Igår åkte jag känslomässig berg- och dalbana

Tycker du att rubriken verkar skum och undrar du om det hänt något dramatiskt här på äldreboendet ? Jag kan lugna dig, rubriken har inget med min boendemiljö att göra. Här på Sirishof är det som vanligt lugnt och stilla.

Trots det blev jag igår både glad och ledsen såväl som bedrövad och förbannad. Alla dessa känsloyttringar emanerade från TV-programmet " Uppdrag granskning" som igår handlade om de så kallade "Bokstavsbarnen", alltså barn med någon form av NPF  (NeuroPsykiatriskFunktionsnedsättning).

Du som sedan lång tid läst min blogg vet att jag efter min stroke 2001 valde att arbeta med NPF och dess förekomst inom kriminalvården. Då med inriktning på sambandet mellan NPF - missbruk och kriminalitet.  Hur och med vilka jag bedrev detta bildnings- och opinionsarbete framgår om du läser detta blogginlägg från 2011.

 Även om åren förflutit och jag numera är en mestadels glad pensionär på ett äldreboende så har jag aldrig släppt intresset för dessa frågor varför det var självklart för mig att titta på gårdagens "Uppdrag granskning". 

Hur var det då med känsloyttringarna? Jo, glad blev jag för att NPF-problematiken uppmärksammas och ges utrymme i media. Ledsen blev jag när jag såg hur dessa barn och deras föräldrar har det. Svikna av samhället får dom jaga runt utan att hitta någon som har eller vill ta ansvar.

Bedrövad blev jag över att konstatera att trots att många år förflutit  och antalet NPF-diagnoser ökat dramatiskt så förmår fortfarande inte berörda samhällsfunktioner (skolan, BUP, Habiliteringen, socialtjänsten m fl) samverka utan barn och föräldrar bollas runt på ett ovärdigt sätt tills dom till slut inte orkar mera och allt brister.

Förbannad, det blev jag över att det fortfarande är så här illa och att ingen har ryggrad, kliver fram och tar ansvar. Inte minst våra politiker borde agera. Det är inte värdigt ett samhälle att stillatigande se på när barn gång på gång misslyckas i det dom företar sig. Till slut ser barnen sig själva som ett enda stort misslyckande. Jag skäms att som vuxen se detta ske.

När jag känner mig som jag gör nu så ska jag inte fortsätta skriva, det kan lätt bli fel om bara känslor får styra mitt högra långfingers vandring över tangentbordet. Men, jag återkommer i ämnet.

Jag mår illa

Det här är en farlig drivkraft i livet.

Gårdagens Uppdrag Granskning (UG) gjorde mig faktiskt illamående. Det var den fortsatta rapporteringen om de s k Panamadokumenten som framkallade detta illamående.

Att rika och välbeställda människor "ser om sitt hus" genom diverse suspekta transaktioner och upplägg har vi genom åren fått vänja oss vid. Att diktatorer och deras gelikar gör detsamma är, om än lika förkastligt, så ändå på nåt sätt begripligt.

Det är när samma beteenden kryper allt närmare, ja t o m innanför "vår egen tröskel" som det blir riktigt otäckt och framkallar de mest vämjeliga känslor. Det räcker liksom inte till att bli upprörd, arg, besviken , förbannad.

Att en svensk storbank som Nordea är en av spindlarna i nätet ( förlåt liknelsen alla spindlar ) är upprörande nog. Att sedan  politiker och tjänstemän i den svenska statsförvaltningen deltar i den här smutsiga hanteringen gör att gränsen både är nådd och passerad. Gränsen för vad som får passera opåtalat.

Jag brukar inte känna mig "hämndlysten" men nu tycker jag att "huvuden ska rulla". Skatteverket, en myndighet som vi alla har ett förhållande till och som åtnjuter stort förtroende sjönk igår ner i djupa källarvalv. Att få höra GD Ingemar Hansson och ÖD Helena Dyrssen tillstå att de försökt varna en tidigare statssekreterarkollega, Frank Belfrage,  om att hans namn fanns med i UG:s pågående granskning var både upprörande och pinsamt.  

