Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

torsdag 30 september 2010

Politikerna är inne i dimman ibland


I efterdyningarna av valet strids det nu om ministerposter. Vad gör man om ministerposterna inte räcker till för att godispåsen ska bli "rättvist" fördelad? Jo, man inrättar ett nytt ministerium, Inrikesministeriet. Pinsamt!
När samhället i övrigt och medborgarna manas till återhållsamhet så visar politikerna ett totalt förakt genom att ställa sig utanför och klargöra att: "vi spelar i en annan division". Och omfattas följdaktligen inte av de krav som ställs på samhället i övrigt. På annat sätt tolkar inte jag denna nonchalans och brist på respekt mot väljarna.
När det är dimmigt är det svårt att se klart.Då kanske du vare sig ser eller tänker längre än näsan räcker.
Som sagt, politikerna är inne i dimman ibland, och då är det inte heller grönare på andra sidan.

onsdag 29 september 2010

"Hästmannen" förlorar sina hästar

Visst är det väl härligt med annorlunda människor. Ja, det tycker nog de flesta av oss, så länge det är charmigt och ändå passar in i vårt fyrkantiga samhälle. Men regler är regler och nån jävla ordning måste det ju vara i ett land. Hur skulle det sluta om människor får vara allt för annorlunda.

Trots att "Hästmannens" hästar synes och säges må bra så har han belagts med djurförbud. Som skäl anges för lång stallvisatelse under vintern och bristande hovvård. Om det nu varit så vid något inspektionstillfälle så borde väl myndigheterna ha kunnat hitta en annan lösning eftersom hästarna nu synes må utmärkt.
Skulle man inte kunna ordna "hemtjänst" för hästarna så att "Hästmannen" och hans hästar fick fortsätta leva tillsammans all den stund han själv orkar och klarar att leva själv. Jag bara undrar.

Vi människor ska ju tillåtas vara olika, men inte alltför olika uppenbarligen.

Man kan väl anta att en viktig del i denne mans livskvalitet legat i samvaron med sina hästar. När nu hästarna tas ifrån honom så kanske han också själv ger upp och blir ett "hjälppaket" för samhället att ta hand om. Sett ur denna krassa synvinkel så blir djurförbudsbeslutet än mera ogenomtänkt. Om det förvånar mig att man inte tänkt ett steg till? Inte alls, motsatsen skulle förvånat mig mera. Har Länsstyrelsen och kommunen haft någon dialog och samverkat i ärendet tro?

Höststädning, vintervila, jobb och lite annat

Klippte igår gräsmattorna för sista gången i år. Stortvätt av åkgräsklipparen väntar och därefter inlämning på service. Allt för att vara väl rustad inför sommaren 2011. Dessutom är poolskyddet upprullat, poolplåtarna pålagda och pumpen intagen. Lägg därtill en del små justeringar på tomten så känns nästa sommar inte bara avlägsen utan också spännande.

Swimmingpool, det är onekligen ett kapitel för sig. Inget vi ville ha utan den fanns när vi flyttade hit. Jag kan av naturliga skäl inte använda den. I kommer jag ju alltid, men upp skulle jag aldrig kunna ta mig, så varför chansa. Att ha pool är att skaffa sig massor av extra arbete och extra utgifter. Slår man ut kostnaden per användningstillfälle blir det väldigt dyra bad. All utrustning är special och det finns ingen konkurrens på marknaden vilket innebär så väl höga priser som dålig service. Har du en pool av visst fabrikat så är du fast som kund hos den tillverkaren.
Men, visst kan det vara skönt med ett bad på heta sommardagar och nu när den gått i vintervila så står den ju bara där, vare sig till nytta eller besvär.

Förutom att trädgård, pool och åkgräsklippare går till vintervila snart så måste jag också få elmoppe och elbil genomgångna inför vintervila. Tyvärr är det ju så att på vintrarna har jag inga lämpliga fordon att ta mig fram med. Som förra vintern var så hade jag heller inte klarat av något vinterfordon. Nu gör inte det så mycket eftersom jag och Buddha går i ide och, så långt möjligt, håller oss inomhus från första snöns ankomst till någon gång i april. Så är det att vara rörelsehindrad i nordiskt klimat. Inget dramatiskt med detta i o f s. Jag har vant mig genom åren och har alltid något meningsfullt att pyssla med. Ja, förutom jobbet förstås.

I jobbet är jag just i färd med att fullgöra ett uppdrag. Ett uppdrag som innebär att jag skapat en grundutbildning på området neuropsykiatriska funktionshinder, en utbildning särskilt riktad till Kriminalvårdens alla lärare. Det känns bra att få vara delaktig i att sprida ytterligare kunskap på detta angelägna område.

tisdag 28 september 2010

Var går gränserna i bloggosfären?

Visst är det fascinerande att möta alla människor där ute i bloggosfären. Ofta är det intressanta människor där jag väljer att kommentera och följa bloggen vidare. Via kommentarer så hittar jag in på nya bloggspår. Ibland avhandlas förstås ämnen som inte alls intresserar mig och då kan jag ju välja att inte fortsätta följa just den bloggen.

