Frukost på Getingstorp

Osborne och Sigge äter alltid
frukost samtidigt med matte.

 Frukost på Getingstorp äter jag av förklarliga skäl inte längre, men jag blev påmind igår av ett foto från D som visar hur det ser ut när hon, Osborne och Sigge frukosterar där hemma. Härligt att se och inte minst gör det att jag minns våra underbara helgfrukostar, som t ex här och här. Ibland blev det frukost utomhus. Härliga minnen.

Trädgårdsbesök

Som bekant så skickar  D fortlöpande bilder till mig från Getingstorp så att jag får hänga med i vad som händer där hemma. Igår kväll fick jag den underbara bilden här nedan. När D var i köket så dök det i skymningen plötsligt upp två älgar som obekymrat smaskade på äpplen under det gamla äppelträdet. Dom stördes inte alls av att D rörde sig där inne, bara nån meter därifrån.

Även älgar trivs under det gamla äppelträdet.

Det är en gåva att bo på en plats där det vilda djurlivet finns på bara några meters avstånd.

 

Längtan, saknad, lycka

Igår skickade D  två bilder från Getingstorp (se nedan) till mig. Bilder som förstås väcker känslor inom mig. En mix av längtan, saknad och lycka. 

Så klart längtar jag tillbaka till Getingstorp, men den känslan kan jag snabbt släppa då jag aldrig kommer tillbaka dit.  Ett till en början smärtsamt faktum, men som jag numera accepterat.

Lika självklart saknar jag Getingstorp, en saknad som fortsättningsvis kan stillas t ex genom bilder från D. 

Lycka känner jag för att jag i tolv år fick bo på denna underbara plats  med D. Den lyckan behöver jag dock inte släppa, den kan jag alltid bära med mig.

Där ute på trappan har jag suttit och njutit
många gånger.

Jag är glad för att Sigge kan fortsätta njuta av
sitt liv på Getingstorp.

Tredje torsdagen i augusti

I  år får jag avstå denna delikatess.

Rubriken syftar förstås på att det igår var surströmmingspremiär. Just den dagen eller nån dag i anslutning därtill har jag alltid inmundigat denna norrländska läckerhet. Under det senaste decenniet har denna högtidsstund ägt rum på Getingstorp, oftast i växthuset. I år blir det av naturliga skäl inte så. Jag får då nöja mig med att titta tillbaka på några av dessa tillfällen, t ex här, här och här.

Att äta surströmming här på Sirishof ser jag inte som ett alternativ även om det nog skulle kunna ordnas då de flesta av mina önskemål brukar tillgodoses. Ett skäl till att jag avstår är förstås att flertalet här på stället inte torde ha samma kärleksfulla förhållande till denna delikatess som jag har. Så det handlar dels om hänsyn, men oxå om att jag ser surströmmingspremiären som en festlighet, något som jag då vill uppleva tillsammans med D, vilket inte låter sig göras i dessa dagar.

Detta är ännu ett tillfälle för mig att inse att tillvaron och livet påtagligt förändrats sedan jag flyttade från Getingstorp till Sirishof. Jag tror att det kan vara ganska nyttigt för mig att då och då konfronteras med detta faktum. Allt kan inte vara som förr, men det kan vara väldigt bra ändå.

Där hjärtat finns

Även om jag fysiskt befinner mig på Sirishof numera så finns hjärtat på Getingstorp med D, Sigge och Osborne. Jag har bett D skicka mig bilder från Getingstorp så att jag kan följa vad som händer där.

Alltid lika prydligt med nyklippta gräsmattor. 
Bra jobbat av D.

Jo, visst längtar jag ibland.

Under det gamla äppelträdet har vi avnjutit
både frukostar och middagar.

Här på Sirishof  händer inte mycket, men jag tycker ändå att jag lyckas fördriva dagarna på ett meningsfullt sätt. Jag är ju van att rå mig själv så tråkigt blir det aldrig. Om fyra dagar har jag bott här i två månader och mitt positiva intryck består. Jag blir oerhört väl omhändertagen av positiv och engagerad personal och när jag nu inte längre klarar av att bo på Getingstorp så kan jag inte ha valt ett bättre ställe att flytta till. 
Finns det då inget negativt att säga? Jo, besöksförbudet p g a corona. Att inte ha träffat D på två månader känns oerhört märkligt. Även om vi dagligen messar, mejlar och pratar med varandra på telefon så dövar det inte min längtan. Men, vi får hoppas att det stundar någon form av vardagsnormalitet. 