Så här i deklarationstider; har du någon gång blivit uppringd av Skatteverket och varnats för att du ska utsättas för en särskild granskning? Jag vill inte att min deklaration ska granskas av en myndighet vars två högsta chefer ägnar sig åt vänskapskorruption. Det enda rimliga är att dessa två chefer omgående skiljs från sina uppdrag.

Det var synnerligen intressant att igår se Islands statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson intervjuas. Han såg ut som en stolt tupp i inledningen, men så skulle intervjun oxå handla om hur han lyckats föra Island "tillbaka på banan" efter åren av ekonomiska svårigheter. När han så fick frågan om brevlådeföretaget Wintris så gick luften ur  och han smet ut med svansen mellan benen. Pinsamt, men ack så effektfullt. Idag är Gunnlaugsson f. d. statsminister.

Avslutningsvis så vill jag framhålla ICIJ, det journalistiska världsomspännande nätverk som gjort grovjobbet. Imponerande att se hur de lyckats med detta. Journalistkåren stiger i min aktning i samma takt som politiker- och makteliten sjunker allt längre ner i dyn. Ordet förtroende är lätt utbytbart mot förakt. 

50 år i rocksvängen

 

 

D och jag har i veckan tittat på båda avsnitten av " Jerry Williams - The Farewell show". Vilken snubbe.  70 bast och fullt ös.

 

Förutom att vara en fantastisk artist så ger han intryck av att vara en härligt genuin person. Inga överdrifter och divalater där inte. Han har en härlig distans till sig själv och sin imponerande karriär.

 

När jag lyssnar till honom så uppstår ett av de tillfällen när jag som mest saknar att jag numera inte har  förmågan att röra mig fritt. Det spritter så smått i min förlamade vänstersida. Jag får nöja mig med att i tanken rocka loss med D.

Gillar du rock’n’roll så rekommenderar jag programmen. D och jag kommer nog att titta nån gång till på SVT play. D har också sett showen tidigare, på Cirkus i Stockholm.

Apropå detta med självdistans. Före " Jerry Williams - The Farewell show" så tittade jag på "Uppdrag granskning" som handlade om diverse suspekta turer i Österåkers kommuns politiska verksamhet.  Där framträdde personer som helt saknade självdistans. Det är intressant med kontraster.
 



Österåkers kommun är i alla fall vackert belägen.



Mekaniska politiker vs mekaniska journalister

Försvarsminister Karin Enström intervjuades igår kväll i Aktuellt av programledaren Nike Nylander.

Intervjun handlade om Uppdrag gransknings uppgifter att FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, planerar att sälja avancerad svensk flygvapenteknik till Kina  med hjälp av KTH, Kungliga tekniska högskolan.

Intervjun blev så smått en parodi då samma fråga upprepades oupphörligen och samma svar gavs. Ofta irriterar jag mig på politikers mekaniska upprepanden av samma uppgifter, men igår stördes jag mera av programledarens ständiga upprepande av  samma fråga då jag upplevde att Enström redan givit ett acceptabelt svar. Varför jag reagerade så denna gång har jag funderat på. Det  beror inte på att jag har särskilda sympatier för Enström,  är överdrivet intresserad av försvarsfrågor eller hyser någon motvilja mot Nike Nylander.

Jag lyssnade väl bara "med andra glasögon" igår. Det kan vara nyttigt att inse det ibland.

Ännu en time out

Time out-soffa som ersättning för forna tiders skampåle.
Kanske vore nåt för stadens torg.

Att ta time out har blivit gångbart för offentliga personer när de i olika sammanhang påträffats med "byxorna nere". Efter att "Uppdrag Granskning" avslöjat fiffel i Göteborgs kommun i samband med en bostadsmässa i Cannes 2010 så tar nu IFK Göteborgs ordförande Bertil Rignäs, tillika vd i det kommunala Bostadsbolaget i Göteborg, time out då han polisanmälts för bedrägeri. Ett bedrägeri som bl. a. bestod av att han i sin redovisning från resan satte  upp  inköp av ett damplagg från en modebutik som lunch. Summan var 60 euro, där Bostadsbolagets vd dessutom för hand skrivit in ytterligare fem euro i dricks. Bedrövligt tycker jag även om han senare betalat tillbaka summan till kommunen.
Han har även lämnat in en representationsnota på drygt 3.000 kronor. På notan skrev han namn som, vid Uppdrag gransknings kontroll, inte existerade på de aktuella företagen. Göteborgsdelegationens medverkan i bostadsmässan kostade 4,6 miljoner kronor. Kan vara väl använda pengar, men varför solka ner hela engagemanget med slarv,  fusk och girighet. I slutändan kanske t o m brottslighet.

