Känslan för dagen

Skyarna över Getingstorp igår. 

Övervägande grått och trist.

Ibland räcker det med en bild för att förmedla min känsla för dagen. Mycket påverkar förstås den känslan och ofta lyfter jag fram vädret som avgörande för dagskänslan.  Och visst betyder vädret en hel del, men inte allt. Nej, det som avgör dagskänslan för mig, det är känslan/relationen till D. Den där innerliga känslan som benämns Kärlek. Den kände jag extra starkt igår.Vad var det då som hände igår? Ja, det får jag återkomma till i ett kommande inlägg. Ett inlägg som just nu har arbetsnamnet "Alla sagor har ett slut". 

Samma Getingstorp i morse. 
Ljuset har visst återvänt.

Att sluta inlägget här blir en riktig cliffhanger. För att inte göra väntan på fortsättningen fylld av vare sig spekulationer eller obehag för dig som läser detta så vill jag säga att det som hände igår fick oss att ta ett beslut. Ett beslut som kommer att förändra våra liv. Men, eftersom vi kan ta beslutet själva och kan ta den tid vi behöver för genomförandet så behöver denna förändring inte nödvändigtvis vara liktydig med en försämring. Förändringen är helt enkelt en anpassning till nya/ändrade förutsättningar, vilket även kan innebära att förändringen t o m kan bli en förbättring.

Det kan ta en tid innan jag samlat mig för en fortsättning på detta inlägg. Även när ett beslut är taget så kan det behövas viss tid för att det ska sjunka in. Jag är ju sån som person att jag inte vill slarva med något utan alltid vill göra saker så bra jag bara kan. Detta gäller förstås även mitt bloggskrivande. Därför återkommer jag med mera fakta när beslutet sjunkit in.

Små, små förändringar

I dessa dagar njuter jag av varje liten förändring som sker ute i trädgården, även om jag än så länge upplever allt inifrån.

Sigge och jag kommer, om allt går som planerat, att begå vår utepremiär i Påsk. Så om en dryg vecka kan du förvänta dig andra bilder. Om  inte av andra motiv så i a f ur andra vinklar.

Snart sitter jag därinne och avnjuter en god måltid.
Eller så sitter jag bara, och njuter.

Äppelträdets skugga sätter fantasin i spel.

Poolsäsongen  är ännu långt borta, men 
mycket händer dessförinnan.

Sent omsider så .....



 Funktionshindret adhd har under 2000-talet ofta varit på tapeten och inte sällan orsakat oerhörda  känslosvall i debatten. Många strider har utkämpats och experterna har långt ifrån varit eniga om hur adhd-frågan skall hanteras. Någon total enighet finns fortfarande inte men tiden har ändå fört med sig att de värsta övertonerna dämpats.
Nu har ändå utvecklingen kommit så långt så att det ses som en samhällelig uppgift att bistå personer med detta funktionshinder. Jag blir därför väldigt glad när jag idag läser denna artikel i Svenska Dagbladet. Nu ställer sig fyra myndigheter,( Socialstyrelsen, Läkemedelsverket,  Statens beredning för medicinsk utvärdering  och Tandvårds- och läkemedels- förmånsverket ) gemensamt bakom en strategi för att fler barn och vuxna med adhd ska ges en möjlighet att få en bättre fungerande vardag. Just samverkan mellan myndigheter brukar annars vara ett problem när det gäller att ta till sig nya rön och verka för en gemensam positiv utveckling. Så oxå på detta område.

Så var det när jag 2001, några månader före min stroke, på allvar började min mission på adhd-området. Många var de myndigheter och andra som menade att adhd är "inte vårt bord". En inställning som gjorde det smått omöjligt att driva adhd-frågan. I stället för stöd och medverkan möttes jag av ifrågasättande och motstånd.

När jag 2002 kom tillbaka så smått efter min stroke, 26 juni 2001, så bestämde jag mig för att satsa på att driva adhd-utvecklingen framåt då en återgång till min chefskarriär inte var möjlig. Jag hade turen att träffa rätt personer att arbeta tillsammans med. Det nätverk vi skapade blev en faktor att ta hänsyn till och adhd- frågan började med tiden bli smått rumsren.

Nu när snart 14 år gått sedan mina första stapplande steg på området så verkar tiden vara mogen. Inget konstigt med det, allt utvecklings- och förändringsarbete tar tid.

Lättnad och lycka!

Sigge i mysposition.

Jag hade tänkt ha "Efterlysning" som dagens rubrik. Du ser vad det blev i stället.  Så mycket bättre.

Igår åt vi middag vid 16-tiden på uteplatsen bredvid glasverandan. Sigge var med oss där ute hela tiden. Han njöt i solen och jagade fjärilar över gräsmattan. Han såg ut att som vanligt njuta av tillvaron. Precis som det ska vara om man bor på Getingstorp.

När vi släckte för kvällen vid 23-tiden så hade Sigge inte kommit in. Vi ropade och ropade, men han kom inte vilket aldrig hänt förut. Jo, en gång stannade han ute men kom in när jag vid midnatt ropade på honom. 
Det var inte lätt att somna med Sigge ute och vid 3-tiden i natt vaknade vi och D gick ut med ficklampa och gick runt tomten och en sväng längs vägen ner till postlådan men ingen Sigge gav sig till känna när hon ropade. Minsta lilla ljud från Sigge skulle ha hörts eftersom det är helt stilla och tyst  här ute när klockan är 3 på natten. Vi försökte somna om men när klockan var 7 kunde jag inte vänta utan gick ner och ställde mig på trappan och ropade på Sigge. Inget svar, ingen Sigge.

Innan frukost tog jag elmoppen och åkte en sväng  i byn och ropade på Sigge som inte nånstans stod att finna. När jag kom tillbaka hem och svängde in mot huset fortsatt ropande på Sigge så får jag plötsligt se honom komma obekymrat släntrande över gräsmattan från andra hållet. Oj, vilken lättnad och jag ropade förstås till D att Sigge var tillbaka. D uttryckte även hon stor lättnad. Vad Sigge kände vet jag inte, men han såg i alla fall smått sömndrucken ut när han gick raka vägen in i köket och ställde sig på sin matplats vid vedspisen och tittade uppfordrande på matte. När han smaskat i sig av mattes godsaker så var allt som vanligt igen.  Om än med en kännbar påminnelse till husse och matte om hur förgänglig tillvaron kan te sig. 

Huruvida Nelson märkte av denna uppslitande händelse vet jag inte men han kom i a f in i sovrummet några gånger i natt. Kanske för att kolla om Sigge som vanligt låg och sov i sin korgstol.

Du har sett den förut

Ja, de flesta bilder jag visar här på bloggen har du säkert sett förut om du följt min blogg. Det behövs dock inga stora förändringar förrän jag ser något helt nytt och bara måste föreviga vad jag ser.

Förändringen ligger i den nytillkomna krukan med röda pelargoner i stenpartiet i bildens mitt. Denna färgklick förändrar hela vyn. Åtminstone för mig.