Den som väntar på nåt gott.....

Jag har skrivit en hel del om lilla Liv sedan hon föddes den 5 januari, men inte visat så många foton. Idag blir det bot och bättring när jag bjuder på tre riktiga pärlor. Du förstår väl att morfar är glad och stolt.

Påpälsad.

Elegant.

Lekfull.

Ett härligt uppvaknande

Äntligen! Gissa om jag njuter.

Nu är det förstås inte så att jag sover mig igenom vinterhalvåret, men till viss del så går jag i ide då. Så härligt det då är att återigen kunna vara ute i trädgården en dag och bara njuta av friska vindar och slösande sol.

Här har D gjort vårfint.

Så vackert.

Så lite behövs för att jag ska känna framtidstro.

Nu börjar det på riktigt

Igår var det dags för min första riktiga trädgårdsdag för året. Så ljuvligt det är att susa omkring på moppen och hänga med i allt som händer, allt som D fixar med. För egen del så avverkade jag årets första tur ner till soptunnan, sopåkarpremiär med andra ord. Gissa om jag var riktigt mör efter premiärdagen.

Årspremiär för sopåkarturen.

På väg hem igen.

Hemma igen.

Det gamla äppelträdet har många skepnader.

Sigge hänger med på vårinspektionen.

Snart frodas det i odlingslådorna.

D plockar  "vintermössan" av tegelmuren.

Sigge inspekterar växthuset.

Läckerheter

Det är alltid en speciell känsla att på tallriken ha något nyskördat från trädgården. Vid den här tiden så är det förstås inte mycket som kan skördas, men desto läckrare då med det som ändå finns. Tex maffiga palsternackor.

Diverse läckerheter. Palsternackorna nyskördade.

Så här läckert blev det när D tillagat allt.
En kanonrätt med favoriten halloumi.

Fredagspasta med vårtecken

Fredag igår och som brukligt pasta till middag. Där ute händer det saker då våren nu verkar ha kommit för att stanna. Osborne och matte tillbringade dagen med att finputsa i trädgårdens rabatter. Sigge och jag vill ha tvåsiffrigt på termometern innan vi tillbringar heldagar i trädgården.

Pasta med pistagepesto och räkor 
En vit Rioja därtill. Utsökt kombination.

Våren kommer alltid tidigt vid jordkällaren.

Bänken vid rosenbersån är ett säkert vårtecken.
Liksom blomsterkorgar på lyktstolparna.

Vårfin

I förrgår var det dags för Osborne att åka med matte till Fannys hundtrim för att göra sig vårfin. Nästa vecka är det dags för husse att "putsa sina lockar". Nej, Osborne och jag har inte samma frisör. Min heter Ida.

Nyklippt och fin.

Så här såg Osborne ut dagen före frisörbesöket.

Egotrippad?

Kan jag påstås vara egotrippad när jag vid min datorplats har ett inramat foto av mig själv? Bredvid hänger ett inramat foto av D. Vad är då speciellt med dessa foton? Jo de är  från 1998,  2½ år innan min stroke. Från en minnesvärd resa som D och jag gjorde till Barcelona.

Fotona tagna inne på Mirómuseet. 

Varför gillar jag just dessa bilder så mycket så att jag dagligen vill ha dom i mitt blickfång? Ja, det är helt enkelt så att jag gillar att se mig och D tillsammans på den tiden då jag var i min krafts dagar. Det framkallar sköna minnen och goa känslor.

Välkomna besök

Senare i veckan utlovas svindlande temperaturer, kanske det t o m blir tvåsiffrigt i helgen. Kan det vara dags för en stilla stund i växthuset i tro?

En välkommen besökare.

Igår hade vi lyckan att ha ytterligare ett, ja t o m två, solsken på besök. Vilka det var förstår du av bilden nedan. 

Det var Sara och Liv så klart.

Det där med våren

Måndagmorgon och våren är på rymmen.

De vårkänslor jag igår bar på slets abrupt ur mina händer när jag vaknade i morse. Istället för att se krokusen blomma möttes jag av ett ymnigt snöfall. Inte alls efterlängtat.

Det var bättre förr. I alla fall igår.

D ägnade söndagen åt att rensa rabatter.

Krokusen kämpar sig så sakteliga upp.

Osborne var fullt sysselsatt med det märgben 
han fått av matte.

Snyggt arrangemang på köksbordet.

Lökhalvor i glaskupa, en typisk D-idé.

D bjöd igår på gratinerad torskgryta.

Tulpaner

Fräscha tulpaner varje vecka är vid den här tiden ett stående inslag på Getingstorp. Jag kan inte tänka mig en vår utan tulpaner i huset. I köket där dom förgyller måltiderna. I hallen där de står välkomnande vare sig du kommer in genom glasverandan eller ner för trappan. På övervåningen där jag huserar den mesta tiden. Just denna bukett ställer D ut  i glasverandan på natten. Där är det svalt och tulpanerna mår bra av denna svalka och håller sig därför fräscha hela veckan tills dom ersätts av nya. Vad vore våren utan tulpaner?

D köpte några tulpaner med lökar denna gång.
Framtida tulpaner på Getingstorp.

Snyggt arrangemang i hallen.

Nya tulpaner på öv. oxå så klart.

Fredagspasta

Fredag igår och så klart pasta till middag. Innan middagen så satt vi en stund och njöt av vårljuset inne i Sinnesrorummet. Ett vårtecken. Under vinterhalvåret sitter vi oftast där inne kvällstid och tänder då en brasa, men nu är det en njutning att sitta där inne på dagen när allt badar i vårljus. Då kan vi tala om vederkvickelse.