Dock måste jag alltid vare varse att vad som skrivs inte nödvändigtvis är sant eller har hänt. Det kan ju vara lögn eller bara ett skämt. Om så är, finns en avsikt där bakom och är den avsikten god eller ond? När foton läggs ut så är ändå sannolikheten större för att det är en verklig verklighet som beskrivs men med bara ord så vet man aldrig. Nå väl, jag tycker ändå att det är en fascinerande värld. Likväl som att jag möter människor som ger uttryck för genuin lycka i tillvaron så dyker det också upp personer som synes leva i ett rent helvete.
Då kan jag stundom hamna i bryderier med mig själv;:
- blunda för stunden,
- kommentera,
- bara strunta i det och glömma.
Just för att det är så enkelt att publicera sig via en blogg så kanske ansvaret för vad jag skriver är särskilt stort. Jag kan väl inte vara ensam om dylika funderingar eller.... ?

måndag 27 september 2010

Solen tittade fram

Idag tittade solen fram mitt på dagen och då passade jag på att under 2 timmar påbörja den sista gräsklippningen för året. Räknar med att äntra min åkgräsklippare i morgon igen och då definitivt avsluta säsongen. Sedan blir det tvätt och service innan klipparen går till vintervila.

söndag 26 september 2010

Övergångstider

Idag hade jag tänkt klippa gräset för sista gången i år. Men, höstvindarna är alltför bistra så säsongsavslutningen får anstå. Väderprognosen visar sol kommande vecka så jag hittar säkert en lämplig dag för att avsluta gräsklippningssäsongen.

I "mitt tidigare liv" så kunde gräsklippning kännas som en börda / ett måste. Idag känns det bara som en del av "the flow". Det är nåt naturligt som jag gör när betingelserna är de rätta. Just nu är gräset kanske besvärande långt om man bor i ett villakvarter, men närande långt om man som oss bor på landet och kommande veckas gräsklipp får sjunka ner i marken och bli ett stärkande näringstillskott till 2011 års gräsmatta.Jag har sagt det förr, snart är det sommar igen.

lördag 25 september 2010

Så dags nu

Idag samlades invånare i Grästorp till en manifestation för mångfald och demokrati.
Detta som en följd av att att Svenskarnas parti fått ett mandat i kommunalvalet.
Av bl. a. kommentar på min blogg så har jag förstått att partiets avsikter i kommunen varit kända länge men att såväl lokala media som andra valt att inte gå i svaromål utan man har aningslöst trott att de "nygamla" vindarna ska blåsa över och allt ska bli som vanligt igen.

Detta visar att vi inte kan ta något för givet. Den frihet vi har måste alltid försvaras vilket kanske inte sker idag. Besannas av dessa ord:
- Förr stod folk på barrikaderna för frihetens skull. Nu står de på barrikaderna för fritidens skull.

Husmark Pehrsson ute och cyklar igen

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson håller jag inte speciellt högt. Hon har gång på gång i sjukförsäkringsdebatten visat att hon inte klarar av att fylla ut ministerkostymen. Dessutom har hon i många ärenden visat total nonchalans och känslokyla mot personer som drabbats orimligt hårt av försäkringsomläggningen.

Nu får hon på pälsen av ministerkollegan Göran Hägglund. Välförtjänt tycker jag. Den utredning hon lovat "snart" ska nu komma i maj nästa år. Återigen ett exempel på att hon intet förstått.

fredag 24 september 2010

Valet liknar allt mera en fars

Slarv, slarv och åter slarv. Ja, det är ingen hejd på de pinsamheter som dyker upp i efterdyningarna av valet.

Så här ser ju tillvaron ut, allt handhas av människor och oaktat regelverk så kan misstag alltid göras. Förutom allt slarv som synes ha förekommit så reses nu också röster mot brister i det svenska valsystemet.

Nu suger väl också massmedia ut allt ur valets efterdyningar så fan kanske målas på väggen i onödan. Debatten bidrar inte till att skapa stabilitet i det redan svajande politiska läge som föreligger.

Det är bara att vänta och se. Nu får också Valprövningsnämnden något att göra. Kul för dom.

...och det mesta är sig likt

Igår kväll fick Teresa Lewis en dödlig injektion när hon avrättades i Greensville Correctional Center i Virginia, USA.

Så var det med det. Vaknar Virginia och USA upp till ett bättre samhälle idag? Innebär denna avrättning att brottsligheten i Virginia och USA kommer att minska? Det tror jag inte för ett ögonblick. Det mesta kommer att vara sig likt. Vilken effekt har då en avrättning. Ja, den tillfredsställer förstås det primitiva hämndbegär som människor kan bära på. Men därutöver................

Cyprianus tillskrivs följande i sammanhanget adekvata påstående:
- Världen dryper av blod. När en enskild person mördar, är det ett brott. När ett helt folk gör det, blir det dygd.
Smaka på den du.

Högklackat och annat gångbart

Viktig forskningsstudie ? Nej, inte särskilt. Forskare vid Northumbria University i Newcastle i nordöstra England har studerat hur män reagerar på kvinnor i högklackat. Det visar sig att män inte alls reagerar. Har vi män helt tappat greppet eller?
Är det viktigt att män uppkärksammar om kvinnor går i högklackat eller ej. Ja, kanske för kvinnorna och skoindustrin.

Om jag själv är uppmärksam på kvinnors skor?
Ja, även på mäns skor eftersom jag anser att skorna säger väldigt mycket om personen.