Jag har oerhört svårt att förstå detta med time out i dylika sammanhang.  Det räcker med Out!

Out!

Skamligt

"Slavarbete" i de norrländska skogarna.

I gårdagens Uppdrag Granskning i SVT 1 avslöjades hur en företagare, Skogsnicke AB,  från Västerbotten hänsynslöst utnyttjade arbetare från Kamerun under snarast slavliknande förhållanden för att plantera skog. Jag blev både besviken och förbannad över att något dylikt kan förekomma i Sverige.  Dessutom kände jag skam över att vara svensk, att vara norrlänning. Kanske är jag alltför naiv. Det är klart att det även i Sverige finns människor som ger efter för sina mest primitiva sidor.

Jag kan än en gång konstatera att det behövs en blåslampa som Uppdrag Granskning för att  lyfta oegentligheter i dagen och dra ner byxorna på samvetslösa människor som för egen vinnings skull är beredda att utsätta andra människor för den mest vedervärdiga behandling.

Jag hoppas att storföretagen SCA och Holmen som var  uppdragsgivare till Skogsnicke AB i denna skogsplantering fortsättningsvis avstår från att nyttja denne företagares bedragares tjänster.

Uppdatering 

Jag ser glädjande nog att Skogsnicke AB tagit lärdom och och arbetar på att förbättra alla sina bristande rutiner.

Idag har oxå förhandlingar inletts mellan arbetsgivaren och facket för att hitta en lösning för de arbetare som inte fått ersättning enligt gällande avtal. En lösning som synes nära förestående då samfällda uttalanden från parterna uttrycker att arbetarna ska få den ersättning de enligt avtalet är berättigade till. Bra jobbat!

Barnfattigdomen i Sverige - En "bluff"?

Inte sant.

Från tid till annan har det påståtts råda en alltmera utbredd barnfattigdom i Sverige . Av Rädda Barnen, av BRIS som nu tar avstånd från begreppet "barnfattigdom", Majblomman och av förre S-ledaren Håkan Juholt för att nämna några. Nu visar sig allt vara en "bluff".  De som torgfört företeelsen i kölvattnet av Rädda Barnens rapport 2012:2 " Barns ekonomiska utsatthet" har kanske inte medvetet bluffat. Man har bara svalt  uttrycket "barnfattigdom" utan att tänka på  vad det signalerar eller står för.

 Det avgörande misstaget synes alltså vara att "barns ekonomiska utsatthet" har ersatts av "barnfattigdom". Utsatthet och fattigdom är ju inte riktigt samma sak i vardagligt språk. Att det blivit så här kan förstås delvis bero på att rapportförfattaren Tapio Salonen, Professor i socialt arbete vid Malmö högskola,  i rapporten växlar mellan uttrycken "fattigdom" och "ekonomisk utsatthet". Det ger en öppning för användaren att nyttja det uttryck som passar ens egna syften bäst. Ett tjuvknep inte sällan förekommande i den politiska debatten.

I kvällens Uppdrag Granskning kanske vi får veta varför det kunde bli så här tokigt.

En reflektion jag gör i sammanhanget är att det kan vara så här enkelt att blåsa såväl det politiska etablissemanget som befolkningen. Tur då att det finns granskande journalistik.

IKEA under Uppdrag Granskning-lupp

Läser att Uppdrag Granskning ska ta upp Ingvar Kamprads roll i dagens IKEA. Programmet går i kväll och ska bli intressant att se. Redan innan det sänts så ställer jag mig dock något frågande till att Ingvar Kamprad plötsligt nu ska framställas i dålig dager, som en girig skattesmitare.
När det passat genom åren så har IKEA/Kamprad både av media och andra framställts som ett föredöme av företagsamhet och genom åren så har IKEA också givit goodwill till Sverige. Jag har svårt att förstå att någon kan störas av att Ingvar Kamprad fortfarande har inflytande i företaget. Utan honom hade IKEA inte ens existerat.

