Klart är det och snyggt blev det

Växthuset ger nu ett helt nytt intryck.

Vid 22-tiden igår kväll så lade D den tredje och sista strykningen på växthusdörrarna. När jag tittar ut nu på morgonen så älskar jag vad jag ser. Så snyggt det blev.

I just love it.

Nu dröjer det nog många år innan det krävs ytterligare uppfräschning. Linoljefärg känns pålitlig, men så kräver den oxå så mycket mera av den som målar.

När energin tryter

Det har inte blivit så många trädgårdsbilder hittills i sommar. Det beror inte på att jag inte vill visa utan mera på att jag sedan en tid inte förmår att producera bilder som tidigare. Under den senaste månaden har jag tappat ork i en takt som aldrig förr. Det är med nöd och näppe jag klarar av att ta mig ner och uppför trappan en gång om dagen. Och utan den vändan händer det inte mycket i mitt liv. Häromdagen blev det i alla fall en tur och några bilder som du ser här nedan.

Jag var igår i kontakt med vårdcentralen och beskrev mina symtom och har fått en tid nästa vecka med min läkare för en genomgång. Jag var senast där i slutet på mars för en s k årskontroll och då var allt i sin ordning, men nu har uppenbarligen något tillstött.

Det är förbannat tråkigt att nödgas avstå alla underbara stunder i trädgården. Dessa stunder som varit och är mycket av mitt bränsle i tillvaron här på Getingstorp. Den uppkomna situationen innebär oxå att mina stunder tillsammans med D blir färre och det tycker jag inte alls om då just de stunderna är mitt "högoktaniga bränsle". 

Den höga växten t v är palsternacka som D
ska ta frön av och så egna.

Plymspirean blir allt mäktigare
för varje år.

Ett av mina favoritsommarmotiv.

 När jag sänker blicken uppenbarar sig 
ett annat favoritmotiv.

Honungsrosen kämpar sig allt högre
upp i äppelträdet.
Det blir dock inga äpplen i år.

D lyckas med allt i år.

En av D:s många vackra skapelser.

Den rabatten är så vacker.

En annan skapelse.

Längs rampen ner mot poolen.

Dillen brukar vi ha svårt med, men i år går den bra.
Den trivs mellan mangold och jordgubbar.

Även om jag alltid försöker se positivt på livet och tillvaron så känner jag i nuläget inte för att ropa hejsanhoppsan och låtsas att allt är som vanligt. Ibland tar verkligheten bryskt över kommandot och då räcker inte alltid positivt tänkande som motkraft. 

Nu hoppas jag att någon bot och bättring finns att erbjuda för vad det nu vara må som jag råkat ut för.

Två månaders väntan

I slutet på april började D ge växthusdörrarna en uppfräschning. Vädret har allt sedan dess varit så nyckfullt så ommålningen av dörrarna har fått vänta tills nu när några dagars sol och uppehåll utlovas. Det är rätt trixigt att måla med linoljefärg ( guldockra 94 ). D ska göra tre strykningar med nån dags mellanrum och för varje strykning ska det vara olika mängd terpentin i färgen ( 40, 20 resp 10% ).

När jag väl pallrat mig ut så är 
D redan igång.

Halvvägs in i första strykningen.

Första strykningen klar.

Två strykningar till så är det klart. Överliggaren blir vit.
Snyggt blir det.

D och jag

Det är mycket sällsynt att D och jag hamnar på samma bild. Kul därför att Sara var uppmärksam och tog en bild när vi på Midsommarafton anlände till Nalavi. Bilden fick jag sent igår så därför kom den inte med i inlägget om midsommarfirandet. Men, jag tycker att det känns helt ok med ett inlägg som bara består av en bild av mig själv och Darlingen.

Glada anländer D och jag till
midsommarfirande i Nalavi.

Midsommarafton i Nalavi

Midsommarafton firade vi hemma hos Sara, Per och Liv i Nalavi, en liten by 4 km från Getingstorp. Det kändes extra festligt att få vara med på Livs första Midsommarafton. Pers föräldrar och Pers bror med familj var oxå på plats. Fram emot kvällen öppnade sig skyarna. Som väl var så blev jag erbjuden bilskjuts hem och var förstås inte sen att tacka ja. D är ju av lite tuffare virke så hon susade hem på elmoppen genom kvällsregnet. Cykel och lite annan utrustning hämtas hem vid senare tillfälle.

D redo för cykeltur till Nalavi.

I detta landskap susar vi fram.

 Snart framme.

Några av Sara och Pers grannar.

Nu är vi framme och har klarat oss från regn.

Grillen var förstås på plats.

Per var 1:e grillare.

Liv blev så klart huvudpersonen på sin
första Midsommarafton.

Hon var nöjd med att byta knä då och då.

Det krävdes extra värme
fram emot kvällen.

Dukat i det gröna.

Dags att äta.

Grannarna betar obekymrat.

Obekymrat var det.

Farmor assisterar när Liv matas.

Den här läckra fläder- och kardemummatårtan 
hade D bakat.

Tårtan tog snabbt slut då alla lät sig väl smaka.

Det var mycket gos igår.

En smaskig Mormorspuss.

Glad Midsommar!

När solen dalat bakom träden brukar D vattna.

Idag på Midsommarafton behöver D inte tänka på att vattna i trädgården. Det kommer att vattnas på helt naturlig väg större delen av det kommande dygnet. Det blir nog en bra Midsommar ska du se.

Oj så de växer, våra tre björkar från 2011.

Längs min färdväg väg döljer sig  div.
Midsommarblomster.

På väg hem efter sopåkarturen.

D har dukat till middag när jag kommer åter.

Hon bjöd på torsk med pak choi.

Sigge som alltid i närheten.

Det är skönare på sitsen.
Och en mera upphöjd position.

Sigge och jag

Jag är vad man brukar benämna en kattmänniska. Jag har oftast haft katt och instämmer i devisen " a home wyhout a cat is just a house" När D och jag träffades så hade vi ingen katt då D inte är var någon kattmänniska. När jag fick min stroke och blev bunden till hemmet så ordnade D så att vi skaffade katt. Hon visste min vurm för katter och tyckte att jag behövde sällskap när jag hela tiden var hemma. Buddha blev mitt sällskap i nästan 10 år.

Sigge är liksom jag en betraktare som ofta sitter och
tittar på nåt vackert.

Och liksom husse älskar han matte.

Sigge hittar alltid en skön plats.

Och alltid finns nåt att betrakta.

Oväntad rörelse

På förekommen anledning läggs denna bild till
i efterhand.

Sedan ett flertal år tillbaka har vi två runda vedstaplar bredvid vedboden. Den ena är från 2009, den andra från 2011. Vi hade vedboden full när vi flyttade hit, men trodde väl ändå att vi skulle behöva fylla på från staplarna efter nåt år. Men icke, vedboden är ännu inte tom. Det beror förstås på att vi inte använder så mycket ved då vi mest myseldar i vedspis, murspis och kamin och inte eldar för uppvärmning av huset. I förrgår så hade en av staplarna plötsligt börjat röra på sig så nu blir det nog ändå påfyllning av vedboden. Veden ser torr och fin ut och kommer nog att spraka så där härligt inbjudande när den hjälper till att ta oss igenom kyla och vintermörker.

Vedstapeln från 2011 har plötsligt börjat
röra på sig.