Vad är en middag med Göran Persson värd?
150 000 kronor tycker konsultföretaget JKL som nu erbjuder kunder chansen att äta en måltid med den före detta statsministern. I priset ingår också en snabbanalys inom det ämne som önskas, skriver tidningen Resumé. Vilka födoämnen som ingår i måltiden framgår inte. Är det så att kunden betalar för måltiden och 150.000 gäller bara middagssällskap och snabbanalys ?
Jag antar att man får saluföra snabbanalysen vidare. Eller kostar det extra per gång jag använder mig av denna snabbanalys ? Upphovsrätten är ju stekhet i dessa dagar. Förresten, en snabbanalys av Göran Persson inom valfritt ämnesområde. Kan den över huvud taget vara värd nåt? Är inte detta ett utomordentligt talande exempel för vad vi plägar benämna hybris ?
Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.
fredag 3 juli 2009
Alice Åström - en politiker med reell erfarenhet. Men, varför avfärda fotboja för ungdomar
Vi kan inte straffa bort barn som far illa säger Alice Åström i en debattartikel i Aftonbladet. Hon tillhör den lilla skara politiker som har verklig erfarenhet av vad hon pratar om. Bl a följande står att läsa:
- Jag är ett av barnen som inte passade in och som ställde till det för mig. Det där missförstådda barnet som hamnade i fel kretsar och i fel sammanhang. Jag är där jag är idag och skriver det du nu läser för att jag växte upp när det fortfarande fanns en solidaritetstanke, när det sammanhållna samhället var ett mål. Där jag inte hamnade helt utanför.
- Jag hade lika gärna kunnat vara ett ”hopplöst fall”, kriminell och ett samhällsproblem, om jag istället hade mötts av de förslag som regeringen nu planerar. För idag förslås fotboja för barn, polishämtning till skolan, helgfängelse, hårdare straff för yngre personer och så vidare. Hade jag behandlats så hade min väg antagligen varit en helt annan. Dessa åtgärder hade definitivt stjälpt mig, inte hjälpt mig.
Jag håller med henne i det mesta av vad hon säger. Dock förstår jag inte varför även hon, liksom tidigare Tomas Bodström, upprörs över det nyliga förslaget om fotboja för ungdomar.
Förvisso är fotboja i dag rent tekniskt ett alternativ till fängelse men likafullt. Det är inte fängelse utan som jag ser det en rätt lämplig ingripandeåtgärd mot en ungdom. Att det sedan i domen anges att brottet du döms för har ett straffvärde på t ex fängelse 1 år är något i vart fall jag kan stå ut med. Det är väl också så att allmänheten har lättare att förstå ett brotts allvar om straffvärdet uttrycks i fängelse jämfört med X tid med fotboja.
Att som ungdom veta att du står under kontroll kan även vara positivt. Att kontrollera är också ett sätt att bry sig, att visa omtanke. Eftersom systemet med fotboja visat sig tillförlitligt så behöver man heller inte alltid hamna i diskussioner och tjafs om huruvida ungdomen brutit mot vad som gäller eller inte. Man får s a s svart på vitt. Fotbojan är idag så utvecklad att den har samma exakthet som en GPS.
Den cementerade blockpolitiken gör ibland debatten tråkig och förutsägbar. Ett förslag från regeringen måste förkastas av oppositionen. Varför ? Ja, det gör det ju enkelt eftersom man inte behöver tänka, bara tycka tvärt emot.
Det sistnämnda till trots så tycker jag ändå att Alice Åström är en hedervärd politiker.
- Jag är ett av barnen som inte passade in och som ställde till det för mig. Det där missförstådda barnet som hamnade i fel kretsar och i fel sammanhang. Jag är där jag är idag och skriver det du nu läser för att jag växte upp när det fortfarande fanns en solidaritetstanke, när det sammanhållna samhället var ett mål. Där jag inte hamnade helt utanför.
- Jag hade lika gärna kunnat vara ett ”hopplöst fall”, kriminell och ett samhällsproblem, om jag istället hade mötts av de förslag som regeringen nu planerar. För idag förslås fotboja för barn, polishämtning till skolan, helgfängelse, hårdare straff för yngre personer och så vidare. Hade jag behandlats så hade min väg antagligen varit en helt annan. Dessa åtgärder hade definitivt stjälpt mig, inte hjälpt mig.
Jag håller med henne i det mesta av vad hon säger. Dock förstår jag inte varför även hon, liksom tidigare Tomas Bodström, upprörs över det nyliga förslaget om fotboja för ungdomar.
Förvisso är fotboja i dag rent tekniskt ett alternativ till fängelse men likafullt. Det är inte fängelse utan som jag ser det en rätt lämplig ingripandeåtgärd mot en ungdom. Att det sedan i domen anges att brottet du döms för har ett straffvärde på t ex fängelse 1 år är något i vart fall jag kan stå ut med. Det är väl också så att allmänheten har lättare att förstå ett brotts allvar om straffvärdet uttrycks i fängelse jämfört med X tid med fotboja.
Att som ungdom veta att du står under kontroll kan även vara positivt. Att kontrollera är också ett sätt att bry sig, att visa omtanke. Eftersom systemet med fotboja visat sig tillförlitligt så behöver man heller inte alltid hamna i diskussioner och tjafs om huruvida ungdomen brutit mot vad som gäller eller inte. Man får s a s svart på vitt. Fotbojan är idag så utvecklad att den har samma exakthet som en GPS.
Den cementerade blockpolitiken gör ibland debatten tråkig och förutsägbar. Ett förslag från regeringen måste förkastas av oppositionen. Varför ? Ja, det gör det ju enkelt eftersom man inte behöver tänka, bara tycka tvärt emot.
Det sistnämnda till trots så tycker jag ändå att Alice Åström är en hedervärd politiker.
Etiketter:
Alice Åström,
blockpolitik,
fotboja,
kriminella ungdomar,
Tomas Bodström
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)