Jeeppiee! Äntligen !!!!!!

Tuff start för D och Jeepen idag.

 Du som följer min blogg vet att D  i oktober i fjol drabbades av vad läkarna diagnosticerade som epilepsi och därmed blev hennes körkort direkt indraget i 1  år. Just då dök ord som katastrof och omöjligt upp, men som vanligt började vi snart tänka i andra termer; Vad kan vi göra? Hur löser vi detta?

Som alltid är det viktigt att låta processen ha sin gång och efter några månader, när årsskiftet var passerat, så började vi i stället för katastrofscenarier se möjligheter igen.


När ett år passerat så började det se riktigt ljust ut.  Genomförd medicinsk utredning påvisade ingen epilepsi och D är åter sitt gamla vanliga jag. Förvisso ett år äldre, men ändå. Körkortstillståndet som D måste söka igen blev beviljat och hon har nu åter körkortet i sin hand.

Vad som återstod efter detta var  att få Jeepen i gammal god form. Vinterhjulen är på och en grundlig service  gjord innan det idag var dags för kontrollbesiktning som den passerade u a så nu är det bara att tuta och köra för D.

 Mera än ett år sedan Jeepen var i tjänst.

Men, nu kör vi.

Hur har då det gångna året varit? En prövning på många sätt förstås, men vi har lyckats lösa det mesta. Inte sällan med mycket okonventionella metoder. Att gå in på hur vi ordnat tillvaron låter sig inte göras här då inlägget skulle bli alltför långt. Jag nöjer mig med att konstatera att det varit ett prövande men oxå lärorikt år och nu riktar vi med tillförsikt blicken framåt. 

Nu börjar det

Det går åt ansenliga mängder jordförbättringsjord, planteringsjord etc. varje år vid den här tiden. När det denna vecka på Granngården bjöds extrapris så passade D förstås på. Det blev två vändor med 30 säckar varje gång i Jeepen. Alltså totalt 60 säckar. D kommer nog att vara rätt mör i kroppen i helgen efter allt lyftande, bärande och grävande. Och det här är bara början. Som väl är så kommer vi att rikligt belönas för hennes insatser.

Vad gör Jeepen där?

Urlastning pågår.

Vartefter säckarna töms ska det grävas och jorden vändas.
Osborne gör alltid matte sällskap i trädgården.

Projektet fortskrider

Jag har några gånger tidigare skrivit om D:s senaste projekt, skapandet av en maffig blomsterrabatt nere vid syrénhäcken. 

I onsdags var det dags att köpa växter så då fick Jeepen göra rätt för sig igen. D styrde kosan till en handelsträdgård hon inte besökt förr,  Björka trädgård i Kumla. Ett riktigt lyckokast skulle det visa sig. Där fanns lagom mycket växter att välja bland och jättetrevlig och kunnig personal som kunde lotsa D rätt i sina växtval. 

Så här långt är växterna utplacerade i sina krukor för att D lättare ska hitta rätt var de slutgiltigt ska planteras. När det sker kommer den slutgiltiga designen att träda fram.

Jeepen var rejält fullastad med växter efter inköpsrundan.

D  placerar ut växterna.

I stället för ett tänkt träd blev det en
järnställning där växter får klättra.
Spännande lösning tycker jag.

Jag får med tiden lära mig namnen på växterna.

 Det är massor av växter att placera ut.

Gamla stenmurar ska vårdas väl och den har därför
fått lite extra omsorg.

Jag älskar  mossbeklädda stenmurar.

Tänk vad mycket som kommer att hända
i denna "djungel".

Alla växter på plats.

Jag tycker att det blev en både elegant och vacker lösning.

Nu återstår att plantera växterna  i jorden och 
torvblocksframkanten ska putsas till med täckbark.

Ögonfröjd

Jag känner mig i rätt ok form efter operationen i måndags. Det väder som råder nu innebär dock att det är inomhus som gäller för mig. Det behöver inte vara så tråkigt som det låter. Förutom mitt eget bloggande så läser jag förstås mina bloggvänners bloggar. Där finns alltid mycket lärorikt, spännande och skrattframkallande att läsa.

Då och då tar jag förstås en paus och blickar ut genom fönstren, där jag en dag som denna möts av ett betagande vackert vinterlandskap. Idag så vintrigt att Sigge för första gången denna vinter inte vill gå ut.  Bra så för då har jag sällskap av både Nelson  och Sigge när D är ute på  veckans inköpsrunda.  Sällskap  även om båda mestadels sover.

Du som brukar läsa min blogg vet att jag tycker mig bo i Paradiset på jorden och just nu är vårt Getingstorp vackert  klätt i vinterskrud.


Växthus och gäststuga inbäddade i snö.



Spår efter D:s snöröjning igår.



Favoriterna kaprifol, löjtnantshjärta och lavendel
väntar på att ta plats längs jordkällarens tak 



Solen kämpar sig upp.



Långt där borta ligger Kilsbergen. 



D sopar av Jeepen inför veckans inköpsrunda.

