Dagen efter

Politiskt dödläge. Så kan väl resultatet av gårdagens val bäst beskrivas. Jag följde valvakan på TV till midnatt och det dåvarande dödläget kvarstod när jag gick upp i morse. Nu är det upp till bevis för partierna och ta konsekvenserna av det uppkomna läget. Att lägga prestige och makthunger åt sidan och fullgöra den påtagna uppgiften, att göra det bästa för Sverige.

 Lite klarare än igår morse. Kan vi oxå hoppas på
en politisk uppklarning?

Vad är politik egentligen?

Politik är mycket.

"Politik- kamrater - det är att vilja något". Så inledde och avslutade Olof Palme detta tal på en SSU-kongress den 12 maj 1964.

Annika Strandhäll, socialförsäkringsminister  (S)
Åsa Regnér, barn-, äldre-, och jämställdhetsminister (S)
Gabriel Wikström, folkhälso-, idrotts och sjukvårdsminister (S)
Tre modiga (?) ministrar i dagens regering basunerar i denna debattartikel ut följande löfte;
- Varje generation ska ha det bättre än sina föräldrar, det är vårt löfte.


Fan trot.  Inte minst m t p mitt inlägg igår klingar detta löfte falskt. Visst, mitt förtroende för svenska ministrar är större än för Donald Trump, men i skenet av "den värste" så ter sig de flesta som ulliga, gulliga lamm. Pålitliga dessutom.

Politik som 1964 var "att vilja något" har 2017 utvecklats till "att lova något". 2070, vad är politik då tro? 
Jag bara undrar.

Som sagt, politik är mycket.

Stämningsförstörare

En bild säger mer än tusen ord

Mina senaste inlägg har handlat om Advents- och Julpynt i ett försök att så smått börja skapa den där härliga stämningen som brukar inträda när december står runt knuten.

Ett beprövat sätt att förstöra en god stämning är att föra in politik på scenen och ändå gör jag det idag.

Stefan Löfven (S) mot Anna Kinberg Batra (M) och Jonas Sjöstedt (V) mot Ebba Busch Thor (KD). Det var det försök till partiledardebatt som TV4 bjöd på igår under rubriken "Halvtid". Lika färglös som bilden ovan tycker jag att debatten var. Eller ska jag säga att den var som vanligt, helt i avsaknad av klara besked. Det mesta handlade som brukligt om hur uselt motståndarblocket skött/sköter sig i regeringsställning.

Uttrycket "Politik är att vilja" myntade Olof Palme 1964 och om bara detta gäller så sköter sig svenska politiker bra. För, oj vad dom vill, dom vill massor. Men hur viljan ska omsättas i faktisk handling för att nå resultat avslöjas inte.

När jag lyssnar till svenska politiker så förstår jag att det finns grogrund för att val slutar som presidentvalet i USA där valet kom att handla om att rösta emot något och inte för något. Att något liknande skulle kunna ske i Sverige tror dock gårdagens debattörer/ det svenska politiska etablissemanget inte på. Nej, sånt händer inte i Sverige. Kan man lita på det?

Nästa inlägg kommer inte att handla om politik. Det kan du lita på.

Vad är fingertoppskänsla?

Politik är som farligast i händerna på politiker.

Egentligen vill jag skriva om vårens ankomst till Getingstorp och gödsla med nytagna bilder från trädgården, men det är liksom inte läge för det när det är grått, blåser snålt och termometern visar på 5 grader. Därför får det bli nåt helt annat idag. Något som oxå ingår i vardagen, men inte alls är lika lustfyllt.

Låt mig föra in frågan i rubriken i politikens värld:
Där är fingertoppskänsla att t ex kunna förutse omgivningens/medborgarnas/väljarnas reaktioner på beteenden, uttalanden, beslut etc.

Ett  praktexempel på avsaknad av fingertoppskänsla har
Miljöpartiets ledning uppvisat den senaste veckan.

