Bloggen 5 år - olämplig dag för problemanhopning.

Grinden på glänt för de 
kommande 5 åren.
En vacker höstbild får mig
att glömma mina bloggproblem.

Idag är det 5 år sedan jag startade min blogg. Det hade jag tänkt göra nåt roligt av. Tyvärr så har det i stället uppstått ett antal problem. Det började igår med att jag inte kunde nå kommentarer för publicering. Det åtgärdade jag genom en enkel återställning.

När jag nu på morgonen ska öppna för att titta på tidigare inlägg och ett utkast jag gjort till idag så händer ingenting. Jag får en felkod  och uppmanas vända mig till Blogger support. En funktion som jag inte ens kan nå för att beskriva mitt problem och skicka felkoden. Den supportsida jag ändå når föreslår ett antal möjliga fel, men inte just mitt.
Så här sitter jag och det synes inte bli nåt av mitt tänkta  5-årsinlägg. Jag får tro på att detta är ett av dessa fel som uppstår av för mig okänd anledning och att allt plötsligt fungerar igen en tid senare. Så, på återseende när ordningen är återställd.

Grattis "Steve reflekterar"!

Idag är det fyra år sedan jag började blogga. Fyra oerhört händelserika år som i stort sammanfaller med vår flytt hit ut på landet till vårt älskade Getingstorp. Ofta sägs "oj, vad tiden går" med meningen att tiden rusar ifrån oss utan att vi hinner med. Jag känner dock mera för att säga "oj, vad mycket som hänt och som jag/vi hunnit med under dessa fyra år". Att  vi dessutom är nöjda med allt som hänt och tycker att allt har blivit till det bättre gör förstås titten i backspegeln ännu angenämare.
För mig har bloggen varit särskilt viktig då jag jobbar hemifrån och av andra skäl tillbringar all min tid här hemma. Trots det har jag tack vare bloggen kunnat följa med och delta i samhällsdebatten. Både stimulerande och utvecklande för mig som person.
Särskilt roligt är förstås alla de bloggvänner jag fått där de bloggar jag läser på olika sätt bidrar till att  vidga mina vyer. Jag får dagligen lära mig nåt nytt om främmande länder och kulturer genom de utlandsboende svenskars bloggar  jag läser. En ständigt pågående påfyllning av min kunskapsbank. Sånt kan jag inte tacka nej till. Trots att jag aldrig personligen träffat någon av mina bloggvänner så tycker jag att jag känner dessa personer. Bara det.
Har jag då aldrig ledsnat på bloggandet? Jo visst, det går upp och ner och i somras hade jag en svacka då jag övervägde att sluta men den var snabbt övergående. Jag saknade bloggandet för mycket för att kunna sluta så det stannade vid ett kortare avbrott. Det torde innebära att jag hänger i ytterligare några år.