Jag var själv lite av ett skofreak i mitt tidigare liv och hade ett ansenligt skoförråd. För en man betraktades det nog snarast som extremt. Numera är det förrådet reducerat till noll eftersom jag idag inte kan bära skor på min vänstra fot. Jag får nöja mig med fårskinnstofflor. Har dock hittat en snygg (ja,ja) modell med riktig sula, tillverkade i Nya Zeeland. Idag får funktion gå före utseende.

torsdag 23 september 2010

Ibland känner jag saknad


Jag har under de senaste nio åren lärt mig leva med att min hjärna och min vänstra kroppshalva har sagt upp samarbetet med varandra. Dock, när jag ser ett naturfenomen som regnbågen (knappt synbar på bilden ovan) så önskar jag att båda mina händer fungerade så att jag kunde manövrera en proffsig kamera. Nu får jag nöja mig med en digitalkamera som jag klarar att sköta med bara en hand. Bilderna blir ju därefter. Att jag på senare tid känt denna saknad betr. kamera och fotografering beror på att jag fått väldigt många nya bloggkontakter som är oerhört duktiga fotografer och dagligen skänker mig glädje med fantastiska foton ur livets alla skeenden.

Egentligen så känner jag dock mera glädje än sorg och saknad eftersom jag, om alla prognoser från 2001 hållit, aldrig mera skulle ha kunnat ta ett foto. Ja, om allt gått som förutspåddes så hade jag nog aldrig ens lagt märke till regnbågen, hur klara dess färger än hade varit.

Mycket klokt har sagts på temat glädje&sorg, bl. a. detta kinesiska ordspråk:
- En glädje driver hundra sorger på flykten.
Ännu elegantare har glädjen beskrivits av den gudabenådade kåsören från Örebro, Torsten Ehrenmark. Här är hans högst personliga beskrivning av glädje:
- All glädje utan rotmos är konstlad glädje.

En av USA:s sämsta sidor

Så var det då dags igen. En fånge ska avrättas i USA.Denna gång är det en kvinna vid namn Teresa Lewis.

Det saknas inte skäl till att avskaffa dödsstraffet vilket jag i tidigare inlägg berört. Frågan är bara när USA skall sälla sig till den civiliserade världen i detta hänseende.

tisdag 21 september 2010

Kriminalvård a la Arizona, USA

Såg i kväll ett TV-program om The Chain gang i Estrella jail, Maricopa County, Arizona som handlade om ett gäng kedjade kvinnliga fångar i randiga fångdräkter som utför diverse samhällstjänstsysslor så som vägarbeten och begravningar av obemedlade.
Detta "nytänkande" har startats av den populäre sheriffen Joe Arpaio som återväljs med förkrossande majoritet vid varje valtillfälle.

Jo, jag noterade att man frivilligt får söka sig till denna "behandlingsform" men där upphörde också respekten för den enskilde individen och dennes vilja och åsikter.

Är jag alltför politiskt naiv?

Jag har lite svårt att förstå den domedagsstämning som präglar debatten efter valet och SD:s inträde i Riksdagen. Sverige har ju inte plötsligt förändrats till en diktaturstat. 95% av rösterna har ändå hamnat hos de etablerade partierna.

Jag tycker att det är mera alarmerande att ett parti i Grästorps kommun fått 1 mandat trots att man i sitt partiprogram förkastar demokratin.

Den uppkomna parlamentariska situationen är väl ett utmärkt tillfälle att mjuka upp blockpolitiken och söka samförstånd mellan blocken. Varför ska man inte också i politiken kunna se möjligheter i stället för hinder? Jag bara undrar. Är jag alltför naiv nu? OK, det bjuder jag på.

måndag 20 september 2010

Mera delikatesser



Igår bjöds jag på ännu en utsökt söndagmiddag. Perfekt inledning på valvakan. Rätten som serverades har följande fantasieggande namn:
Chilimarinerade lammracks med salsa fresca och citronrostad potatis som ackompanjerades av en röd, fyllig, generös och bärig McPherson Shiraz.

Dagen efter - vad händer nu?

Det blir intressant att följa den fortsatta utvecklingen i det knepiga parlamentariska läge som uppstått i Sverige efter gårdagens val. Jag noterar att det också sker förändringar i min hemkommun Lekeberg och i min förra hemkommun Örebro.
Vem kommer att samarbeta med vem?

söndag 19 september 2010

Soffliggare - också ett val



Läser en artikel om ett antal soffligare som struntar i att rösta idag.
Ingen av de motiveringar som anges gör att jag begriper hur man välja att strunta i att rösta.
Jag kunde i morse t o m relatera min demokratiska rättighet att rösta till den fantastiska känsla (se foton ovan) jag tillsammans med Darlingen och Nelson upplevde på vår promenad till postlådan för att hämta morgontidningen. Tänk att få leva i frihet i denna miljö.

Soffliggarna borde tänka på att det finns människor i världen som inte bara saknar morgontidning och postlåda. Nej, människor som inte ens vågar gå ut av rädsla för vad som kan hända. Dessa människor skulle antagligen ge mycket för att få rösta i allmänna demokratiska val.

Delikatessdags igen



Igår var det dags för kräftor och surströmming igen. Jag är som vanligt ensam om att äta surströmming. Hade denna gång köpt Höga Kusten-fileer och vid en jämförelse med förra gångens Kallax-fileer så utföll allt till de senares fördel. Dock var det lika njutbart som vanligt att äta denna måltid med alla ingående tillbehör.

Det här var andra och sista gången för i år men om 323 dagar är det dags igen. Jo, nästa års kräftskiva är redan inbokad för att kunna fortsätta med vår släkttradition som vi i år nödgades ställa in p g a redan fullspäckade scheman för alla. Märk väl att jag skriver kräftskiva för vi dessa tillfällen visar jag hänsyn, avstår surströmmingen och äter även jag kräftor. Surströmming får jag äta när Darlingen och jag har en afton på två.

lördag 18 september 2010

Reinfeldt i en klass för sig i partiledardebatten

Gårdagens partiledardebatt var lite livfullare än tidigare debatter i valrörelsen.

