Valborgsfirande på Getingstorp

Ett försenat inlägg från Valborgsmässoafton eftersom jag haft datortrubbel. D och jag hälsade våren på vårt sätt. Med grekisk sallad och växthuspremiär. Det kallar jag ett riktigt firande. Det går förstås inte att jämföra med firandet från mina år som student i Uppsala, men ändå ett firande. Som tillvaron ter sig så kan det inte bli mycket bättre än så. Jag är i a f glad så länge jag klarar av att ta mig ut och upp på elmoppen så att jag kan kan förflytta mig i trädgården och njuta av årstidsskiftningarna.

Körsbärsträd i blomning.

Det nya staketet blev riktigt snyggt.

Nystädat och delvis kalkmålat växthus.

P-platsen för min elmoppe gör att jag inte 
behöver gå många steg.

Odlingssäsongen på gång där ute.

Vad väntar här tro?

Jo, grekisk sallad med vederbörliga tillbehör.

Valborgsmässoafton snart till ända.

En glimt av livet på Getingstorp

Den här sommaren har det inte blivit många turer på elmoppen för mig. Den intensiva hettan har helt enkelt omöjliggjort för mig att vara ute. Ja, förutom på sena kvällarna då D bjudit på måltider under det gamla äppelträdet. Men, i förrgår blev det i alla fall en tur till postlådan. 

Det säger väl det mesta om denna sommar när en tur till postlådan kan betecknas som nåt extra. Det säger oxå rätt mycket om livet på Getingstorp. Det liv som jag trivs så ypperligt med.

Här brukar jag mötas av fräsch och mustig grönska. 
Men, inte i år. Gulbrunt dominerar.

Himlen är i a f blå även i år.

Och molnen fortfarande vita.

Vägen hem från postlådan är alltid lika vacker. 
Den gröna mittsträngen har hettan inte rått på.

Favoritplatser

Våra fyrfota killar har förstås ett antal favoritplatser här hemma på Getingstorp. Två av platserna ser du här nedan.

Sigge lånar gärna sitsen på
min elmoppe.

Osborne slappar gärna på bänken ute
i glasverandan.

Du har sett den förut

Jag omges av grönskande vidder.

Alla bilder i detta inlägg har du  som återkommande tittar in på min blogg säkert sett tidigare. Om inte en exakt likadan bild så i a f en liknande version. Eftersom jag vistas utomhus bara under sommarhalvåret har det blivit så här. När jag åker omkring på min elmoppe så har jag alltid kameran i bröstfickan. Beredd att ta en bild närhelst jag tycker mig se nåt nytt eller intressant. Bilder som sedan är bra att ha som bloggfoder, men oxå bra att plocka fram när jag vill lysa upp mörka vinterdagar. Om så bara för att få en påminnelse om att det kommer ljusare tider. Eller som en påminnelse om att jag bor så här vackert. Som om jag skulle kunna glömma det. Glöm det.

Nelson, Sigge och Osborne är en samspelt trio.

Visst var det vackrare med hässjor. Eller...

Oj, vad det växer.

Det krävs daglig bevattning nu.

En titt in i skogen.

En ny "likadanbild", men lite har det allt växt sedan igår.

Från en annan vinkel.

Poolen är nu klar för premiärbad.

Stämningsfullt med levande ljus i växthuset 
även en varm junikväll.

Nu börjar det

Igår överraskade D mig med middag i växthuset. Eftersom hon i dessa dagar ägnar huvuddelen av sin tid åt trädgårdsarbete så blev det vad hon kallar en "snabbmiddag", d v s något som går fort att tillreda. Inte mindre välsmakande var det dock att bjudas på bakad potatis med bönröra och sallad. Plötsligt så hade det hänt. Nu börjar trädgårds- och växthussäsongen på riktigt. Jag bara känner det. Och njuter!


På återväg från soptunnan med elmoppen måste jag 
stanna och njuta av maskrosorna i hästhagen.

Nytt för i år. D har planterat pelargoner 
som ramar in grinden.

Muren kommer att få härbärgera 
många växter i år.

En härlig middag i växthuset med 
blickenmot skyn. Njutning!

Tomater och blommor.

Gurkor och physalis. Potatisen ligger där vid
dörren och väntar på att få komma i jorden. 

Borta bra men hemma bäst

På min väg med elmoppen från postlådan och soptunnan så stannar jag alltid till och blickar ut över de fält jag ser varje dag. Om kameran är med så blir det några foton.  För säkerhets skull. Foton där inga detaljer går att urskilja, men vad gör det. Helheten duger gott. Man kan väl säga att jag är torsk på mina hemtrakter.