Getingstorpsbilder

 Så är då vardagen åter igen. Så konstigt det känns att inte ha firat Midsommar på Getingstorp. Och konstigast av allt, att inte firat med D. Hon såg i a f till att jag fick Getingstorpskänsla genom att skicka över bilder som hon tagit. Dessutom åkte hon förbi och lämnade in två vackra buketter till mig av blommor plockade i trädgården. Ljuvlig känsla.

Sill med tillbehör på Getingstorp.

Jordgubbar och glass.

Ljuvlig bukett.

Inplockat från trädgården.

Där brukade jag sitta.

Nya kuddar i växthuset.

Som synes är D igång med odlandet.

Ny utsikt

Att blicka ut över stadsparken i Örebro känns inte helt fel.

På bilderna här ovan ser du delar av min nya utsikt. Inte som Getingstorp, men rogivande och vacker ändå. Jag bor sedan den 20 maj på ett vård- och omsorgsboende i Örebro. Då jag fått allt svårare att fysiskt fungera i vardagen så kändes det rätt att ta detta beslut medan jag fortfarande vet vad det innebär.
Sirishof heter stället där jag har en lägenhet som rymmer allt jag behöver. D har innan flytten inrett lägenheten med nya möbler och textilier. De tavlor jag gillar mest har fått följa med så när jag kom hit så kändes det som att komma hem till mig. Jag bor granne med stadsparken så utsikten kunde inte vara bättre. 
Dessutom bor jag bara 7 minuters promenad från D:s lägenhet som vi köpte när hon p g a epilepsidiagnos fick körkortet indraget i ett år. Just närheten till D var avgörande när jag valde boende. Det innebär att hon lätt kan besöka mig när hon är i stan och vi kan fortsätta ha våra myshelger tillsammans med god mat och dryck. Nu i coronatider så blir det tyvärr vare sig besök eller myshelger. Vi håller kontakten via mail, sms och telefon.

Mitt första intryck av Sirishof överträffar mina förväntningar. Beläget i vacker omgivning och granne med stadsparken. Fräscha och trevliga lokaler, därtill ett fantastiskt bemötande av tillika fantastisk personal. Jag blir uppriktigt glad när en verksamhet i praktiken lever upp till de vackra ord  som står att läsa på deras hemsida.

Vad gäller Getingstorp så behåller vi det så länge som D känner att hon trivs där och kan sköta om det. Osborne och Sigge bor hos matte. Vi tycker att vi i rådande situation nått en maximal lösning för oss. Men, visst ska jag tillstå att det stundom känns både tufft och tungt. Men, så är livet. 

Glad Midsommar!

PS Huruvida mitt nya boende oxå innebär fortlevnad för min blogg, det får framtiden utvisa.

Hälsning från Getingstorp

Lite tråkigt när matte städar. 
Då är glasverandan en bra retreat.

Varje dag får jag nån hälsning från D om vad hon och killarna, Sigge och Osborne, pysslar med hemma på Getingstorp.  För mig känns det bra att hänga med i vad som händer där hemma. 

Påfallande ofta så ser killarna rätt slappa och ointresserade ut. Kan det möjligen bero på att matte har fullt upp med nåt hus- eller trädgårdsanknutet "litet projekt".

Bröllopsdag

Där fanns det lycka kan jag lova.

Ett stiligt par.

Idag firar D och jag 19-årig bröllopsdag. Ja, så mycket firande blir det inte  då D är med Sigge och Osborne på Getingstorp och jag på mitt nya boende i Örebro. Det får bli uppvaktning på distans.  Att D och jag inte kan fira tillsammans känns förstås konstigt, men det viktigaste är ändå att kärleken består.
Bilderna här nedan fick jag av D igår.

Sigge och Osborne samsas i glasverandan då matte är
ute och fixar i trädgården.

Juste kudde matte fixat till mig tänker Sigge.

Julafton på Getingstorp

Julafton 2019. Inte mycket julstämning i  denna bild.
Marschallerna fick förbli otända.

Igår hade vi ännu en underbar Julafton på Getingstorp. Alltid lika härligt när hela familjen ( alla nio) samlas. Efter att ha avverkat Kalle Anka, julbord och julklappsutdelning så var vi alla nöjda och glada och ännu en sån där magisk Julafton kunde läggas till minnesbanken.

D har som alltid dukat vackert.

Liv har så klart plats bredvid Mormor.

Tomterikt värre.

