Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.
Visar inlägg med etikett 60-talet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 60-talet. Visa alla inlägg

tisdag 28 februari 2012

Lite macknostalgi





I mitt inlägg i söndags så hade jag hittat en dagstidning från 1953 där det annonserades om förestående midsommarfirande i Junsele. Jag fortsatte att på internet leta  uppgifter från mina ungdoms hemtrakter och hittade bl. a. två foton av personligt intresse.


Under större delen av 50-talet bodde jag med mina föräldrar i Näsåker, Ångermanland. Där innehade vi Shellmacken. I mitten på 60-talet flyttade vi till Sollefteå  där mina föräldrar öppnade en helt ny modern Shellmack på Remsle som invigdes under festliga former den 10 juli 1964. En kolossal och hypermodern anläggning i jämförelse med den i Näsåker. Här fanns åtta bensinpumpar , smörjhall för två bilar, tvätthall, spolbox utomhus där kunder kunde tvätta bilen under dygnets alla timmar. Därtill fanns  en matservering.  Nyskapande värre. 

Shell i Näsåker som det såg ut på 
50- och 60-talet.


I både Näsåker och på Remsle så bodde vi mitt emot macken, på andra sidan gatan. Något som var väl känt för alla. Under Näsåkersåren  så fanns ännu inte sedelautomater i Sverige vilket innebar att när någon efter stängning av macken upptäckte att bensinen var slut eller snart slut så drog man sig inte för att komma och knacka på hemma hos oss. Detta oavsett tid på dygnet. Serviceinriktade som vi var så gick förstås nån i familjen upp och tankade åt den nödställde bilisten. Vår mack på Remsle var den första i dessa trakter med sedelautomat, ett dittills relativt okänt begrepp. 

Dessa bilder väcker förstås minnen, minnen om hur mycket som hänt sedan 60-talet. Jag kommer ihåg att bensinen då kostade 75 öre vilket torde tala för att öppnandet skedde 1965, minns ej säkert. 1-kronasgränsen för bensin sprängdes 1972-73.  
Shell Remsle, N-:a Ådalsvägen 65, Sollefteå. Macken invigdes den 10 juli 1964.

Ytterligare en nyhet som lanserades och som jag i efterhand inte förstår var att vi började att ha öppet till kl. 24.00. Vilka arbetsdagar, 07.00--24.00. Det varade dock inte länge vad jag kommer ihåg. Jag påmindes senare genom en kommentar att det var konkurrensskäl som var orsaken till nattöppet. När vi öppnade denna Shellmack så var den det modernaste bland moderna men samtidigt en av alltför många (?) bensinmackar i Sollefteå. Därför gällde det att komma med nåt lockande och nyskapande. Alltså nåt mera än moderna lokaler, sedelautomat och barservering. Nattöppet var alltså ett konkurrensdrag. Även om det inte varade så länge så blev det ett lyckat drag.

Självbetjäning var ett annat vid den tiden okänt begrepp. När en kund tankade så var det självklart att jag förutom att tanka oxå kollade oljan, lufttrycket i däcken och  tvättade rutorna på bilen.


Jag kommer ihåg är att när vi skulle beställa hem mera bensin till våra cisterner under jord så fick jag med en lång trämätsticka först kolla nivån för att veta hur mycket som fanns kvar  i cisternerna.


När jag ibland förestod macken själv, när mina föräldrar  någon gång var tillfälligt var borta, så minns jag att jag vid stängningsdax räknade dagskassan, lade pengarna i en serviceväska och tog min moped och åkte ner till stan, Sollefteå, och lämnade pengaväskan i bankens servicebox. Det här kunde hända när jag var bara 15  år. Ingen oro för att bli rånad på den tiden inte.


En  intressant  och lite udda mackdetalj är att jag och D har likartade mackerfarenheter. Vi jobbade nämligen båda på mack i våra tidiga tonår. Jag på mina föräldras Shellmack, hon på en Gulfmack  i Finspångstrakten. Det var nog rätt ovanligt då att en ung tjej  kunde jobba på mack och t o m ibland ensam förestå densamma. Vi var nog båda rätt driftiga redan på den tiden. En rolig gemensam erfarenhet att ha. 




lördag 23 juli 2011

Vägen hem

På väg tillbaka från postlådan tog jag några bilder och fick orden "vägen hem" i mina tankar. I min ungdom, i mitten på 60-talet i Sollefteå, så fanns ett lokalt dansband som hette Ola Hermanssons och som låg på Svensktoppen med just den låten, "Vägen hem". Tänk vad en tur till postlådan kan föra med sig.
Det här är vår lilla väg hem.
Med en grässträng i mitten
som det anstår en väg på landet.

Nu är jag hemma igen.
Jag kan förstås oxå ta vägen via grinden.