En gång till

Jag klipper oxå nere vid vår gårdsskylt.

Förra torsdan så klippte jag gräset för första gången i år vilket var ovanligt tidigt. Ännu märkligare ter det sig att jag igår fick klippa igen. Jag som brukar klippa första gången i anslutning till min födelsedag, den 17 maj och sedan klippa med två veckors intervall. Det har aldrig hänt sedan vi 2008 flyttade hit att jag klippt två gånger innan födelsedagen.  En bidragande orsak var att maskrosorna i år är flera. Jag har dock inget emot maskrosor utan tycker att dom är vackra, men det finns gränser även för det vackra. 

Maskrosorna kryper allt närmare.

Den här vackra maskrosbädden ser jag när jag åker hem
från postlådan.

Dessutom är regn utlovat så det här kanske var sista chansen att klippa innan den 17:e. Måste det då vara nyklippt till den 17:e? Ja, det måste det för så vill jag ha det. Som väl var så var det svalare igår och det fläktade skönt när jag susade fram på klipparen. Dock klippte jag igår på ett för min lekamen oklokt sätt, d v s jag klippte alla gräsytor i ett svep med endast ett pitstop för tankning. Dryga 3 timmar på klipparen blir för mycket för min stukade kropp där vänstersidan idag känns som en säck välbrunnen betong. Det kloka sättet att klippa är att dela upp jobbet på två dagar, men i och med det här med utlovat regn så ville jag inte chansa.
När jag nu på morgonen tittar ut på de välansade gräsytorna så känner jag mig ändå mycket nöjd och känslan av brunnen betong kan jag ta.

Som du ser behövde gräset klippas igen.

När jag klipper brukar oxå D vara ute och jobba i trädgården för att kunna bistå mig om jag plötsligt behöver hjälp. Det kan ju bli soppatorsk , motorstopp eller nåt annat oönskat och då står jag mig slätt om jag inte har hjälp till hands. Igår målade D portalen vid tegelmuren som vi byggde för två år sedan.

Falu röd kan göra underverk.

Nu är jag nöjd  igen.

Välputsat runt poolen och potatislandet.

När klippningen var klar bjöd D på kaffe
med nybakad toscakaka ute på bron.