Jag har arbetat 36 år i Kriminalvården, i huvudsak i fängelsevärlden, och vet att i stort sett vad som helst kan hända i dessa miljöer. Ändå har jag haft svårt att ta in den tragiska händelsen med den kvinnliga kriminalvårdaren som dödades av en fånge på häktet i Huddinge. En händelse som än så länge innehåller mest frågor:
- hur kunde det hända?
- har gällande rutiner följts?
- varför slog fången besinningslöst ihjäl vårdaren?
- vad innebar den förhöjda säkerhetsklassningen av den aktuelle fången?
- vad visste personalen om fångens farlighet?
- vad kan personalen om neuropsykiatriska funktionshinder?
Listan av frågor kan göras längre. Det viktigaste nu är att få svar, inte att spekulera och verka för konfrontation.
En fråga jag alltid ställer mig när det händer något dramatiskt i kriminalvården är om det finns något i fångens problembild som kan hjälpa till att ge en förklaring och därmed också leda till att rätt åtgärder vidtas för att förhindra en upprepning. Eftersom jag de senaste 10 åren arbetat mycket med frågor kring neuropsykiatriska funktionshinder (npf) och f f a dess koppling till missbruk och kriminalitet så är det en fråga som jag alltid vill ha svar på.
Även i detta fall så visar det sig att den häktade var diagnostiserad med ett neuropsykiatriskt funktionshinder; Aspergers syndrom. Den naturliga följdfrågan är då: hade han fått stöd och hjälp under åren för att bättre kunna hantera sitt funktionshinder?
Alla med ett neuropsykiatriskt funktionshinder (npf) blir inte missbrukare och kriminella men gruppen med npf är kraftigt överrepresenterad inom Kriminalvården.
Kriminalvården gör idag betydande insatser för fångar med npf, f f a ADHD.
Frågan jag vill lägga till är: Vad gör samhället i övrigt? Inte tillräckligt och inte i tillräckligt god tid tycker jag. Alltså tidigt, ( på dagis, i skolan, i familjen ) för att ha en möjlighet att förhindra en negativ utveckling. Tidiga insatser - långsiktigt tänkande.
En händelse som denna, där en vårdare dödas när hon utför sitt jobb skapar förstås sorg och förstämning hos familj, anhöriga, arbetskamrater och andra. Måtte det bara inte stanna därvid och vid rop på hårdare tag utan även leda till en sansad debatt som både ger svar på alla frågor men oxå leder till att samhället i sin helhet tar sitt ansvar.
Det gjorda kan inte göras ogjort men åtgärder måste vidtas för att förhindra en upprepning. Åtgärder inte bara inom Kriminalvården utan i samhället i stort.
Kanske tycker du att jag skjuter över målet när jag gör detta till en bred samhällsfråga men jag tycker att även dessa frågor måste ställas. När det gäller själva händelsen så ställs omedelbart de uppenbara frågorna om säkerhetsrutiner, bemanning, utbildningsnivå, information etc. Dessa frågor får oxå oftast ett svar och det kan lokalt vidtas åtgärder för att förhindra en upprepning. Jag tycker dock att det är lika viktigt att lyfta frågenivån och åtminstone fundera över vad som kunnat göras i förebyggande syfte. Innan den här personen hamnade inom Kriminalvårdens hägn.
Jag upprepar:
- Tidiga insatser - långsiktigt tänkande
Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.
torsdag 6 oktober 2011
Oj då, ett klokt beslut av Sarah Palin
Sarah Palin tänker inte kandidera till presidentposten. Äntligen ett klokt ställningstagande från hennes sida. Hon har ju mest gjort sig känd för korkade uttalanden och för att ha staplat grodor på hög.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)