksförbudet till landets äldreboenden  upphävdes i förrgår. Det kändes smått högtidligt när hon kom. Som planerat åt vi en grekisk sallad med vederbörliga tillbehör, allt förberett av D. Den måltiden var en ren och skär njutning.

Att påstå att coronapandemin fört något gott med sig kan väl tyckas vara vågat, men jag påstår det ändå. Plötsligt värderar jag det tidigare självklara som något oerhört värdefullt. Att bara få träffas, äta en måltid tillsammans, sitta ner och samtala har fått ett helt nytt värde och är inte längre något att  ta för givet.

Tänk på det och var rädda om varandra där ute.

Höstgrått utanför mitt fönster, men jag har bara ljus 
i sinnet nu när D  får besöka mig.

8 kommentarer:

  1. Så härligt både för dig och D. Och du verkar ha räknat dagarna. Du har absolut rätt med det du säger, man omvärderar många saker. Allt som man tog för givet förut blir till en extra stark och positiv händelse nu. Dessutom kan jag säga att man umgåtts mera sedan pandemin startade. Jag menar vi har inte haft så fin och rolig kontakt med grannarna under de senaste 40 åren vi bott här. Inte satt jag och några grannar på innergården och fikade eller åt surströmming till exempel. Så japp, inget ont som inte har nåt gott med sig. Även om vi alla troligen hellre hade varit utan den eländiga pandemin.

    PS. En som bett om det, har jobbat hårt för det och nu blivit smittad är ju Trumpen. Rätt åt honom. Bloggade om det idag. Vet inte om du läst inlägget. Skulle vara roligt att veta dina tankar. Eller så är jag bara en elak människa;-) DS.

    SvaraRadera
  2. Så ni har bott där i 40 år och nu t o m ätit surströmming med grannarna. D å kan man säga att ni kommit varandra nära.

    PS Vad gäller Trump så är han inte värd en plats i mina tankar. Det var pinsamt att se debatten med Biden häromdan då han nådde ett nytt lågvattenmärke.
    Du är inte en elak människa. DS

    SvaraRadera
  3. Å så underbart! Fint att kunna se positiva saker i pandemin trots allt. Och visst är det så, att man börjar värdera saker på ett annat sätt som man tidigare tog för självklart. Att inte kunna träffas är dock tufft. Hoppas att det blir bättre nu!!

    SvaraRadera
  4. Det blir tveklöst bättre Härnäst ses vi på onsdag, då fyller D 70 år.

    SvaraRadera
  5. Jag har tänkt på er så många gånger senaste halvåret, vilken "dålig tajming" ni verkar ha just när det är stora händelser i livet: bröllop och stroke, flytt och pandemi. Att se saker positivt är inte det lättaste alla gånger men livet blir nog lättare om man gör det, i alla fall i längden.

    Helt underbart att ni äntligen kunde få träffas igen och äntligen tajming som var bra, att D inte behöver fira sin födelsedag utan din närvaro. Ett stort grattis i förskott till henne!

    SvaraRadera
  6. Tack snälla Emma! Jag vidarebefordrar ditt grattis till D.
    När det gäller tajmingen så får vi vara glada att just vi blev ett par eftersom vi verkar ha en förmåga att tillsammans både klara av "motgångar" och skapa "medgångar". De senare försöker jag plocka fram när det tar emot som mest.

    SvaraRadera
  7. Oh, vad underbart att ni äntligen fick träffas igen och hade en fin dag tillsammans.
    Det gör mig glad!

    SvaraRadera
  8. Det var härligt och idag träffas vi igen då D fyller 70 idag och kommer förbi så att vi får fira tillsammans.

    SvaraRadera