Om det nu är så att Ingvar Kamprad idag tjänar stora pengar på IKEA så stör det mig inte det minsta. Detta förstås förutsatt att allt sker inom lagens råmärken.

I dessa dagar så störs jag mera av Ericsons bonusprogram än av Kamprads förtjänster från IKEA.

Jag är inte ens en trogen IKEA-kund men ändå ska det mycket till för att jag plötsligt ska helt överge och förkasta denna svenska företagsikon.

Uppdrag Granskning-redaktionen fyller tveklöst en uppgift och har högst befogat satt tummen i ögat på många makthavare och beslutsfattare i samhället. Denna uppgift som dom påtagit sig kommer väl tyvärr alltid att behövas men viktigt är förstås att redaktionen med Janne Josefsson i spetsen inte plötsligt börjar jaga trofeer och glömmer bort sin ursprungliga uppgift. Kampraddrevet luktar trofèjakt.

Efter att ha sett Uppdrag gransning i kväll så är jag inte mera upprörd än före. Även om man i programmet gjorde allt för att misstänkliggöra Ingvar Kamprad så tycker jag att deras "avslöjanden" föll ganska platt. IKEA-konceptet är fortfarande lysande och avviker inte på något avgörande sätt från hur andra svenska storföretag drivs och hanteras. Så vitt jag begriper.

Etiskt moraliskt förkastligt? Ja, nu räcker det inte att hålla sig inom lagens råmärken, det krävs dessutom den högsta etiskt moraliska nivån. Hur många av oss befinner oss där?


Det "stora avslöjandet" att Ingvar Kamprad har fortsatt kontroll över företaget och dess tillgångar platsar knappast som huvudrubrik i de stora drakarna. Det hade förvånat mig mera om det visat sig att han inte har någon kontroll. Jag skulle inte heller släppa ett livsverk förrän "skylten tas ner".

Uppvisning i empatisk impotens

Kvällens "Uppdrag granskning" gav en skrämmande inblick i hur det nya sjukförsäkringssystemet i Försäkringskassans händer kan slå när individen lyfts bort ur sammanhanget och allt bara handlar om regler, praxis och tidsgränser som måste hållas.

Socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén (M)stod ånyo för en uppvisning i empatisk impotens. Jag förvånas varje gång han ställer upp till försvar för regeringens människofientliga politik och försöker krysta fram något begripligt till oss som lyssnar.Att Axén sedan skyller ifrån sig genom att, som i detta fall, slå på myndigheten och den lokale chefen gör inte saken bättre. Ynkligt.

Vad gårdagens inslag vidare visar är hur fel det kan bli när Fk:s nya organisation glömt bort individen och bara tar hänsyn till ärendeslag. I detta fall innebar det att den försäkrade samma vecka fick två motstridiga beslut från samma myndighet,representerade av den lokala Försäkringskassan i Borlänge ang. sjukpenning och en nationell enhet i Falun ang. sjukersättning. Beslut som fick katastrofala följder.

Anders Borg glömde sopa framför egen dörr

Efter att ha sett gårdagens "Uppdrag granskning" och deras genomgång av hur olika bonussystem tillämpas i Sverige, i så väl privat som statlig veksamhet, så ställer jag mig frågan. Vem kan jag lita på ? Finansminister Anders Borg har redan gjort sig ett internationellt namn genom sitt korståg mot bonussystemen. Dock visar det sig att han har noll koll på hur bonussystemen tillämpas i statliga verksamheter där han och regeringen bär huvudansvaret. Det var närmast pinsamt att höra både honom och AP-fondernas chefer slingra sig. Dom borde skämmas. Det värsta är att jag skäms i stället. Skäms för att dessa figurer representerar mig.
Det var med positiv förvåning som jag kunde konstatera att finansmarknadsminister Mats Odell var den ende som talade ur skägget och verkade förstå vad det handlar om. Han talade i termer av stötande och förtroende vilket är just vad f f a statens bonuskalas handlar om. Det är fantastiskt att de fyra AP-fonderna betalat ut bonusar för 2008 trots en total förlust på 192 miljarder vilket motsvarar 100.000 per pensionär i Sverige eller 8 års totala barnbidrag i Sverige.