Minnen väcks till liv

Det gäller att passa på när tillfällena ges denna sommar. Tillfällen till växthusmåltider. Igår blev det en favorit till middag då vi åt smörrebröd. En maträtt D och jag lärde oss älska under våra många Köpenhamnsweekends på 90-talet. Oj, så många härliga minnen som väcks till liv.

Smörrebröd med tillbehör.

Köpenhamn blev med tiden D:s och min favoritstad som vi kom att känna väl. Det var så okomplicerat att åka dit så vi kunde när som helst bestämma oss för att "vi åker till Köpenhamn nu i helgen". Vi bodde alltid på samma hotell, köpte smörrebröd i samma butik, besökte vår favoritpub där innehavarinnan alltid var elegant klädd i vit blus och svart dräkt. D handlade skor i samma butik Royal Mini, en skoaffär gömd innanför ett pyttetorg,  25 meter från Ströget. En affär med ett fantastiskt utbud.  För en skokonnässör så var varje besök där en högtidsstund. Det hon köpte där såg vi garanterat inte på någon annans fot vid hemkomst. På den tiden var jag ett lika inbitet skofreak som D så på hemresan var några par nya skor ett vanligt inslag oxå för mig även om jag fick handla i andra butiker.

Det får väl betraktas som ett ödets ironi att jag numera inte kan få på mig en sko på min vänstra fot. Därför bär jag numera, både till vardag och fest, specialtofflor tillverkade i Nya Zeeland. De passar utmärkt till min nuvarande livsstil. Apropå skor och Köpenhamn. Vid våra besök där nötte vi skor då vi gick, promenerade, ja snarast vandrade genom hela staden och dess omgivningar så att det efter en tid kändes som att jag var på min mammas gata. Det är en härlig känsla att befinna sig på en främmande plats full av spänning och äventyr och ändå känna sig som hemma.