Jag begriper inte varför politiker aldrig lär sig. Jag menar,
politiker är ju oxå människor. Som du och jag med brister och förtjänster. Ibland gör vi misstag och då kan det bli fel. Dock har politiker den lilla egenheten att inte kunna erkänna sina misstag. I stället gör de "en pudel" och snor in sig i en krystad förklaringsprocess som blir omöjlig att ta sig ur. När de sedan står där inmålade i ett hörn så finns en annan möjlighet som bara är politiker förunnad. Då kan de ta en "timeout" och hoppas att att allt ska blåsa över, att allt bara var en ond dröm.

Den här gången ser dock timeoutkortet inte ut att stå till buds. Just nu lutar det åt rött kort i stället. Inte alls oförtjänt i så fall, allra helst som ett antal gula kort redan förbrukats.

Tänk om, tänk nytt!

Det finns alltid nya möjligheter om man bara
vågar blicka framåt.

Är det ok att använda marijuana som medicin? Här går meningarna isär. Det beror på 
- vem du frågar  
- vilket land du befinner dig i. 
- Ja, tom vilken domstol som dömer. 

Det har en man i Västerås fått erfara. Han skadades för 20 år sedan i i en MC-olycka och hamnade i rullstol. Ständigt besvärad av värk försökte han med alla tillgängliga läkemedel; inget hjälpte. Han mådde sämre av de mediciner han prövade, mediciner som dessutom var dyra. För några år sedan testade han marijuana som han själv odlade i hemmet. Varje morgon och kväll tog han en tesked marijuana i kaffet och resultaten lät inte vänta på sig. Smärtan blev lindrigare och hans övriga problem avklingade och upphörde nästan helt. Han orkade mera och kunde gå upp i arbetstid, kunde träna och vara mera delaktig i familjelivet. Ångesten försvann och han mådde bra. Kort sagt, tillvaron förändrades dramatiskt till det bättre.  Polisen kom dock honom på spåren och det hela blev en rättssak.

I augusti i fjol friade Tingsrätten i Västerås  mannen då de ansåg att han befunnit sig i en nödsituation. Domen överklagades och igår så dömdes mannen av Hovrätten till dagsböter för narkotikabrott. Även denna dom kommer med all sannolikhet att överklagas. Jag tror dock inte att HD kommer att ändra domen då svensk narkotikalagstiftning inte ger utrymme för detta. Det är dags för en översyn av svensk narkotikalagstiftning tycker jag.

Frågan blev extra intressant för mig eftersom den plötsligt berör mig mera än bara på ett allmänt plan. Jag besväras oxå av värk och spasticitet som  läkare hittills inte erbjudit mig någon verkningsfull medicin emot. Vad jag erbjudits är sjukgymnastik. Sjukgymnastikövningar som jag dessutom är oförmögen att utföra. Men, det är en helt annan historia.

Skulle jag då kunna tänka mig att ta marijuana som medicin? Frågan  berättigad då jag jobbat hela min yrkeskarriär i fängelsevärlden och sett allt elände och mera därtill som narkotika som t ex marijuana/cannabis kan föra med sig. Jag har genom åren haft en restriktiv hållning till alla former av narkotika, men har ändå försökt följa med utvecklingen och inte fastnat i ett ensidigt förbudstänkande när det gäller narkotiska preparat. Det här är inga lätta frågor och jag har oxå själv genom åren vacklat i min tro vilket jag oxå berört i något tidigare inlägg.
Frågan som inledde detta stycke besvaras  med JA, förutsatt att marijuanan i det här fallet skulle utgöra ett beprövat och godkänt läkemedel.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att frågor som dessa inte ska avgöras i domstol utan självklart borde komma till en politisk lösning så att Läkemedelsverket under vissa givna betingelser skulle kunna tillåta ett läkemedel som  är baserat på ett narkotiskt preparat. Som så ofta konstaterar jag att det är politiken som är stoppklossen i utvecklingen. Dimman av av okunskap, rädsla, fobier och förbudstänkande ligger tät i de politiska leden. Jag känner igen detta från mitt ADHD-arbete i början på 2000-talet.

Det händer saker på området i världen så det är nog dags även för Sverige att fördjupa sig i frågor som dessa. Tänk om, tänk nytt!

