Skrämmande uppgivenhet av samhället

Allt fler unga går på aktivitetsersättning, tidigare förtidspension, enligt en aktuell rapport till Socialförsäkringsutredningen.

Visst, jag är medveten om att många unga p g a bristande utbildning och medicinska problem har svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Jag har själv nära kunskap om ungdomar som hamnat i denna omöjliga sits och kommit i kläm i systemet. Ofta ställs krav på en nivå som de inte klarar av och ofta är flera myndigheter/aktörer inblandade. Aktörer som inte kan stava till ordet samverkan.

Ungdomar i denna bekymmersamma situation har vare sig ork eller förmåga att på egen hand slå sig fram och upplevs till slut som "hopplösa fall" som då sätts på aktivitetsersättning och mer eller mindre överges. Det innebär att de kommer allt längre bort från möjligheten att någon gång få en meningsfull sysselsättning. Detta trots att syftet är det motsatta.

Rapporten visar att låg utbildningsnivå, arbetslöshet och dåliga uppväxtvillkor alltför ofta leder till förtidspension. Men den formella orsaken är många gånger en medicinsk, psykiatrisk diagnos. Hela 73 procent av ungdomarna har sådana diagnoser, bland annat autism, adhd och Aspergers syndrom. Varför ska dessa diagnoser innebära "förtidspension"?

Att ha en sådan diagnos innebär ofta att du har svårigheter att klara av ett vanligt arbete, att klara av vardagliga rutiner. Men, det innebär oxå att du har andra gåvor och kunskaper som rätt använda skulle kunna innebära en meningsfull sysselsättning.

Detta kräver dock att det finns kunskap om dessa diagnoser hos de personer som arbetar med att försöka hjälpa ungdomarna och att det oxå finns en sådan kunskap på t ex den arbetsplats där ungdomarna får prova på ett arbete eller får en praktikplats. Finns inte denna kunskap och förståelse hos omgivningen så kommer dessa ungdomar att stapla misslyckanden på varandra och snart har de då hamnat i "hopplösafallfacket". Vad det i förlängningen kan leda till vet jag alltför väl efter att ha arbetat 36 år i Kriminalvården, varav lång tid med just ungdomar och de senaste 10 åren särskilt med fångar med neuropsykiatriska funktionshinder.

Jag blir både upprörd och bedrövad av att ungdomar i Sverige på detta sätt kan överges.

Lekebergs kommun, ett föredöme

Som boende i Lekebergs kommun är det roligt att kunna se på kommunens arbete med oftast positiva förtecken. Jag ser att man nu avser införa s k fixarservice för pensionärer. Ett utmärkt initiativ tycker jag. Positivt är oxå att det är arbetslösa ungdomar som ska ansvara för verksamheten. Genom ett enda beslut så ser man till att förbättra för såväl äldre som ungdomar. Bra jobbat.

Det är ett nöje att se att det finns politiker som inte bara pratar om sina mål och visioner utan oxå omsätter dessa i praktisk handling.

Vi flyttade till Lekeberg 2008 och har inte vid ett enda tillfälle ångrat vårt beslut. I alla kontakter med kommunen så har jag blivit korrekt och väl bemött och alltid känt att jag bemöts som den individ jag är och inte som en i högen av kommunmedborgare.