Kort om Alliansens insats:
- Fredrik Reinfeldt framstod ånyo som "bäst i klassen" och den enda tänkbara statsministerkandidaten. Han är tydlig, nyanserad och chosefri. Han ger ett intryck av såväl engagemang som pålitlighet.
- Jan Björklund var bättre än tidigare då han släppt lite på officersfasonerna.
- Maud Olofsson hade taggat ner betydligt och framstod som kunnig och påläst i stället för som den ettriga Duracellkanin hon ofta liknat.
- Göran Hägglund var bra i sakfrågorna men såg oerhört trött och sliten ut. Är det oron över 4%-spärren som tär månne.

Kort om det rödgröna laget:
- Mona Sahlin har många goda sidor men i den här ledarrollen så kommer dessa inte fram. Hon ger alltid ett smått överlägset och arrogant intryck. Varför? Har hon inga strategiska rådgivare eller är dom hon har för fega för att våga säga ifrån?
- Maria Wetterstrand är definitivt ett starkare kort än Peter Eriksson och MP skulle vinna på att ha henne som ensam ledare. I det rödgröna teamet så tycker jag att hon ges för litet utrymme.
- Lars Ohly får i stället för stort utrymme och är alltför enkelspårig i sitt resonemang. Det är väl kommunisten i honom som inte riktigt gått ur.

De rödgrönas försök att sänka Alliansen i sjukförsäkringsfrågan misslyckades. Att dom var och en plockade fram ett namngivet fall var ingen lyckad strategi. Dels så kände i vart fall jag inte till varje namngiven person och det gav heller ingen ytterligare tyngd åt deras argument.
Även om jag tycker att Alliansens nya sjukförsäkringssystem knäckt alltför många människor så förstår jag deras ambition. Det var ju faktiskt så att tidigare så tilläts ju människor gå långtidssjukskrivna i åratal utan några åtgärder.

Jag var själv ett s k sjukfall 2001. 2002, ett drygt år efter min stroke, började jag arbeta igen på 25% och när jag sedan ville trappa upp detta försiktigt så fick jag i stället ett "erbjudande": Du kan få/vi ger dig förtidspension. Nu var jag inte intresserad av detta utan lade tillsammans med arbetsgivaren upp en egen plan för arbetsupptrappning. Jag ville fortsätta arbeta och kände att jag hade mera att ge, om än inte just då. Sedan 2006 arbetar jag heltid igen.

Ett systemskifte i ett sådant läge skördar tyvärr offer på vägen. Offer som också Försäkringskassan genom sitt undergivna och icketänkande arbetssätt bidragit till att skörda.

fredag 17 september 2010

"himmel och helvete"

Grinden till......... Ja, just det.

Så här såg det ut för två månader sedan, nu bara tio månader kvar till juligrillkväll och måltid i växthuset.

Nej, poolen kan jag inte nyttja mig av, men so what. Värre "orättvisor" kan man drabbas av.

Läser en artikel i Aftonbladet som gör mig oerhört upprörd. En Alzheimersjuk kvinna i Stockholm har ansökt om personlig assistans. Kommunen vill dock först ha klargjort att kvinnans IQ understiger 70 innan hjälp kan komma i fråga. Vad har IQ med behovet av personlig assistans att göra?

Jag var själv, efter min stroke 2001, utsatt för en förnedrande behandling av Örebro kommun när jag ansökte om personlig assistans. En personlig assistans som jag fick först efter att ha drivit frågan , överklagat och fått rätt i dåvarande Länsrätten. Så snart mitt tillstånd var så pass bra att jag kunde sitta upp och hålla balansen så drogs dock denna hjälp in trots att mitt hjälpbehov var oförändrat.
Här hade historien/ livet lätt kunnat sluta om jag inte haft en stöttande familj och själv givit mig f..n på att fixa detta även utan denna hjälp. Allt som jag aldrig skulle kunna göra igen bestämde jag mig för att göra ändå. Ja, nu kan jag inte göra allt ändå, men det är skönt att bara ha bestämt sig för att kunna. Så inget ont som inte har något gott med sig kanske man skulle kunna säga. Men, hur många skulle inte ha kastat in handduken i detta läge. Om du inte har stöd av din familj och därtill har ett gränslöst eget driv.

Efter dessa upplevelser så beslöt jag mig för att inte ta flera strider på detta område. Detta beroende på att min kraft och energi inte räcker till för mera än att leva ett drägligt liv. Idag är mitt liv inte bara drägligt, det är alldeles underbart. Detta beroende på att jag använde min energibank fullt ut när jag och min fru 2008 helt växlade spår i livet och flyttade ut på landet där vi hittade vårt paradis som vi sedan utvecklat till vår bästa plats på jorden ( se bilderna ovan ). Vi bor nu också i en annan kommun, Lekeberg, där jag fått ett helt annat bemötande och t o m erbjudits stöd utan att behöva ta någon strid.

För samhället i stort så innebär allt sammantaget att jag idag är en närande och inte bara tärande medborgare. Detta då jag sedan drygt 4 år tillbaka arbetar heltid igen med hemmet som arbetsplats och bas. Apropå arbetsplats och arbetsmiljö, tänk att ha en sådan arbetsplats som du ser på bilderna ovan. Då jobbar man bra och det kan t o m vara en njutning att börja arbeta vid 4-tiden på morgonen. Eller sluta vid midnatt om det känns rätt.Här finns inte företeelser som OB-tid eller övertid. Vardag eller helgdag spelar ingen roll.

