Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

tisdag 20 december 2011

Stafettläkare - en dyr "lösning"

Västernorrlands läns landsting har redan nu överskridit årsbudgeten för s k stafettläkare med 44 miljoner.

Att jag särskilt noterar detta idag beror på att jag är indirekt berörd. Min 85-åriga mamma ramlade i förra veckan på väg till postlådan och ådrog sig en bäckenfraktur så det blev ambulans till Sollefteå sjukhus. Nu är problemet att det är c:a 6 veckors läktid för denna skada och hon klarar sig då inte på egen hand i hemmet. Normalt finns vid Sollefteå sjukhus någon s k Rehabavdelning avsedd just för patienter som min mamma. Dessa avdelningar har man nu av besparingsskäl stängt över helgerna. Besparingar som förstås bl. a. beror på de skenande kostnaderna för stafettläkare.

Apropå detta med stafettläkare, läkarbrist i Sverige, så skulle jag gärna se att man rekryterar läkare från andra länder. Arbetskraftsinvandring enkelt uttryckt. Dessutom är det säkert så att det redan idag i Sverige finns ett antal medicinutbildade personer som tvingats ta jobb som de är överkvalificerade för. Det är ju en av konsekvenserna av dagens arbetsmarknadspolitik, att du tvingas söka alla typer av jobb oavsett om du är överkvalificerad och totalt ointresserad. Jag känner själv till några dagsfärska alarmerande exempel på hur fel detta kan slå. Nej, jag går inte närmare in på dessa exempel här av hänsyn till berörda parter.

Hur det går för min mamma? Ja, jag "bor i telefonen och vid datorn" och försöker lösa situationen både kort- och långsiktigt så bra som möjligt. Det känns inte alls bra, så här 60 mil bort och oförmögen att själv göra mera. Men jag har ju lärt mig att gilla läget och ska nog oxå lösa detta på bästa sätt.