Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

fredag 16 september 2011

Lantlig kamp om uppmärksamhet

Detta här ser jag på väg hem igen efter en tur till postlådan. Längs vägen ligger travar av nyhugget timmer. Nyhugget timmer som doftar ljuvligt. Jag måste stanna till en stund för att känna den ljuvliga doften. Det blir en kamp om min uppmärksamhet mellan vackra höstfärger och doften av nyhugget timmer. Jag luktar, tittar och känner. Njuter, lever.
När jag tittar på dessa stockar så tänker jag: " Vad har inte dessa träd varit med om. Tänk om dom kunde berätta."

ADHD-diagnoser genererar pengar till skolan?

För 10 år sedan när jag började driva ADHD-frågorna i Kriminalvården, sedan bredare, blev jag stundom förlöjligad. ADHD var ju bara ett påhitt, en myt.

Nu är det annat ljud i skällan. Nu är ADHD så poppis att man överdiagnostiserar om man ska tro somliga forskare. ADHD har blivit business.

Så här är det ofta med oss människor. Dyker det upp nåt nytt och kontroversiellt så väljer vi sida, bäddar ner oss i skyttegravarna och beskjuter varandra. I detta "krigstillstånd" så ser förstås somliga en affärsidé, en affärsidé som i detta fall kastar en mörk skugga över hela företeelsen ADHD.

Jag själv har hela tiden varit noga med att inte involvera mig med de penningintresserade krafterna för att inte bli beskylld för att gå någons ärenden eller för att inte vara opartisk. Den enda part jag hela tiden värnat om är de människor som försökt skapa ett drägligt liv trots sin ADHD-problematik.

Media hjälper tyvärr beredvilligt till att sprida okunskapen vidare, bl. a. genom lösnummersäljande rubriksättning.

Vilka lider mest av detta? Jo, barn, ungdomar och vuxna som har ADHD och inte får den hjälp som de självklart ska ha.

Nå väl, jag är nöjd med min egen insats på området och har sedan några år klivit ner från barrikaderna och nöjer mig med att ibland skriva ett inlägg som detta.

Om svaret på rubricerade fråga är ja, är det då fel? Om det nu i den svenska skolan finns många elever med ADHD-problematik så bör detta rimligen innebära att skolan ser till att bli bättre på att handha elever med denna problematik. För att kunna göra det så behövs antagligen utbildning av lärare, särskild personal med expertkunskap på området, förändrade fysiska skolmiljöer etc. Sådant kostar pengar.

Att överdiagnostisera är förstås inte försvarbart. De som bidrar till och bedriver sådan suspekt verksamhet måste vi kunna hantera och plocka bort dessa personer i stället för att överge barn och ungdomar med en riktig diagnos.
Kom ihåg mitt mantra: Tidiga insatser - långsiktigt tänkande.