När jag upptäcker orättvisor som har koppling till min tidigare situation så blir det ofta så här. Jag får flashbacks och ramlar tillbaka till att skriva om mig själv. Det är i o f s nyttigt att kunna tänka tillbaka på eländet utan att bli upprörd och "bryta ihop" och idag har jag lärt mig att leva just idag och absolut inte fastna i gamla oförrätter.

Kvinnan som jag inledde mitt inlägg med att skriva om fick till slut assistans, efter strid och hjälp från sin läkare. Alla har dock inte kraft att strida eller har en läkare med engagemang och drivkraft. Dessa människor är det synd om, även i det välordnade Sverige.

Avslutar med utdrag ur två kammarrättsdomar där två kvinnor nekats personlig assistans:
- Den ena kvinnan med motiveringen att hon själv kan sätta på sig mysbyxor.
- Den andra kvinnan, som inte kan torka sig själv efter toalettbesök, anses inte ha hjälpbehov "av den art och omfattning som krävs för att hon ska ha rätt till insatsen personlig assistans.
Hur tänker den person som i kraft av sitt jobb skriver dessa rader ? Inte alls, så klart.

Läs gärna mitt inlägg den 29 juni 2010, "Handikappåret 2010 - Alltjämt ojämt".

torsdag 16 september 2010

Daglig besökare

Varje morgon och/eller kväll kommer någon individ ur "vår" rådjursfamilj fram till äppelträdet och låter sig väl smaka av fallfrukten.

onsdag 15 september 2010

Har du varit i Venedig?

Jag har aldrig varit i Venedig, men visst har jag haft planer och längtat dit. Som tillvaron nu ter sig så vet jag att jag aldrig kommer dit. Desto gladare blev jag då härom dagen när jag upptäckte denna fotoblogg. Nu känns det som att jag varit i Venedig.

En mur är inte bara ett hinder


Nej långt därifrån. En stenmur kan vara något oerhört vackert som inte alls leder till tankar av instängdhet och begränsning. Om den dessutom är mossbeklädd, ja då är det en än vackrare skapelse.

Som varande enarmad så tar jag mina bilder med en lättmanövrerad digitalkamera vilket förstås ger begränsade möjligheter till fotoskapande.
Vill du se en ännu vackrare stenmur skall du gå in på denna fotoblogg.

tisdag 14 september 2010

Hopp om ljusare tider


Så här när höstvindarna börjar göra sig påminda kan det räcka med att skåda de av sommarens sista rester, här en biffig rabarberplanta och buskkrasse i gamla jordgubbsrännor, som kämpar vidare och minner om att det bara är en kort paus innan vi kan välkomna ljus och värme igen.

måndag 13 september 2010

Hur blir kommande vinter ?


Det sägs ju att mycket rönnbär skvallrar om en hård vinter. Inte ens denna "sanning" är enligt aktuell forskning längre riktigt sann även om den stämde in på den gångna vintern.Fotot ovan visar rönnbärsträdet längs vår lilla väg den 13 september 2009. Fullt med dignande rönnbärsklasar. Fotot nedan visar samma rönnbärsträd idag. Inte ett enda rönnbär i sikte. Vågar jag då hoppas på en mild och skonsam vinter?
Ja, det beror väl på om jag ska lita på Bondepraktikan eller senare tids forskning.

Reinfeldt vs Sahlin. Gäsp!


Gårdagens TV-debatt mellan statsministerkandidaterna nådde inga höjder. Inga nyheter, inga klargöranden på hittills oklara områden. Nej, mest gammal skåpmat, inget som jag inte redan visste.
Kanske debattformen också gjorde sitt till för att tråkstämpel utdelas.
Som sagt, ett riktigt sömnpiller. Lika spännande som att titta på om Ture The turtle (bilden ovan) ska röra på sig nån gång.

söndag 12 september 2010

S och de rödgröna mobiliserar

Stellan Skarsgård och fotbolls-VM och OS gratis till alla. Dessutom samlas nu S-partitoppen till krismöte. Nu blåser det snålt för de rödgröna och då gäller det att mobilisera.

Som läger ter sig just nu så behöver Mona Sahlin åtskilliga ess att plocka fram ur rockärmen. Det ska bli intressant att följa vilka erbjudanden som S kan komma med i valspurten.

OS och fotbolls-VM i SVT torde kosta en del. Var ska dom pengarna tas? Höjd TV-licensavgift med hur mycket?

Snart är det sommar igen.

Är det egotrippat att lägga upp tre bilder av sig själv körande åkgräsklippare? Ja,kanske. Faktum är att jag gillar att se mig själv på dessa bilder. Varför? Jo, för att detta är en av de få sysslor jag klarar av lika bra idag som före min stroke. Det är en rätt skön känsla som jag så här kan kosta på mig att vältra mig i. Åkgräsklipparen är nog det bästa fordonsköp jag gjort. Med alla reglage på höger sida och rattkula som basutrustning så är den inte ens handikappanpassad för mig. Bara det, att den i standardutförande är som gjord för min bara till hälften fungerande lekamen. Jag ska i detta sammanhang inte glömma elbilen ( se nedersta bilden) som också gjort att jag kan vara mera delaktig i vardagssysslorna.Förra helgen klippte jag gräset.I min iver att klippa hela tomten vid ett och samma tillfälle så missade jag en remsa. Det upptäckte jag först när allt var klart och klipparen inkörd.
Hade planerat att idag klippa den kvarblivna remsan men bestämde mig för att strunta i detta. Den stör på intet sätt, vare sig mig eller någon annan. Dessutom är det antagligen så att det blir nån klippning till innan säsongen är över så då får den kvarblivna remsan vänta till dess. Att göromål kan vänta till ett senare tillfälle är en insikt som växt sig starkare sedan vi flyttade ut på landet. Här lever jag idag, just nu. Allt som skall göras visar sig ändå bli gjort och aldrig känner jag mig jagad eller tvingad till att göra något. Visst, jag planerar också för morgondagen, för framtiden, men planer kan ju läggas upp på olika sätt. Nu har jag hittat det bästa sättet för mig.

