Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

måndag 5 april 2021

Aprilväder

Igår var jag ute på en promenad för första gången i år. Min kontaktperson H.  lyckades övertala mig och det blev en dryg timmes rullstolstur i Stadsparken. Det var riktigt skönt att få en dos både vårluft och vårsol. 

I morse när jag drog isär gardinerna vid 05.30-tiden så värderade jag gårdagens utflykt ännu högre. Detta då jag nu på morgonen möttes av en snötäckt Stadspark.

Igår  i Stadsparken, flankerad av en staty och
påskliljor.


Här lapar jag sol vid Svartåns strand.



Stadsparken i morse


Brrrrrrr!

tisdag 23 mars 2021

Vårtecken

 

Några molntussar på en blå himmel, uppvaknande träd som
kastar skuggor på nu snöfria markytor i Stadsparken
är vad denna morgon bjuder mig på.
.

Utsikten på bilden här ovan är inte lika vårsprakande som den jag förr tjusades av på Getingstorp, men ändå tillräckligt livgivande för att den där pirrande vårkänslan ska uppenbara sig hos mig.

En känsla som förstärks när jag öppnar balkongdörren och kan inandas frisk morgonluft ackompanjerad av ljuvlig fågelsång.

tisdag 9 februari 2021

Djupsinnig

 Oj, så mycket en bild kan förmedla.

Rubriken kom plötsligt till mig när jag i morse satt och tittade på skid-SM på TV och väntade på herrarnas super-G i alpina VM som dock blev inställt p g a otjänliga väderförhållanden. I stället satt jag plötsligt helt oförberedd lyssnande till dikten "Höst" av Stig Dagerman . Avståndet mellan att bekymmerslöst titta på sport på TV till att lyssna på "Höst" är betydande och därför förändrades mycket plötsligt mina tankebanor. 

Djupsinnigheten tilltog ytterligare när jag flyttade blicken från TV:n till fönstret och såg de trötta, vintervilande träden i stadsparken. När jag sedan såg att träden avtecknade sig mot en klarblå himmel badande i sol så förbyttes, på ett ögonblick, min smådystra djupsinnighet till smått euforiska tankebanor. Tänk så lite som behövs för att.....


Snart så ska jag kunna röra mig där ute.



onsdag 3 februari 2021

Ljus i mörkret

 Idag tittar solen äntligen fram igen och en blå himmel ler emot mig. När jag blickar ut över Stadsparken så tänker jag inte för ett ögonblick på Covid-19-eländet som annars dominerar och fördunklar vardagen. Det är skönt med ljuspunkter i tillvaron.

 En stilla februaridag i Stadsparken,


torsdag 28 januari 2021

Ännu ljusare tider stundar

 Så har jag då fått min andra spruta.

Efter att igår ha fått covid -19-vaccination nr. 2 så vågar jag mig på dagens rubrik. Det känns i alla fall hoppfullare. Nu hoppas jag att D oxå snart blir vaccinerad så att vi kan träffas igen. Jag längtar efter samtal, fikastunder och gemensamma måltider med god mat och dryck .

torsdag 21 januari 2021

Ljusare tider stundar

Förutom  att jag fått min första covid 19-vaccination ( vaccination nr. 2 nästa vecka ) och att Donald Trump nu är avförd från den politiska scenen så fick jag igår ytterligare en påminnelse om att vi går ljusare tider till mötes. Detta då det utanför mitt fönster pågår beskärning av Stadsparkens träd. Min tillvaro är inte speciellt händelserik så det gäller att ta vara på det som ändå bjuds.

Här pågår beskärning av Stadsparkens träd.

 

måndag 11 januari 2021

Normalt

Utanför mitt fönster ståtar Stadsparken i vinterskrud.
Inte mycket är normalt i dessa dagar, men idag dök det upp nåt högst normalt, snö i januari, och genast blev tillvaron lite ljusare.

 

söndag 10 januari 2021

Ett ljus i tunneln

 

Så har jag då fått min första dos.

Många torde vi vara som vill se ett ljus i tunneln i dessa dagar. Jag tyckte mig se det i tisdags, på Trettondagsafton, då jag fick min första dos av covid-19 vaccin. Då kändes det för första gången på länge påtagligt möjligt att detta lömska virus äntligen ska kunna betvingas. Om än inte utrotas så i vart fall hanteras med vaccinets hjälp. 

Bara nu vaccinationsplanerna löper på som tänkt så ska vi väl ändå inom en snar framtid kunna gå en, om än ny och annorlunda, normal tillvaro till mötes. En tillvaro som innebär att D och jag kan träffas igen. 

Med såna tankar i sinnet så känns allt genast mycket bättre.


tisdag 22 december 2020

Två inlägg som p g a corona inte blivit skrivna

Det har varit mera stiltje än vanligt på bloggfronten för mig den senaste tiden. Här nedan följer två inlägg som jag under normala förhållanden hade skrivit.

1. Så är då Degerfors tillbaka i Allsvenskan. Efter att ha varit nära att falla på målsnöret så sattes spiken i kistan när Ljungskile besegrades med 3 - 0. Tillbaka i finrummet efter 23 år.

Återkomsten firades som sig bör, men tyvärr inte särskilt coronasäkert. Jag förstår att man vill fira, men dylikt firande i dessa dagar är bara tråkigt att se.

Så här såg det ut i Degerfors  den 5 dec.

2. Ett annat inlägg som tillhör de självklara, men som inte skrivits, är att Sigge fyllt 10 år. Den 5 december uppnådde han denna aktningsvärda ålder. Sigge trivs med att bo med matte och Osborne på Getingstorp och D säger att han till fullo övertagit min plats sedan jag flyttade. Det låter bra tycker jag.

Oj, så jag saknar min kompis.

Sigge och Osborne är riktiga kompisar.

                                      
Varför har då  dessa inlägg inte blivit skrivna? I dessa dagar är svaret givet, det beror på corona så klart. Jag testades den 3 december och fick två dagar senare beskedet att jag var positiv. Ett ödets ironi att jag var positiv, jag som inte gått utanför dörren sedan jag flyttade hit i maj,  förutom två promenader i stadsparken i somras. Besök av D hade jag dessutom inte haft  sedan början av november då vi kom överens om att göra paus i besöken för att på vårt sätt bidra till minskad smittspridning.


När jag testades så hade jag inte nån misstanke om att jag var positiv, men dagarna efter testet kände jag av ett antal symtom som sedan tilltog i antal och därefter förföljde mig till den 18 december. Ingen behaglig upplevelse vill jag säga, men jag har nog ändå klarat mig bra jämfört med många andra. 

Jag har blivit synnerligen väl omhändertagen här på Sirishof med tillsyn och provtagning varje dag så mitt i eländet har jag ändå känt mig trygg. Det känns befriande att den här pärsen nu är över och tillvaron kan återgå till, i vart fall, "det nya normala".




måndag 30 november 2020

Frukost på Getingstorp

Osborne och Sigge äter alltid
frukost samtidigt med matte.

 Frukost på Getingstorp äter jag av förklarliga skäl inte längre, men jag blev påmind igår av ett foto från D som visar hur det ser ut när hon, Osborne och Sigge frukosterar där hemma. Härligt att se och inte minst gör det att jag minns våra underbara helgfrukostar, som t ex här och här. Ibland blev det frukost utomhus. Härliga minnen.