Försenad

Så kom den då, präktigt försenad som den plägat vara under senare år. Vintern, som gärna får bli kort, kort, kort för min del. Nu väntar jag på växthusmåltider med D och poolbad för D.

I denna bild ser jag förstås kommande måltider
i växthuset.

 

Fortsätter det snöa så tar D snart ut snöslungan.

 

Poolsäsongen känns riktigt avlägsen.

 

D älskar sin Jeep med 4-hjulsdrift.

Avreglering

På ett antal områden har det skett en avreglering av marknaden under senare år. Några exempel är tågtrafiken, taxitrafiken, apoteken och bilprovningen. Debattens vågor har ofta gått höga och inte minst utifrån ideologiska förtecken. Somligt har blivit bättre, men somligt har också blivit sämre. Som det brukar bli med andra ord. Förändringar sätter sig ju inte efter en natt så det bör väl få gå en längre tid innan slutbetyg ges.

Jag väljer i detta inlägg att skriva om nåt som jag tycker blivit bättre, i vart fall ur ett kundperspektiv. Ett perspektiv som aldrig kan bortses från i affärsverksamheter.
Efter avregleringen av Bilprovningen så finns sedan 2010 flera aktörer att välja mellan. Inte så tokigt visar det sig. Den gamla Bilprovningen hade fastnat i sina invanda mönster och tappat bort sitt kondfokus. Det tyckte i a f jag.

 

När jag själv, efter min stroke, ff kunde åka iväg och besiktiga bilen så tyckte jag att det var besvärligt att dirigeras än hit, än dit av personal som stod och pekade med hela handen. Ett blogginlägg blev det  om bristande service då de vid mitt besök 2010 bara satt upp en lapp på dörren om att de p g a personalbrist inte kunde hålla tiderna. Vad hjälpte då att jag bokat min tid 3 månader tidigare.

 

Numera är det D som sköter bilbesiktningsbesöken med  Jeepen. Hon provade i år en ny aktör och berättade härförleden om sitt besök hos Carspect i Marieberg som var ett under av smidighet och kundbemötande.  När hon anlände togs hon emot av personal som bjöd henne att sitta ner med en kopp kaffe och nåt läsbart medan personalen tog hand om bilen och skötte hela besiktningsförfarandet. När bilen var godkänd och klar så var det bara att åka hem igen.

 Jag har sedan träffat flera som nu övergett Bilprovningen till förmån för andra aktörer.

Att bo på landet

Det här med att bo på landet är inte bara charmigt. Men inte långt ifrån. För att klara lantlivet på ett bra sätt så krävs dock bra utrustning. Några bra exempel på detta är våra två Stigamaskiner. Åkgräsklipparen som jag kör och snöslungan som D manövrerar.  Vi är dessutom i den gynnsamma situationen att ha en granne med rejäl snöröjningsutrustning så vi klarar oss oavsett vad vintern bjuder. Allra helst sedan vi införskaffade 4-hjulsdriven Jeep.

D manövrerar med elegans vår nya snöslunga.

Första vårlunchen i växthuset känns idag fjärran.

Sigge räds inte att pulsa i snön.

En skogsutflykt

När barnbarnen Erik och Alice är på besök hos oss händer alltid nåt extra. Den här gången blev det bl. a. en skogsutflykt med korvgrillning.  Det är så väl ordnat här ute på landet så att i grannbyn 4 km bort finns det, en bit in i skogen, en väl uppbyggd grillplats som vi kringboende får använda. Vi hade planerat att ta min elbil men vädrets makter var alltför hårdföra den dagen. Men, vad gör det, det går ju lika bra med Farmors Jeep.

Här sitter vi och väntar på att brasan ska övergå i glöd lämplig för korvgrillning.

Bra bil till salu

Nu när Nelson accepterat att åka Jeep så kan vi sälja vår Citroën ( se bild). En utmärkt bil i toppskick som vi köpte som ny. Annons med pris och fakta hittar du på Blocket.

Äntligen, efter tre månaders idog träning !

Du som läser min blogg vet kanske att vi för en tid sedan köpte en Jeep Patriot. Avgörande skälet var att vi ville ha fyrhjulsdrivet när så behövs här ute på landet. En som inte blev lika förtjust som D och jag var Nelson som bara inte ville åka Jeep.

D har tränat och tränat men icke. Nu har emellertid förtrollningen släppt och den gångna veckan har Nelson åkt med D till och från jobbet varje dag.

Lösningen visade sig ligga i mat och hunger. Nelson fick mindre mat än vanligt på kvällen och ingen mat på morgonen innan avfärd till jobbet. D värmde sedan goda köttbullar som hon hade som lockelse inne i bilen. Och se, plötsligt så studsade han in i skuffen. Nu får vi köra med köttbullar en tid så hoppas vi att Nelson efter en tid hoppar in i bilen lika obesvärat som förr och utan läckerheter som lockar.

En stor eloge till D som visat ett oerhört tålamod och aldrig givit upp träningen där hela tiden belöning varit ledstjärnan. Ja, en stor eloge oxå till Nelson förstås.