Nämnas bör att marijuana för medicinskt bruk är tillåtet i 23 delstater i USA. I Europa tillåtet i bl. a. Holland, Finland, Italien och Tyskland.

Det är förstås viktigt att all ev. legalisering sker under kontroll. Den snabba utbredningen i USA kan jag tycka har en del för övrigt att önska då det där plötsligt blivit en av de snabbast växande industrierna. Om ekonomin sätts före den medicinska nyttan och blir det enskilt viktigaste incitamentet så  ökar riskerna för att nytänkandet ändar i ett misslyckande. Ett misslyckande som vi inte har råd med.

Ännu mera adventsljus i det politiska mörkret

 

Jag kan väl tyckas ha snöat in på advent just nu. Det verkar också vara det närmaste snö jag kommer i advent, för utanför mitt fönster ser jag bara grönt och frodigt gräs. Inte särskilt spännande.

 

Nåt som däremot är spännande i dessa dagar är den nyritade politiska kartan. Förresten, spännande är kanske att ta i eftersom den politiska retoriken, om möjligt, blivit än mera nonsensbetonad. Jag får allt svårare att ta politikerna på allvar när de alltsomoftast agerar på ett sätt som snarast är hånfullt mot väljarna.

 

Just nu gäller det att utse den syndabock som störtat Sverige i detta politiska svarta hål. Utöver detta slåss man om vilket parti som tagit ansvar för landet och vilket/vilka som agerat ansvarslöst.  Politikerna har lyckats devalvera ordet ANSVAR till noll när de leker Ansvarsleken. Positionerna verkar, trots tal om utsträckta händer, mera låsta än på länge.

 

Jag sympatiserar inte med SD:s politik men kan  ändå ha viss förståelse för att de fällde regeringens budget. Som tredje största parti vill de förstås ha inflytande. Vad man än tycker så synes det föga framgångsrikt att helt nonchalera ett parti som har 13% av väljarna. SD borde kunna neutraliseras på annat sätt.

 

Eftersom  SD vill göra extravalet till en folkomröstning om invandring så kan jag väl ändå anta att övriga partier inte ånyo lämnar migrationspolitikens planhalva tom för att helt domineras av SD. Det behövs mera än att "öppna era hjärtan" för att väljarna ska förstå vad t ex Alliansen vill. Jag tror att det är extra viktigt för både Alliansen och sittande regering att tydliggöra sin migrationspolitik för att inte helt lämna den planhalvan till SD. Sedan hoppas jag förstås att kommande valrörelse till följd av detta inte "glömmer bort" de stora frågorna som berör oss alla; jobben, skolan, vård / omsorg, klimat / miljö, jämställdhet etc.

 

Jag har  en känsla av och en förhoppning om att flera väljare än vanligt kommer att tänka "ett extra varv" innan de lägger sin röst i det kommande extravalet.

 

 

 

 

 

Spegel, spegel....

En skyddsängel är aldrig fel.

Tomtar gör sig bra som par.

Eller som en trio.

Ett hjärta vid spisen ger extra
kärlek till matlagningen.

Slarv med ords betydelse

När jag inte har nåt intressant i min vardag att skriva om så kan det bli ett inlägg i någon pågående debatt. Så blir det idag. Om sedan debattämnet kan ha någon beröringspunkt med det svenska språket så blir det än mera intressant för mig.

 Garanti är för mig ett väldigt starkt ord. Ett löfte, en utfästelse om att vad som garanteras också kommer att infrias. En garanti är ingen vision, inget mål, utan ett faktiskt löfte om att "så här blir det".

 

Säga vad man vill om våra politiker, men modiga är de. För nog måste det krävas mod för att i politikens skakiga värld ge garantier.

 

Jag har tidigare skrivit inlägg om den s k vårdgarantin inom sjukvården som ska innebära att jag som patient är garanterad besök eller behandling inom 90 dagar. Min egen senaste erfarenhet av denna garanti är nästan dagsfärsk. Dessa 90 dagar blev i realiteten 377 dagar. 377 dagar från remiss i juli 2013 till läkarbesök drygt ett år senare. 