Sigge trivs i Sinnesrorummet.

Allra helst när det badar i sol.

Det är härligt när vårljuset söker sig inomhus.

D vill inte vara med på bild.

Snart serveras fredagspastan.

Avokado- och basilikapasta. 
God, men lite för krämig/mäktig.

Nu börjar det

Det går åt ansenliga mängder jordförbättringsjord, planteringsjord etc. varje år vid den här tiden. När det denna vecka på Granngården bjöds extrapris så passade D förstås på. Det blev två vändor med 30 säckar varje gång i Jeepen. Alltså totalt 60 säckar. D kommer nog att vara rätt mör i kroppen i helgen efter allt lyftande, bärande och grävande. Och det här är bara början. Som väl är så kommer vi att rikligt belönas för hennes insatser.

Vad gör Jeepen där?

Urlastning pågår.

Vartefter säckarna töms ska det grävas och jorden vändas.
Osborne gör alltid matte sällskap i trädgården.

Ljuvliga tider stundar

Efter i förrgår och igår skrivit inlägg med en kritisk underton så känns det bättre att idag kunna skriva något som bara innehåller ljus, glädje och framtidstro.

I väntan på varmare väderlek så huserar nu plantor lite här och var i huset. Bl.a. i glasverandan innan det är dags för flytt ut till växthuset.

Det syns skillnad från dag till dag.

Mycket smått och gott här som senare kommer att
landa på min tallrik.

Sigge är fascinerad av nyheterna.

Se, men inte röra.

Effektivitet och reursanvändning

I min situation som halvkroppsförlamad så tänker jag ofta på ett annorlunda sätt och på detaljer som de flesta andra över huvud taget inte reflekterar över. En sådan sak är att det med dagens tillgång till internet fortfarande  florerar en sådan  oerhörd mängd pappershandlingar. När man som jag är "enarmad" är pappershandlingar ett gissel. Pappershandlingar som dessutom ska distribueras med post. Därtill med opålitliga Postnord. 

Detta slog mig senast i förrgår då jag hade varit i kontakt med sjukvården, såväl vårdcentral som sjukhus i två olika ärenden. Till vårdcentralen hade jag med e-post skickat en begäran om att få en läkartid för hälsokontroll som jag genomgår vartannat år. För att denna skickningsväg ska vara säker så använder jag  mitt Bank-ID. En alldeles utmärkt lösning för olika typer av myndighetskorrespondens tycker jag.

Hur fick jag då svar från vårdcentralen? Jo, via e-post där meddelandet var följande:
Hej!
Jag skickar en kallelse till läkarbesök med posten.
Med vänlig hälsning
xx
Distriktssköterska

Varför i himmelens namn ska en kallelse skickas med posten? Jag hade ju lika gärna kunnat få kallelsen, tidpunkten för läkarbesöket, med svarsmailet.

Det andra ärendet gällde ett återbesök till sjukhuset som en uppföljning till mitt akutbesök i juli i fjol. Det var då jag drabbades av plötslig hörselnedsättning och sedan dess är döv på höger öra. 

Efter akutbesöket så var jag på uppföljningsbesök på både Öronkliniken och Audiologen. Efter hörseltestet där så utlovades en snabb kallelse till återbesök hos en specialist, en audionom. Tiden gick och gick och inget hörde jag. Vare sig från Audiologen eller på höger öra. 

Efter tips av en anhörig skickade jag därför en s k egen vårdbegäran till Audiologen. Denna skickade jag med e-post med användande av mitt Bank-ID. Svaret /kallelsen fick jag föredömligt snabbt, men förstås med post. Jag hade tid i förrgår kl. 09.15. Jag fick sms-påminnelse om besöket vid två tillfällen, den 10 och den 12/3.  Kl. 08.05  i förrgår morse, strax innan D skulle hjälpa mig in i bilen för resa till sjukhuset blev jag uppringd och meddelad att besöket var inställt. Personen jag skulle träffa var inte på plats. Sånt kan ju hända även i den bästa av världar så just det upprörde inte mina känslor även om det just då kändes surt.
Jag fick efter många om och men en ny tid den 20 april. Kallelse ska komma, naturligtvis i pappersform med posten. Kallelse i pappersform med posten??? Varför det då jag redan fått tiden vid telefonsamtalet.

Sjukvården är så vitt känt väl datoriserad och de kan använda såväl e-post som sms, men t ex kallelser skickas inte på detta sätt. Varför? Är det någon som har en rimlig förklaring? 

Häromdagen fick jag min inkomstdeklaration från Skatteverket via e-post, Min myndighetspost. Bedöms detta säkert så borde oxå en kallelse till hälsokontroll kunna ske på likartat sätt.

Jag vet att det finns patienter som inte har eller kan använda datorer, men det förklarar inte varför alla patienter ska behandlas efter denna mera resurskrävande"måttstock".

Med tanke på sjukvårdens ständiga resursbrist med påföljande neddragningar så vore det på sin plats med en total översyn hur de faktiskt använder de resurser de ändå har att förfoga över. 

Avslutningsvis så kan jag konstatera att det där snabba återbesöket blir av efter 9 månader. Lite skillnad det jämfört med den s k 90-dagarsgarantin. 270 dagar i stället för 90 dagar.

Den nya loggan har Landstinget i a f lyckats med.

Den är riktigt smakfull. Alltid något.

PS Liksom gårdagens inlägg är detta ett bra exempel på hur bloggen kan användas för att lätta på trycket i minnesbanken. Ett sätt att "skriva av sig".