Mazzzzzzzzage

Jag tillhör den skara människor som inte är vidare förtjust i ormar. Jag har därför någon gång, utifrån denna aversion, funderat på vart jag skulle emigrera om det skulle varit aktuellt . Nya Zeeland har legat bra till eftersom det inte finns några ormar där.  Island, Irland, Bermuda,  Azorerna och Hawaii saknar visst oxå ormar. Om jag däremot skulle ha vägarna förbi Jakarta i Indonesien så skulle jag definitivt inte besöka detta spa för att få en ormmassage. Och, nej. Emigration ingår inte i min livsplan.

Vackra att titta på, men ormmassage. Nej tack!

Måltider är mera än att bara äta mat

Inte sällan har våra måltider koppling till något av våra favoritresmål. Nu i helgen blev det en tripp till Grekland som jag besökte flitigt under 30 års tid.
Fredagskvällens Greklandstripp ser du på bilden nedan. Nu är det dessutom inte långt kvar till årets första grekiska sallad i växthuset. Då ingår förstås ouzo och Retsina.

Panerad saganakiost, ljummen bulgursallad med grönsaker och tzatziki.

Köpenhamn blev med tiden D:s och min favoritstad som vi kom att känna väl. Det var så okomplicerat att åka dit så vi kunde när som helst bestämma oss för att "vi åker till Köpenhamn nu i helgen". Vi bodde alltid på samma hotell, köpte smörrebröd i samma butik, besökte vår favoritpub där  innehavarinnan alltid var elegant klädd i vit blus och svart dräkt. Vi handlade skor i samma butik, en skoaffär gömd på ett pyttetorg 30 meter från Ströget. En affär med ett fantastiskt utbud.  För en skokonnäsör så var varje besök där en högtidsstund. Det vi köpte där såg vi garanterat inte på någon annans fot vid hemkomst. På den tiden var jag ett lika inbitet skofreak som D så på hemresan var några par nya skor ett stående inslag

Det får väl betraktas som ett ödets ironi att jag numera inte kan få på mig en sko på min vänstra fot. Därför bär jag numera, både till vardag och fest, specialtofflor tillverkade i Nya Zeeland. De passar utmärkt till min nuvarande livsstil. Apropå skor och Köpenhamn. Vid våra besök där nötte vi skor då vi gick, promenerade, ja snarast vandrade genom hela staden och dess omgivningar så att det efter en tid kändes som att jag var på min mammas gata. Det är en härlig känsla att befinna sig på en främmande plats full av spänning och äventyr men ändå känna sig som hemma.

Smörrebröd med "en lille en" är en favorit i repris.

Som jag många gånger tidigare berättat så har jag tagit till min uppgift att fixa frukost på lördagar och söndagar. Eftersom de flesta göromål numera tar lång tid för mig så brukar jag förbereda så mycket jag kan kvällen före. På morgonen så håller Sigge mig sällskap vid det slutliga frukostfixandet medan Nelson och D får sova ut. Sedan äter vi alla fyra frukost gemensamt.

Vår traditionella söndagsfrukost. Med  NA så klart.

Nelson och Sigge äter förstås frukost med oss.

Ute i trädgårdsrestaurangen Birdie nam nam äter en av våra ekorrar sin frukost.

Dold under julkärvarna står Sigge och spanar på gästen där uppe.

Dopad rånare vann OS-guld

Den rättmätiga vinnaren.

Den dopade rånaren.










 Att vinna ett OS-guld ger förstås en guldmedalj, men minst lika viktigt är nog ögonblicket då vinnaren får kliva högst upp på prispallen, ta emot folkets jubel och höra nationalsången. Allt detta rånades Valerie Adams från Nya Zeeland på då vitryskan Nadezjda Ostaptjuk fuskade till sig guldet i damernas kulstötning vid OS i London

Fotbolls-VM utan fotboll.

Jag tycker att Åsa Linderborgs artikel om de deltagande lagen i fotbolls-VM är lite skruvad men ändå intressant.
- Jag kommer inte att heja på Nordkorea, Japan eller Honduras.
- Jag hoppas fortfarande en del på Danmark för vem fan dricker kaffe när man är i Köpenhamn.
- England ser jag gärna gå långt. Just because.
- Numera intoleranta Holland är inte längre lika intressanta. Annat var det förr.
- Nigeria, Mexico och Italien känns inte heller så lockande.
- Portugal får gärna gå långt. Om inte annat så för att Madeira är så bedövande vackert, fadosång så stämningsfull och vino verdhe så läskande njutbart.
- Grekland behöver framgång för att sprida lite glädje i den numera smolkfyllda bägaren. Dessutom känner jag en stor samhörighet med den vanlige greken med sin åsna och sitt olivträd på någon av de livgivande öarna. För att inte tala om Ouzo och Retsina. Tyvärr spelar dom ingen rolig fotboll.
- Nya Zeeland, Ghana, Algeriet, Elfenbenskusten, Australien, Paraguay. Tja.
- Schweiz ko-ko!
- Sydafrika. En hemmaframgång sitter alltid bra.
- Sydkorea, Slovakien,Frankrike, Serbien känns inte så kittlande.
- USA, Slovenien, Kamerun. Nej, inte dom heller.
- Argentina, Spanien, Tyskland, Chile,Brasilien, Uruguay kan alla gå långt.
- Sverige. Det räcker med att konstatera att vi inte är med denna gång.