När jag väl kom till läkarbesöket, följt av operation 43 dagar senare, så har jag bara gott att säga om  bemötande och omhändertagande från den sjukvårdspersonal jag mött. Jag vill alltså  med detta inlägg inte framföra någon som helst kritik mot den faktiska sjukvården.

 

Nej, det jag vänder mig emot är dessa politikens quick fixes där man utställer garantier som sedan blir ogörligt för utförarna att uppfylla.

Den nya regeringen/Socialdemokraterna har nu utlovat en ny 90-dagarsgaranti
som innebär att arbetslösa ungdomar ska erbjudas jobb, praktik eller utbildning inom 90 dagar. Förutom att jag är skeptisk till att man klarar av att hålla löftet så är jag tveksam av  andra skäl. Risken är uppenbar att man på detta sätt gömmer undan en stor del av ungdomsarbetslösheten i olika typer av åtgärder / bidrag som blir en "konstgjord andning" i stället för att ungdomar faktiskt kommer närmare ett riktigt jobb.   I sammanhanget ter det sig särskilt märkligt att man samtidigt med denna garanti lovar att höja arbetsgivaravgiften för unga vilket knappast underlättar för ungdomar att få jobb. I vart fall inte i min värld.

Jag hoppas att jag har fel.

Den här typen av inlägg är inte roliga att skriva. Förutom dess negativa anslag så har de en tendens att  bli outhärdligt långa då jag känner att jag skulle kunna fortsätta att skriva om ämnet i all oändlighet utan att för den skull komma närmare ett tydligt, slutgiltigt  och fram för allt begripligt ställningstagande. Jag börjar då allt mera känna mig som en politiker och då är det definitivt dags att sluta.

Jag kan inte garantera att jag aldrig mera kommer att skriva inlägg liknande detta, men jag ska försöka att avhålla mig efter bästa förmåga.

       

                                                 

  

Dra en spader och bli moderat

Politik sägs vara roligt. Fan trot.

Politikerskolan.

Mitt förtroende för dagens politiker är ohälsosamt lågt. Jag ser allt mera cynism och taktik i den politiska vardagen. Politikerna har blivit ett släkte för sig. Människor som tappat bort sin empatiska förmåga och enbart strävar efter flera röster och mera makt.

Politikerna stiger inte i kurs hos mig när jag läser att Moderaterna nu tagit fram en kortlek som de ska använda som "dörröppnare" för att få igång samtalet med oss väljare och därmed få vårt förtroende. Behöver man en kortlek för att få igång det politiska samtalet med väljarna så är det något grundläggande fel.

Barnfattigdomen i Sverige - En "bluff"?

Inte sant.

Från tid till annan har det påståtts råda en alltmera utbredd barnfattigdom i Sverige . Av Rädda Barnen, av BRIS som nu tar avstånd från begreppet "barnfattigdom", Majblomman och av förre S-ledaren Håkan Juholt för att nämna några. Nu visar sig allt vara en "bluff".  De som torgfört företeelsen i kölvattnet av Rädda Barnens rapport 2012:2 " Barns ekonomiska utsatthet" har kanske inte medvetet bluffat. Man har bara svalt  uttrycket "barnfattigdom" utan att tänka på  vad det signalerar eller står för.

 Det avgörande misstaget synes alltså vara att "barns ekonomiska utsatthet" har ersatts av "barnfattigdom". Utsatthet och fattigdom är ju inte riktigt samma sak i vardagligt språk. Att det blivit så här kan förstås delvis bero på att rapportförfattaren Tapio Salonen, Professor i socialt arbete vid Malmö högskola,  i rapporten växlar mellan uttrycken "fattigdom" och "ekonomisk utsatthet". Det ger en öppning för användaren att nyttja det uttryck som passar ens egna syften bäst. Ett tjuvknep inte sällan förekommande i den politiska debatten.

I kvällens Uppdrag Granskning kanske vi får veta varför det kunde bli så här tokigt.