Apropå framtid. Idag är det c:a 3 månader kvar till första snöplogningen som ifjol var den 16:e december och c:a 8 månader kvar till nästa års första gräsklippning som i år var den 15 maj. Med andra ord, snart är det sommar igen.

lördag 11 september 2010

Norrlandsdelikatess

För första gången på evigheter så hade fiskbilen fjällröding i sitt utbud. Medveten om att detta är min absoluta favoritfisk så köpte Darlingen en sådan. Ackompanjerad av ett utsökt Chardonnayvin så blev det en synnerligen njutbar fredagmiddag.

Vad beror det på att den fjällröding jag pimpelfiskade, ofta i Stora Blåsjön och Jormvattnet, i min ungdom var mycket rödare i köttet än den som finns att köpa idag?

fredag 10 september 2010

Rut-avdraget, ett klipp för alla parter

Påståendet i rubriken är kanske förvånande, men ändå sant enligt Konjunkturinstitutet. Detta, tydligen för alla, överraskande budskap gör att Rut-motståndaren Tomas Östros nu vill snabbutreda Rut.

Det här ser jag som ytterligare ett exempel på att politikers tvärsäkra påståenden alltid skall bemötas med skepsis. Inte sällan uttalar man sig som det passar partiet och vad man tidigare sagt, utan att ha speciellt mycket på fötterna. Ju mera svårkontrollerat påståendet är för mig som lekman, desto mera skeptisk ska jag vara.
Politiker talar både sanning, ljuger och BLÅljuger. Så de så.

Ohly svingar vilt

Lars Ohly tar som vanligt till brösttoner i sin iver att odugligförklara alla privata intressen inom vård och välfärd. I en artikel i dagens SvD talar han om välfärdens fiender. Ett exempel på en sådan fiende kan vara ett privat bolag som driver en vårdcentral.
Ebnligt Ohlys sätt att se på saken så skulle en sådan fiende vara Capio AB som bl. a. driver Lekebergs vårdcentral på uppdrag av Örebro läns landsting.
Jag har sedan min stroke 2001 tidvis varit storkonsument av sjukvård och har erfarenheter av ett antal sjukvårdsinrättningar. Jag kan i detta sammanhang göra jämförelser. Jag kan t ex jämföra Karla vårdcentral i Örebro i landstingsregi och Lekebergs vårdcentral i privat regi. Denna jämförelse utfaller tveklöst till Lekebergs vårdcentrals fördel.

När jag fram till 2008 bodde i Örebro så var jag hänvisad till Karla vårdcentral och åtskilliga var de gånger jag var missnöjd och upprörd efter besök hos dem.
- aldrig möttes jag av ett glatt Hej och ett leende, nej här var stämningen alltid gravlik. Tillvaron där präglades av en dyster, snarast mumifierad stämning. Jag kände mig därför också alltid illa till mods inför och vid mina besök där.

- bemötandet var lika dåligt oavsett det var vid besök eller via telefon eller mail.

- alltid var väntetiderna långa trots att personal oupphörligt och till synes planlöst strömmade fram och tillbaka genom lokalerna, alltid nollställda och aldrig med blicken mot en besökande patient. Ställde jag en fråga så fick jag ett snäsande och avvisande svar.

- Jag kände mig alltid ovälkommen, som något som "katten hade släpat in".

- jag skrev ett flertal brev till vårdcentralens verksamhetschef med klagomål och mina iakttagelser. Jag fick aldrig ett svar och då var jag klok nog att inte lägga energi på detta utan bestämde mig för att stå ut med denna "behandling".

- den kvinnliga läkare som jag oftast hade vid mina besök var tack och lov en vettig person. Även hon var dock påverkad av stämningen och var avslappnad endast i undersökningsrummet.

- jag gav Karla vårdcentral namnet "Dödens väntrum".

Efter att 2008 flyttat till Lekebergs kommun så är förhållandena helt motsatta.

- vid besök på Lekebergs vårdcentral bemöts jag alltid med ett välkomnande Hej! och ett glatt leende.

- väntetiderna är alltid föredömligt korta.

- ställer jag en fråga till en personal så får jag alltid ett svar.

- som patient så upplever jag mig viktig och väl omhändertagen.

- servicen / bemötandet är utmärkt vare sig det är personligt besök, via telefon eller mail.

Om ägaren till en privat driven vårdcentral gör en "vinst" av ursprungliga skattemedel samtidigt som man bedriver en förstklassig verksamhet, bättre än den landstingsdrivna, så har jag inget problem med detta. Det gör ju inte saken bättre att skattemedel renodlat går till driften av en dåligt skött verksamhet. Det om något är väl att kasta pengarna i sjön.

Vore förhållandena de motsatta till min jämförelsebeskrivning, ja då skulle även jag kunna bli upprörd, om än inte lika rabiat som Lars Ohly.

Detta inlägg skrivet för att påvisa att man inte kan vara så kategorisk som Lars Ohly.Tillvaron är inte antingen svart eller vit.

