Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

fredag 31 oktober 2008

USA med sina 1:a och 2:a klassens medborgare

Läser att den tidigare stjärnsprintern Marion Jones nu avtjänat sitt 6 månaders fängelsestraff för sina dopingrelaterade brott. Som straffad i USA så får hon därför inte rösta i presidentvalet den 4 november. Det hade jag inte klart för mig. Att de som sitter i fängelse inte fått rösta vet jag förekommit i flera länder, bl. a. UK. Men att de som sonat sitt straff och är frigivna också fråntas denna rättighet var för mig obekant. Men, å andra sidan, snart förvånar mig inget i "möjligheternas rike" USA.

Jag som varit fängelsechef större delen av mitt yrkesliv har aldrig ens tänkt i dessa banor. Tvärtom har vi i svenska fängelser på allt sätt sett till att de fångar som avtjänat straff vid tidpunkten för allmänna val ändå givits möjligheten att avlägga sin röst.

Hur tänker man i USA ? Hur ska straffade människor kunna återanpassas till samhället om man till och med fråntas den medborgerliga rättigheten att rösta ? Vad ska man då känna sig delaktig i ? Ja, det som återstår blir de kriminella kretsar där man känner någon form av delaktighet och tillhörighet.

Månne är det en följd av denna människosyn att i USA sitter 1 av c:a 120 medborgare i fängelse. Motsvarande siffra i Sverige är 1 av c:a 2000.

Titta, det snöar

Snö i oktober, jag trodde det var ett minne blott men uppenbarligen har klimatförändringen inte rubbat alla cirklar ännu. Här är ännu bara en antydan till snö men jag ser i den blogg som inspirerat mig till bloggande, http://www.miafrisk.blogspot.com/, att vintern tagit ett fastare grepp om Tenhult i Jönköpings län.
Jag ska begå en nypremiär alldeles strax. Jag har sedan min stroke 2001 aldrig på egen hand kunnat ta mig ut en morgon som denna. Men när jag nu bor på landet kan jag i lugnt och stilla mak först gå ut i glasverandan och känna mig för. Därefter kan jag utan att störas/stressas av stadstrafik och morgonhastande människor ta mig ut till min "elmoppe" och som brukligt sedan sju månader åka ner till postlådan och hämta morgontidningen. Det är livskvalitet för mig.
Det blir intressant att se om vår katt Buddha ser detta nya läge på samma positiva sätt. Jag är tveksam.
Min fru, Darlingen, ska åka för att köpa en snöskyffel. Jag har redan presentat henne med en snöslunga i förebyggande syfte.