En traktor är allt som skiljer från gårdagen.

 

Något molnigare idag. Annars identiskt med gårdagen.

 

Här,  i ingången till hästhagen brukar Sigge vänta på mig
och följa med hem. Men, inte idag då han ville in redan
när jag åkte iväg på soptunneturen.

Kloka husdjur

Hussar och mattar tillskriver ofta sina husdjur väldigt stor klokskap . Så även i vår familj.

Eftersom jag är halvkroppsförlamad så kan jag förstås inte gå ut med Nelson utan det är D:s uppgift. Nelson förstår mycket väl mina fysiska tillkortakommanden och hjälper till så att vi avlasta matte lite. Åtminstone inför måltider i växthuset.

D kommer ju alltid med famnen full av godsaker till dessa måltider och för att hon då ska slippa gå in en gång extra efter Nelson så har han och jag gjort en deal. Jag sätter på honom kopplet och sedan går vi sakta, sakta, ett steg i taget, nerför trappan till min elmoppe. Där fäster jag hans koppel vid moppen och sedan kör jag försiktigt ut till växthuset och Nelson lunkar snällt med  eftersom han vill vara med oss där ute i stället för att vara för sig själv.  Väl framkomna lossar jag Nelson från moppen och vi tar båda plats i växthuset och väntar på mattes ankomst.

När vi ska in igen efter måltiden tar vi samma tur i motsatt riktning. När vi då kommer till trappan ligger Sigge och väntar på oss.

Nelson och jag är redan på plats när D kommer
med korgen. Grekisk sallad, nygjord tzatziki
och nybakat bröd igår.

Nelson  har vant sig vid elmoppen.

Sigge ligger på trappan och väntar.

 

 

"Kom nu husse. Sigge och jag vill in".

 

Traditionsenligt och sedan vardag igen

Bara adventsstaken i Tomteverkstan minner om den vita julen.
Snart är det gräsklipparföre igen.

Som brukligt så blev Nyårsdagen en försiktig start på det nya året. Den innehöll förstås nyårskonserten från Wien som oftast är behaglig att titta på efter en sen frukost. Denna gång stördes jag dock av de eviga kamerasvepen i lokalen. Det blev rätt tjatigt att gång på gång se kristallkronorna och takmålningarna i närbild. Fantasilöst.

Backhoppningen från Garmisch Partenkirchen har tappat sin dragningskraft hos mig så den hoppade jag av redan efter en kvart. Jag han dock upptäcka att jag inte hängt med i utvecklingen? då man visst lagt sig till med ett nytt poängsystem.

Dagen förflöt sedan i stillhetens tecken och middagen bestod som alltid på Nyårsdagen av lutfisk och potatis. Med tillbehören lutfisksås och gröna ärtor förstås. En lugn och trygg start på 2013.

Idag känner jag en välbekant doft. Det doftar vardag. Men Trettonhelgen är bara tre dagar borta även om den blir kort då Trettondagen infaller på en söndag i år. Lika bra det kanske så att jag inte blir alltför bortskämd av ledighet.

När jag tittar ut så fylls jag av hopp då den vita julen nu är borttinad och jag redan börjar förnimma vällustkänslan då jag i slutet på mars kan ta ut min elmoppe igen och ta årets första tur ner till postlådan och soptunnan. Det kan man väl ändå kalla ytterst modesta framtidsönskningar.

Ännu en kille med vårkänslor. Sigge ville absolut gå ut och ta en runda på tomten
och då får han ju det så klart.

Hoppingivande

Idag

18 mars 2011

Jag brukar då och då lägga ut foton som visar samma miljö vid samma tidpunkt, men olika år. När jag idag tittar ut och tar ett foto  av växthuset, gäststugan och trädgårdsförrådet/vedboden så måste jag bara titta på ett motsvarande foto från ifjol. Förvissad om den stora skillnad jag är övertygad om att upptäcka så  är dagens blogginlägg givet.

Betyder då vädret allt? Nej, självklart inte , men för mig är det extra hoppingivande eftersom barmark och värme för mig innebär att jag  kan vistas ute mera. Inte bara när D kan hjälpa mig. Nu i helgen blir det kanske årspremiär för mig som sopåkare och tidningsbud. Jag får be D att hon tar ut elmoppen ur förrådet så att jag kan  ta en tur ner till soptunnan och postlådan.  Nu förstår du rubriken, eller hur?