Hej tomtegubbar slå i glasen ...............

 Stortomten huserar som alltid på vedspisen.

Min härliga familj: Alice, Marcus, Erik, D,  Liv, 

Maria, Sara och Per samlade till bords.

Snart kommer Tomten och fyller på julklappsberget.

Här knackar Tomten på fönstret.

Liv var så klart i centrum vid julklappsutdelningen.

Tack till min underbara familj för ännu en minnesvärd Julafton på Getingstorp!

Ostprovning på Getingstorp

Liv och pappa Per på ingång till Getingstorp.

I lördags var hela familjen samlad på Getingstorp då barn och barnbarn kom på besök. 
Till detta hade D planerat en ostprovning där fyra olika ostar testades.

Till de olika ostarna hade D med mycket stor noggrannhet valt ut fyra viner. Campolieti till Brie de meaux , Bourgogne rouge till Comté, Louis Buillot  till Tryffelcheddar och Churchill portvin till St Agur. 

Kombinationerna visade sig vara utsökta och det blev en njutningsfylld och trevlig afton. Det är alltid lika härligt när vi alla nio kan samlas till bords.

D har påbörjat en som alltid tilltalande dukning.

Naturen ugör ofta inspirationskälla för D.

Hösttema.

Syster och bror.

Mingel.

Pappasnack?

Snart är det dags att sätta sig till bords.

 Gosakerna börjar komma på plats. Här
Comté och Brie de meaux med färgglada tillbehör.

Alice och Liv fixar födelsedagstårtan till Osborne 
som fyller 4 år.

Liv stannade kvar och sov över hos oss så det blev   myssöndag med Mormor och Morfar innan Mormor skjutsade hem henne.

Vart är Liv på väg med mormor tro?

Jo, till växthuset där fika med mormor
är ett stående inslag när Liv är här.

Det är höst på flera sätt nu

Oktober är inte min favoritmånad, men en morgon som denna känns det ändå helt ok. Hösten är m a o kommen, om än inte särskilt välkommen.

Jag gillar att kunna se ända bort till grannbyn.

Undrar du vad rubriken syftar på? Ja, förutom årstiden höst så blir jag nu oxå allt mera varse att ålderns höst är här. En höst som jag nog inte är ensam om att försöka skjuta framför mig då den ovillkorligen ställer krav på mig att inse behovet av nödvändiga förändringar. D och jag måste nu ta beslut om framtiden. Beslut som inte är särskilt efterlängtade, men som vi inte kan blunda för. 

Ett av de svåraste besluten att ta rör förstås vårt älskade Getingstorp som året runt kräver stora insatser för att sköta och underhålla.  Eftersom allt dessutom ska skötas av D så blir det till slut ohållbart.  Att bara dra ner på skötsel och underhåll är inget alternativ då vi vill att vårt Getingstorp alltid ska vara i toppskick. Här som vi haft elva fantastiska år. År som nu får tjäna som en mjuk matta att landa på då de tuffa besluten ska realiseras. 

Trädgårdssäsongen är över.

Den här processen har fått pågå en tid nu och just detta brukar leda till bra lösningar.  Så oxå denna gång, det är vi övertygade om.

Jag tänker inte skriva mera om detta här på bloggen som nu för en tid får återgå till det stiltjeliv den levt de senaste månaderna. Jag hoppas att min energibank med tiden fylls på så att det räcker även till fortsatt bloggande. 

Spännande måltider

Någon form av ljusarrangemang 
hör till måltiderna under den 
mörka årstiden.

Måltiderna är mycket viktiga på Getingstorp. D är förstås den som står för läckerheterna som bjuds. Inte sällan har jag dock bidragit med recept. Lika ofta bjuder D på nåt nytt, helt skapat efter eget huvud. 

Vi försöker alltid göra något extra av helgernas måltider där maträtten gärna ackompanjeras av ett passande vin. Det är både spännande och njutbart att sätta sig till bords på Getingstorp.

I fredags bjöd D på halloumibiffar
med tillbehör. Jättegott!

                                             

Biffarna fick sällskap av Sister´s run.
En trevlig bekantskap med därtill
enkel och stilfull etikett.

                                                    

I lördags blev det smörrebröd. Tre nya varianter. Jättegoda!

Gårdagens middag kom från Marocko.

Här samsas många
spännande smaker.

Här är oxå fisken på plats. Fisktagine i gryta. Utsökt!

Legrantrio Old Vines 2016 
 passade utmärkt till denna fiskgryta.