Lars Ohly, en tänkbar minister? Nej, tack !

torsdag 9 september 2010

Miljöpartiet på väg mot upplösning?

Det råder vitt skilda meningar inom Mp hur man ska agera för att begränsa SD:s inflytande. De regionala ledarna synes vara öppna för ett samarbete med Alliansen medan de centrala ledarna är helt avvisande till detta.

Det här är inget bra sätt att svetsa samman partiet inför valspurten. När dom dessutom misslyckats med att föra upp miljöfrågorna på agendan i valdebatten så är det säkert många väljare som undrar vad en röst på MP är värd.

Utbildningsutbud vs arbetsmarknad

Jag läser en intressant debattartikel i SvD , skriven av representanter för Young Role Models in School. De pekar i artikeln på den diskrepans som råder mellan utbildningsutbud och faktisk arbetsmarknad.

Jag tycker att det är en intressant vinkling och visar ännu en gång hur kortsiktigt politiker tänker, inte minst i valtider då snabba resultat är guld värda.

Nya utbildningssatsningar kan mycket väl motsvara ungdomars intressen just nu men viktigast är ändå att utbildningsutbudet motsvarar den förväntade arbetsmarknaden när utbildningen är fullföljd.

Vikten av en bra skola och ett utbildningsutbud som motsvarar arbetsmarknadens behov av kompetens kanske vore något för Jan Björklund att fokusera på i stället för det eviga tugget om betyg, skolk och ordning och reda.

Framtiden börjar som sagt i klassrummet.

onsdag 8 september 2010

Vart har miljöfrågorna tagit vägen?

Jag tycker att det är anmärkningsvärt hur lite miljön debatteras i valrörelsen. Inte sällan framställs miljöfrågorna som avgörande för vår fortlevnad på jorden men ändå så är det total stiltje i miljödebatten inför valet.

Vad innebär detta för Miljöpartiet? Nog är det väl ändå ett misslyckande så här långt att miljöfrågorna kommit så i skymundan. Jag har en känsla av att Miljöpartiet kommer att krympa än mera fram till valdagen. Vänstern verkar i dagsläget vara en starkare part i det rödgröna samarbetet. Inte konstigt med tanke på hur anonym Peter Eriksson varit och att "Maria Wetterstrandeffekten" nu ser ut att mattas.

Nyttig läxa för Silbersky

Jag läser att Wikileaks- Assange vill byta ut sin advokat Leif Silbersky p g a dennes bristande engagemang och svårigheter att komma i kontakt med.

Nu blev väl Silbersky tagen på sängen för detta är knappast något han är van vid.
Att han skulle ha ett bristande engagemang torde dock inte bero på tidsbrist eftersom han ändå har tid att uttala sig i tid och otid om de mål han tilldelats. Särskilt de mål som har stort masssmedialt intresse. Å andra sidan kan väl denna iver att ständigt uttala sig stjäla tid från de mål han driver.

Nåväl, liksom solen har sina fläckar så kan väl även en kändisadvokat ha sina brister.

tisdag 7 september 2010

Valet avgjort

Nej då, det här är inget försök att vara synsk och förutspå valresultatet den 19 september.
Vad jag menar är att valet är klart för min del. Jag förtidsröstade igår i Biblioteket i Fjugesta. Oerhört smidigt och välordnat, t o m för mig som ju kräver en enkel och okomplicerad miljö för att kunna ta mig fram. Dessutom sköttes förtidsröstningen av trevlig och serviceminded personal. Varför förvånade detta inte mig? Nej, det är ju Lekebergs kommun och då brukar det alltid vara välordnat.


Hur jag lade min röst? Ja, det blev inte riktigt som jag tidigare tänkt med röst på olika partier i de olika valen. Nej, samma parti fick min röst i såväl riksdags- landstings- som kommunalvalet.

Varför ? Ja, helt enkelt för att det partiet har grundvärderingar som jag kan dela. Sedan är det förstås så att jag inte heller delar detta partis mening i alla frågor. Inget märkligt med detta. Förväntar man sig hela tiden det ideala tillståndet, då är risken uppenbar att man förblir väntande och glömmer bort att ens göra de nödvändiga vägvalen.

söndag 5 september 2010

Regeringens brottsbekämpning, mest gammal skåpmat

Reinfeldt och Ask presenterar idag ett 10-punktsprogram för brottsbekämpning.

De två första punkterna andas USA-influens och innebär att man som vanligt börjar i fel ända, d v s när brotten redan är begångna. Dessutom är det väl så att punkterna 1 och 2, som förvisso är begripliga att dom finns med, torde kunna hanteras redan idag inom ramen för gällande lagstiftning.

Reell brottsbekämpning sker bäst genom tidiga åtgärder och ett långsiktigt tänkande. Det innebär att barn och ungdomar tidigt skall uppmärksammas och ges stöd och hjälp redan när man kan se tendenser till att de är på väg in i ett kriminellt beteende. Enda gången unga omnämns i 10-punktsprogrammet, punkterna 5 och 6, är när brott redan begåtts och ska utredas och när straffet avtjänats. Det kallar inte jag tidiga insatser.

10-punktsprogrammet andas inte något nytänkande utan är mest gammal skåpmat. Ogenomtänkt och snabbt ihoprafsat för att ändå försöka visa någon form av avsikter på området brottsbekämpning.

Tyvärr kan jag inte påstå att de rödgröna har mera att komma med på detta område, även om Tomas Bodström energiskt påstår motsatsen.

Har Försäkringskassan tankebefriats?