En reflektion jag gör i sammanhanget är att det kan vara så här enkelt att blåsa såväl det politiska etablissemanget som befolkningen. Tur då att det finns granskande journalistik.

Jämställdhetsarbetet går trögt

                                                                                                          

Hur ska vi ha det? Det måste börja någonstans,
lämpligtvis i hemmet och familjen.

Så här borde det se ut.

Att kvinnor är i minoritet i en mängd sammanhang basuneras ständigt ut i media. Varför sker då ingen markant förändring?

Kvinnor i bolagsstyrelser är en ofta diskuterad fråga där dock utvecklingen synes gå med snigelfart och inte sällan lyfts därför frågan om kvotering. Ytterligare en fråga där enighet är långt borta

Igår kom en rapport som visar att situationen är lika dyster i börsbolagens valberedningar.

På nyheterna nu på morgonen så tittade jag på ett inslag om kvinnliga tränare i ungdomsidrotten. Samma dystra bild, kvinnor i minoritet.

Jag tycker att det är en bedrövlig bild som visas upp. Jag tycker att jämställdhet är en självklarhet. Lyssnar jag på den politiska debatten så är alla överens med mig, men med politiker så är det alltför ofta långt mellan ord och handling.

Uppdatering 2012-09-28
Jag ser idag att Regeringen tillsatt en jämställdhetsutredning med fokus på män. Det kanske är något som kan ge extra fart åt jämställdhetsarbetet. Tänk om det är lösningen.

Jag gillar "60 minutes"

Jag tittar varje lördag på "60 minutes" och blir till freds av allt  jag får kunskap om och blir påmind om.

-Idag handlade det t ex om att vänta med att låta barnen börja skolan för att ge dom ett tidigt övertag i livet, s k redshirting.

-Vidare fick jag lära mig att dagens bäste schackspelare är en ung norrman som heter Magnus Carlsen. Schackets Mozart kallas han.

    - Dessutom fick jag ännu en påminnelse om hur skört det politiska systemet är genom ett inslag om  Jack Abramoff.

Kom sedan inte och kalla TV för dumburk.http://www.tv.nu/#p/12072110551150sjuan?&_suid=1342871026615012270789851978697

Grekisk maktkamp på sandlådenivå

Jag har svårt att helt släppa det grekiska dramat. Jag har förstås ingen lösning på situationen men ändå en massa synpunkter på vad som görs och inte görs.

Det som slår mig just nu är att trots att domedagen kryper allt närmare så ägnar sig det politiska etablissemanget i landet åt en intern maktkamp.

I den situation som nu råder så borde egna maktambitioner få stå tillbaka för omsorgen om det egna landet och dess invånare. Ny Demokratis (ND) ledare Antonis Samaras verkar ha som huvudlinje att säga nej till allt som Pasok och Papandreou föreslår. ND vill ha ett nyval till stånd. Papandreou å sin sida verkar villig till eftergifter men bara om ND ger garantier för att rösta ja till räddningspaketet.


Även om Pasok och Ny Demokrati antagligen är överens om att räddningspaketet måste antas så låter man det taktiska maktspelet och partitaktiken gå i första hand.
Här kan vi tala om låsta positioner. I stället för att agera statsmannamässigt så väljer man att befinna sig på sandlådenivå. Att detta beteende går ut över det grekiska folket synes man strunta i.

Vägen mot avgrunden blir allt tydligare. Risken är att det finns mörkare krafter med maktambitioner som kliver in i handlingen.

Överbudspolitik - knappast trovärdigt

Hur mycket Alliansen än kommer att lägga på välfärden – De rödgröna kommer att lägga 12 miljarder mer. Det lovar det rödgröna blocket.
Oavsett den goda avsikten så uppstår frågan: Trovärdigt?
Nej, knappast. Nu börjar vi närma oss sandlådenivå i politiken. Pinsamt.

