IKEA under Uppdrag Granskning-lupp

Läser att Uppdrag Granskning ska ta upp Ingvar Kamprads roll i dagens IKEA. Programmet går i kväll och ska bli intressant att se. Redan innan det sänts så ställer jag mig dock något frågande till att Ingvar Kamprad plötsligt nu ska framställas i dålig dager, som en girig skattesmitare.
När det passat genom åren så har IKEA/Kamprad både av media och andra framställts som ett föredöme av företagsamhet och genom åren så har IKEA också givit goodwill till Sverige. Jag har svårt att förstå att någon kan störas av att Ingvar Kamprad fortfarande har inflytande i företaget. Utan honom hade IKEA inte ens existerat.

Om det nu är så att Ingvar Kamprad idag tjänar stora pengar på IKEA så stör det mig inte det minsta. Detta förstås förutsatt att allt sker inom lagens råmärken.

I dessa dagar så störs jag mera av Ericsons bonusprogram än av Kamprads förtjänster från IKEA.

Jag är inte ens en trogen IKEA-kund men ändå ska det mycket till för att jag plötsligt ska helt överge och förkasta denna svenska företagsikon.

Uppdrag Granskning-redaktionen fyller tveklöst en uppgift och har högst befogat satt tummen i ögat på många makthavare och beslutsfattare i samhället. Denna uppgift som dom påtagit sig kommer väl tyvärr alltid att behövas men viktigt är förstås att redaktionen med Janne Josefsson i spetsen inte plötsligt börjar jaga trofeer och glömmer bort sin ursprungliga uppgift. Kampraddrevet luktar trofèjakt.

Efter att ha sett Uppdrag gransning i kväll så är jag inte mera upprörd än före. Även om man i programmet gjorde allt för att misstänkliggöra Ingvar Kamprad så tycker jag att deras "avslöjanden" föll ganska platt. IKEA-konceptet är fortfarande lysande och avviker inte på något avgörande sätt från hur andra svenska storföretag drivs och hanteras. Så vitt jag begriper.

Etiskt moraliskt förkastligt? Ja, nu räcker det inte att hålla sig inom lagens råmärken, det krävs dessutom den högsta etiskt moraliska nivån. Hur många av oss befinner oss där?


Det "stora avslöjandet" att Ingvar Kamprad har fortsatt kontroll över företaget och dess tillgångar platsar knappast som huvudrubrik i de stora drakarna. Det hade förvånat mig mera om det visat sig att han inte har någon kontroll. Jag skulle inte heller släppa ett livsverk förrän "skylten tas ner".

"Original"- en skruvad film med många ansikten

Har i kväll sett en film, en dansk svensk produktion, med många ansikten. Filmen lever väl upp till titeln "Original". Den var töntig och rörig samtidigt som den manade till eftertanke. Filmens huvudperson Henry har under hela sitt liv ansträngt sig för att passa in. Han har blivit en blek kopia av vad han kunnat bli - en spegelbild av andras förväntningar. Förstås har hans liv danats av att han som 11-åring såg sin pappa dö i en jaktolycka. Pappan som gjorde det fatala misstaget att spela älg under älgjakten.

Henry är till en början en grå slipsinsnärjd banktjänsteman som får sparken. Genom en av lånekunderna Jon, en drömmare i träningsoverall och med husbil, leds han in på att satsa på en framtid som restaurangägare i Spanien. På väg till det spanska äventyret måste Henry fixa en hel del i sitt liv. Han måste bl. a. rädda sin mamma från mentalsjukhuset i Danmark och den därstädes kvinnliga läkaren som tror sig ha funnit den ultimata terapimodellen för mamman. För att kunna finansiera denna räddningsaktion så blir han nödgad att smuggla anabola steroider till ett ishockeylag i Malmö. Han söker också finna kärleken i Marie som han först träffar som anställd på IKEA och sedan som "artist" på en strippklubb i Köpenhamn.

Alla ansträngningar till trots, inget blir som Henry tänkt sig och han hamnar i ett virrvarr av bisarra händelser. För att få kontroll över sitt liv måste Henry förvandlas till sitt rätta jag. Hur svårt är inte det, att veta om och när man är sitt rätta jag. Kanske är det som kompanjonen Jon säger " känns det rätt så är det rätt".

Som du förstår är detta en film som du åker berg- och dalbana med, ömsom tänkvärd ömsom absurd. Just därför sevärd. Skådespelarna hade säkert kul då dom måste haft utrymme för många fria tolkningar och kunde ge uttryck för all sköns så väl meningslösheter som absurditeter.

Årets förtroendebarometer

Medieakademiens sedan 1997 årliga förtroendebarometer har kommit.

Bland institutioner och företag så toppar IKEA medan Riksdagen kommer på 11:e plats och Svenska kyrkan på 16:e. Vad säger då detta ? Att Ingvar Kamprad skulle göra sig bättre än nuvarande innehavare av ämbetena statsminister och ärkebiskop ? Nej, kanske inte rätt slutsats att dra men onekligen en intressant tanke. Ingvar Kamprad är antagligen alltför klok för att ens tänka i de banorna. Annars hade han väl för länge sedan gjort som t ex Bert Karlsson och Ian Wachtmeister gjorde och startat ett politiskt parti. I stället har han ägnat sig åt det han visat sig vara allra bäst på, att framgångsrikt driva ett världsomspännande företag.


Möjligen kan man dra slutsatser om man jämför barometrarna under alla år. För övrigt ter sig barometern för mig som tämligen ointressant läsning som antagligen mest tillfredsställer skaparna av densamma.



Hur är förtroendet för bankerna och finansmarknadens aktörer ? Förresten, kan ordet förtroende användas i dessa sammanhang eller använder vi då genomgående ordet misstroende ?

IKEA - katt bland hermelinerna

Har sett K-G Bergströms intervju i kväll med Ingvar Kamprad. Jag kan inte undgå att fascineras av denne mans framgångar. Särskilt intressant ter sig hans framgång i skenet av dagens turbulens på finansmarknaden. Är det så enkelt att Ingvar Kamprad varit besjälad av något annat än att bara tjäna pengar för egen vinnings skull ? Hans storhet tycker jag bäst i kvällens intervju kom till uttryck när han tillfrågades om vad han tycker om Sveriges regering idag. Hans enda kritiska synpunkt inskränkte sig till att han upprörs av att dom "höjt priset" på snus. Tror någon att denna fråga skulle besvarats likartat av någon av finansvärldens girigbukar ? Nej, då hade vi säkert fått en utläggning om skattetryck, företagsfientlighet och annat elände som förtetags-/bank-/finans-världen drabbats av. Är dagens finansiella kris en hämnd från finansvärlden för alla "oförrätter" de drabbats av genom åren ?