Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

torsdag 25 februari 2010

Även en 5:e plats kan vara glädjande

Damstafetten gav ingen medalj men väl ett hopp om en lysande framtid för de svenska skiddamerna. Vad kan inte hända om 4 år i Sotji? Strålande insatser av alla fyra. Det är väl så att när jag ser att alla ger allt och lite till, då gläds jag även med en 5:e plats.

Tråkigt för hockeytjejerna att förlora i sudden. Nej, jag tittade inte på matchen, damhockeyn är allt för tråkig vilket jag kommenterade redan i gårdagens inlägg.

Förresten, varför skriver jag skiddamer men hockeytjejer. Är det månne för att det i hockeyn inte utstrålas kraft och go på samma sätt som i skidor? Inte konstigt med gällande tacklingsförbud.
Ishockey utan tacklingar är ju som grekisk sallad utan fetaost.

Vad finns nu kvar att hoppas på i detta OS? Blir det en curlingpuss som får lysa upp avslutningen? Det måste bli karriärens peak förr lag Norberg, att spela OS-final i Kanada mot hemmanationen. Den matchen måste jag se även om curling är föga upphetsande. Det kanske blir bättre om jag skruvar av ljudet så att jag slipper höra de föga inspirerande kommentatorerna Katarina Hultling och Elisabet Gustafson. Men, då missar jag också det osannolika publikengagemanget. Här är det inte direkt som i tennis där publiken knappt får andas under spelets gång.

Damhockeyn behöver förändras för att överleva

Damhockeyn har med all rätt ifrågasatts under detta OS. Inte minst till följd av Sveriges usla insats. För fyra år sedan stod svensk damhockey högt i kurs efter vinsten mot USA och OS-silver. Nu har man tagit åtskilliga steg bakåt / stått stilla och åkt på storförluster mot både Kanada och USA.
Vad beror kräftgången på ? Ja, inte förstår jag hur man kan bli så mycket sämre på fyra år. De flesta andra idrottare brukar gå framåt, i alla fall på den här nivån. Om inte så lägger man av.

Dock tror jag att det stora problemet för damhockeyn är att det är en helt egen och för smal sport. Så länge inte tacklingar tillåts. Det här är inte ishockey och därmed knappast vad tjejerna en gång valde att satsa på. Jag är rätt övertygad om att tjejerna skulle vilja att tacklingar tillåts. Utvisning för "body checking" i ishockey låter ju inte klokt och det tror jag att damhockeyn kommer att fortsätta lida av.

En av de stora möjligheterna att taktiskt förändra en ishockeymatch är ju att börja spela mera fysiskt. Den möjligheten finns inte i damhockey vilket innebär att damspelarna alltid kommer att se ut som fjortisar trots hockeyutrustningen. Det kommer inte att finnas utrymme för någon annan spelartyp så länge snabbhet / kvickhet är det enda som kan premieras. En stor biffig tjej blir, i stället för en tillgång för laget, en säkerhetsrisk och belastning i ett damhockeylag eftersom hon ju i värsta fall kan putta omkull en motståndare och därmed dra på sig ödesdigra utvisningar.

Görs inget åt tacklingsförbudet så kommer damhockeyn att fortsatt få ta skit och på sikt dö ut då underhållningsvärdet blir lika med noll.

Tre kronor floppade

Inte helt oväntat förlorade Tre kronor kvartsfinalen mot Slovakien. Efter tidigt underläge blev uppförsbacken för brant. Visst är dom det bättre laget, ända fram till det där med att göra mål. Sverige har utmärkta spelare som är kungar i sarghörnen och bakom kassen men inga spelare med tryck framför målet.

Nattens behållning var Kanadas överkörning av Ryssland. Det är en helt annan dimension på Kanadas "totalhockey" jämfört med Sveriges "ståstillahockey".
Stenansiktet Bykov avslöjade som vanligt inte på något sätt hur han kände efter överkörningen. Borde inte den här ledarstilen ha begravts med Sovjetunionen ? Eller sitter det här mansidealet alltför djupt i den ryska folksjälen.
Ryssland kanske anställer en kanadensisk coach snart. Det vore väl nåt.