Politisk hybris

- "nio av tio tjänar på vår budget som dessutom är finansierad till sista kronan" skriver Tomas Bodström på sin blogg, Bodströmsamhället.
Hos mig framkallar ett dylikt, av förhävelse färgat, påstående enbart misstänksamhet och genast påminns jag om att vi nu från politiker av allsköns färg de närmaste nitton veckorna kommer att överösas av diverse överbud. Mera färgade av hybris och desperation än av sanning och information.

Jag som just börjat njuta som bäst av våren.

Rödgrönt, en svår färgkombination.

Bensinskatten höjs med 49 öre/liter. Är syftet verkligen att få folk att använda andra, mindre miljöfarliga kommunikationsmedel, eller är detta bara ett sätt för de rödgröna att finansiera sin överbudspolitik ? Ju mera bil vi åker, desto mera skattemedel till statskassan. Ja, ja.

Nå väl, det här är nog ingen smart politisk strategi då detta är en åtgärd som slår direkt mot plånboken hos den vanlige inkomsttagaren och det som slår hårt mot plånboken brukar visa sig på valdagen då de flesta väljer plånboksvänliga alternativ. Helt enkelt för att överleva.

Dessutom är detta åtgärder som slår hårdast mot landsbygden där transportalternativen är begränsade. Tyvärr är det väl så idag att den politiska agendan, oavsett partifärg, i allt väsentligt är inriktad på storstadsregionerna. Men visst, det är ju i storstadsregionerna de flesta rösterna finns att plocka.

En politik för hela Sverige, var finns den ?

Röldgrönt är en svår kombination nu när MP fått vad dom vill ha. Vilka blir S:s och V:s profilfrågor? Och hur ska dom finansieras?

Vad har politik och ogräs gemensamt ?

Det råder delade meningar om vad som är ogräs och vad som inte är det. Som ogräs benämns vanligtvis kärlväxter som oavsiktligt uppträder på platser där de för människor inte är önskvärda, såsom åkerfält, trädgårdsland, blomsterrabatter, trädgårdsgångar samt gator och torg. En art kan alltså vara både ogräs och kulturväxt beroende på var den växer.
Nu i maj när växtligheten börjar komma igång så känns det adekvat att reflektera kring kring ogräsets ställning . Nu när jag t o m kan tycka att en tuva med maskrosor är vacker och pryder sin plats så känns det fel att benämna maskrosen som ogräs. Längre fram i sommar när de blommor jag själv sått börjar spira, ja då kan jag ändra åsikt och kanske ånyo se och benämna maskrosen som ogräs. Inget konstigt med det.
Det är lite som i politikens värld. Jag kan ändra åsikt och anpassa mitt tyckande till rådande förhållanden. Inget konstigt med det heller, eller...?
Apropå politik och ogräs. Varför har inte moderaterna en partiblomma när övriga riksdagspartier har en sådan ? S=röd ros, V= röd nejlika, Fp=blåklint, Kd=vitsippa, Miljöpartiet= maskros, C=fyrklöver. Jag påminner mig att moderaterna för nåt år sedan hade frågan uppe och då fanns moroten som förslag till partiblomma.Ingen het fråga. Dessutom är ju blåsippan redan upptagen.

En måndag i november

Ingen upphetsande rubrik på dagens inlägg. En inte speciellt händelsrik dag i något avseende , vare sig privat eller på den internationella scenen. Jag har varit på återbesök hos min tandläkare och min fru använde samma tid till en thailändsk oljemassage som jag gav henne i födelsedagspresent för några veckor sedan. Hon bestämde sig idag för att i fortsättningen ta en sådan massage en gång i månaden. Ett klokt beslut tycker jag. Nej, jag bestämde mig inte för att gå till tandläkaren en gång i månaden.


I morgon ska vi ta en lång skogspromenad om vädret är gynnsamt. Vi är ännu inte så uppdaterade på promenadvägar i omgivningarna så vi får pröva oss fram. Jag måste kunna ta mig fram på min "elmoppe".


Väldigt stillsamt så här i slutskedet av presidentvalet i USA. Det torde säkert dyka upp några smaskiga beskyllningar innan det hela är över. När de verkliga argumenten sinar så brukar det bli "slag under bältet".