Läser i dagens NA (papperstidningen) en upprörande historia om en man som utförsäkrats. Arbetsförmedlingen gör en bedömning, Försäkringskassan en annan, och mitt emellan står en övergiven medborgare, enarmad efter en arbetsplatsolycka.

Förvisso har regeringen skapat det nya mera kravfyllda sjukförsäkringssystemet men det innebär ju inte att man uppmanat Försäkringskassans personal att sluta tänka.

Jag upprepar vad jag tidigare föreslagit. Avveckla Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan i dess nuvarande former , slå samman de bådas uppgifter och skapa en ny myndighet.

lördag 4 september 2010

Konstvärlden är konstig

Läser en artikel om några av Andy Warhols konstverk och hur de sålts som "äkta" av Per Hultén, f d chef för Moderna museet.Som en novis i sammanhanget så begriper jag förstås föga av hela historien. Den är kanske just därför tillräckligt skruvad för att skriva ett inlägg om. Läs själv och begrunda.

fredag 3 september 2010

Böter för försenade tåg

Nu föreslås Trafikverket, SJ och andra tågoperatörer få betala böter om tidtabellerna inte hålles. Förvisso förstår jag problemet med försenade tåg men böter på det sätt som föreslås tycker jag är en dålig idé. Ansvaret för icke fungerande tidtabeller måste kunna utkrävas på annat sätt. Detta förslag andas desperation snarare än handlingskraft från infrastrukturminister Åsa Torstensson. Böter skulle t o m kunna förvärra situationen. I stället för att åtgärda problemet så betalar man sig för stunden ur dilemmat.

Tänk bara vilka gränsdragningsproblem som kan uppstå när man ska avgöra vems felet är, Trafikverkets eller tåoperatörens.

Man kanske t o m måste skapa en ny statlig myndighet för att avgöra dessa frågor. Tidtabellsverket, eller Förseningsverket kanske. Eller kanske Allmänna Bötesverket om det blir allmänt vedertaget att de offentliga verksamheter som inte uppnår sina mål får böta för sin bristande måluppfyllelse.

Pinsam kändis- och skådis-elit

- Mikael Persbrandt vs Thorsten Flinck

- Tommy Körberg/ Claes Malmberg vs Tomas Järvheden.

Se där, hormon -stinna / - klena gossar som inte fått utlopp för sitt ego på ett tag.
Tänk om dom i stället lade sin energi på en nyskapande rolltolkning eller ett revolutionerande melodiöst stycke som skulle kunna bli något för eftervärlden att hylla och beundra. Nej, i stället ger dom sig in i en grabbfight som snarast tyder på att dom är missnöjda med sitt mediala utrymme under senare tid.

Ja ja, så är den världen och jag ska väl snarast vara glad att jag inte hör hemma där.

Reinfeldt gjorde bra ifrån sig, men vem får min röst?

I gårdagens utfrågning i SVT så tycker jag att Fredrik Reinfeldt gjorde en mycket bra insats. Jag tycker att han är den partiledare som inger mest förtroende.

Han är oerhört kunnig och ger ett lugnt och trovärdigt intryck. Är hela tiden avslappnad och ägnar sig inte åt översitteri eller att raljera om och förringa sina motståndare. Han blir heller inte irriterad på de tuffare frågor som ställs och har svar på det mesta. Han är inte så gråtrist som tidigare utan utstrålar numera en statsmannamässig korrekthet som i stället blivit en styrka.

Sedan är det väl naturligt att han vill framhålla ekonomin och arbetslinjen eftersom det varit regeringens bästa ämnen de senaste 4 åren. Att han inte närmare vill djupdyka i sjukförsäkringssystemet förstår jag då det är ett område där man "lyckats" till priset av många människors "utslagning och elände". Detta område är regeringens/Alliansens "mörka sida".

Han är hela tiden angelägen om att tala i vi-termer om regeringen/Alliansen och står inte för det egotrippade ledarskap som t ex Göran Persson hade.

På frågor om Sverigedemokraterna så tycker jag att han var tydlig då han sade:
- de som tycker om Sverige ska inte rösta in Sverigedemokraterna i riksdagen.
Jag ser i Tomas Bodströms blogg BODSTRÖMSAMHÄLLET idag att han lyckas få detta svar till att Reinfeldt snarast flirtar med SD.

Som helhet, en mycket bra insats. Många röstar nog på Moderaterna tack vare Fredrik Reinfeldt. Kanske också jag även om jag inte delar M:s alla värderingar. Å andra sidan så finns inget parti som tycker precis som jag. Så torde det vara för många av oss om vi noggrant skärskådar varje parti och vad de står för.

Alternativet att inte rösta finns inte i min värld så därför får det kanske bli det "minst onda" om du förstår vad jag menar. Det viktigaste tycker jag är att rösta på det parti som jag upplever som bäst för Sverige.Blir det bra för Sverige så tror jag att det också blir rätt bra för mig. Det känner jag mig nöjd med. Till syvende och sist så är det jag själv och de egna beslut jag tar i vardagen som avgör om jag blir nöjd med mitt liv.

torsdag 2 september 2010

Nytt lågvattenmärke av S / de rödgröna i valkampen

De rödgröna blir allt mera desperata. Det senaste är en annonskampanj riktad mot familjen Reinfeldts privatekonomi. Mitt intresse för vad familjen Reinfeldt tjänat på genomförda skattelättnader är lika med noll. Jag försöker se till helheten när det gäller politik och stödjer den jag upplever som mest trovärdig och bra för Sverige.