Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

söndag 24 februari 2013

Rock'n'roll, "Cementerade" tankar, Sundsvall mm

Tittar jag inte på



Kvinnliga studenter tar oftare examen på vårdutbildningar
Så ser världen ut.











Någon finns det väl ändå.

Jag har TV:n på i bakgrunden och hör på TV4-nyheterna en intervju med vad jag förstår är någon av deltagarna i Melodifestivalen från igår. En kille som gör ett sympatiskt intryck men som jag inte har en susning om vem det är. Det beror förstås på att jag inte tittar på Melodifestivalen. Igår hade jag annars kunnat göra det då Sigge och jag var ensamma hemma. D var i Stockholm med Sara för att se  Jerry Williams "The Farewell show 2013" på Cirkus. Där skulle jag gärna velat vara med och rockat loss. Men numera får jag nöja mig med att rocka i tanken. Kroppen hänger liksom inte med längre. 


Plötsligt så fastnar jag i nåt han säger. Ja, inte Jerry Williams utan Melodifestivalkillen som intervjuas på nyheterna. Han säger: " jag är med i en film där jag spelar en manlig sjuksköterska". Varför fastnar jag där? Och sa han "sjuksköterska" eller sa han "manlig sjuksköterska". Oaktat vilket så finner jag det intressant att jag över huvud taget reagerar och därmed skriver detta.

För ett ögonblick oroas jag över om det är jag som är cementerad i mitt könstänkande. Sedan kommer jag på att det inte är nåt konstigt alls i detta. Jag är till åldern kommen och tillhör alltså den generation som växte upp på den tid då en manlig sjuksköterska inte ens fanns i tankevärlden. Just därför heter det förstås sjuksköterska. Och det kan det väl få fortsätta att göra oavsett könstillhörighet. Jag menar, en läkare är ju en läkare så då kan väl en sjuksköterska få vara en sjuksköterska.

Just nu hör jag en ny intervju på TV4-nyheterna där två ståuppare, Özz Nujen och Mårten Andersson,  klargör att Sundsvall är Sveriges verkliga "rövhål". Jag kan förstå vad dom menar då  jag är uppväxt i Ångermanland. Redan på den tiden hade Sundsvall antagit rollen som huvudstad. I vart fall Norrlands huvudstad. Nu kanske kammen har växt och då är det förstås svårt att slå där uppe som Stockholmsk ståuppare.

Det är nog bäst att jag slutar nu annars vet jag inte vart detta inlägg tar vägen. Mina tankebanor  tenderar ju bli krokiga ibland.