Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

tisdag 10 oktober 2017

Tänk så tiden går

Getingstorp i höstskrud.
Idag är det nio år sedan mitt första blogginlägg. Det har blivit totalt 3172 inlägg till dags dato.  352 inlägg per år tyder på att jag spenderat väsentlig tid här vid datorn bara för bloggens skull.  Det hade nog kunnat vara ett inlägg per dag om det inte blivit ett medvetet uppehåll och några av andra skäl påtvingade uppehåll.
Sommarens färgprakt utbytt mot höstfärg.
Jag började med min blogg c:a ett halvår efter att vi flyttat hit till Getingstorp, då mest för att sätta ord på mina tankar och funderingar. Till en början så tyckte jag till om det mesta, men kände rätt snart att det blev lite torftigt och allt för mycket av missnöjesyttringar om samhällsföreteelser som jag inte gillade. 
D i färd med att stänga växthuset.
Efter en tid så har allt i stället kommit att handla om livet här på Getingstorp och där har jag aldrig uttryckt något missnöje. Tvärtom har jag gång på gång lovprisat livet här. Hur många foton jag publicerat här från Getingstorp vågar jag mig inte ens på att gissa.  Som du ser kunde jag inte hålla mig idag heller. Det blev ytterligare ett antal dagsfärska Getingstorpsbilder.
Odlingarna går mot sitt slut.
Trots att jag uteslutande levt livet här hemma så har jag ändå känt mig delaktig i samhället, inte minst tack vare de bloggvänner jag fått genom åren.  Tack vare er har jag fått se mig om i världen och på annat sätt givits möjlighet att följa vad som händer "där ute". Trots att jag inte träffat någon av er irl så känns det ändå som att jag känner några av er rätt väl och jag är förstås särskilt glad för er som blivit trogna följare. 
Löven tar över allt mera.
Att det blev så att jag uppmärksammar 9-årsdagen är mest en slump så det här inlägget handlar inte om något avslut. Jag kommer att fortsätta blogga så länge jag har behållning av det och hoppas att vi kommer att fortsätta mötas.