"Bluffen" om barnfattigdomen i Sverige

Innan gårdagskvällens "Uppdrag Granskning" så skrev jag detta inlägg.
Efter att ha tittat  på programmet och lyssnat till Jan Josefssons intervjuer med Majblommans Generalsekreterare Lena Holm  och Röda Korsets Generalsekreterare Elisabeth Dahlin  och deras pinsamt undanglidande svar så blir jag både tveksam och misstänksam mot dessa organisationer. Dessa två chefer gömmer sig bakom  metodfel, bristande förstudier, omorganisation, chefsbyten och semesterperiod. Både ynkligt och pinsamt.

Som chef har du det yttersta ansvaret oavsett läge och tidpunkt. Detta ansvar kan du aldrig undandra dig. Jo, du kan ju förstås lämna ditt uppdrag vilket kanske vore det bästa för dessa  hjälporganisationer om dessa två chefer gjorde. 

Dessa organisationers tveksamma metoder och deras chefers oförmåga att tillstå brister i arbetet tar fokus från den viktiga frågan, "hur ska vi hjälpa de fattiga barn som finns i Sverige"? För visst är det så att det finns fattiga barn, dock inte en kvarts miljon.

Hedervärd är däremot BRIS Generalsekreterare Kattis Ahlström som utan förbehåll tillstår att de gått på en blåsning då de använt ordet "barnfattigdom" utan att inse vad det står för och därför i fortsättningen i stället använder "ekonomiskt utsatta barn". Hon sade detta som en förklaring, inte som ett försvar. 

Jag noterar att förre vänsterledaren Lars Ohly kritiserar Jan Josefsson för programmet och menar att han tar de rikas parti och slår neråt.  Det är väl ändå att dra klasskampen väl långt. Hjärnspöken Ohly. Inget som framkom i programmet rättfärdigar dessa hjälporganisationers bedrägliga beteende och det var väl detta programmet skulle belysa. Ohly verkar sakna rampljuset och kanske siktar på en karriär som TV-recensent. Härförleden totalsågade han ju Fjällbackamorden, såväl handling som skådespelarinsatser.

Rädda Barnen, Majblomman och BRIS är viktiga organisationer med  viktiga uppdrag. Deras starkaste tillgång är antagligen deras namn/varumärke. Genom att driva kampanjer som denna om "barnfattigdom" med tveksamma metoder så skadar de  sin viktigaste tillgång. Namnet/varumärket besudlas och därmed minskar tilltron till vad de håller på med. Något som i slutänden drabbar de människor de har till uppgift att hjälpa.

Barnfattigdomen i Sverige - En "bluff"?

Inte sant.

Från tid till annan har det påståtts råda en alltmera utbredd barnfattigdom i Sverige . Av Rädda Barnen, av BRIS som nu tar avstånd från begreppet "barnfattigdom", Majblomman och av förre S-ledaren Håkan Juholt för att nämna några. Nu visar sig allt vara en "bluff".  De som torgfört företeelsen i kölvattnet av Rädda Barnens rapport 2012:2 " Barns ekonomiska utsatthet" har kanske inte medvetet bluffat. Man har bara svalt  uttrycket "barnfattigdom" utan att tänka på  vad det signalerar eller står för.

 Det avgörande misstaget synes alltså vara att "barns ekonomiska utsatthet" har ersatts av "barnfattigdom". Utsatthet och fattigdom är ju inte riktigt samma sak i vardagligt språk. Att det blivit så här kan förstås delvis bero på att rapportförfattaren Tapio Salonen, Professor i socialt arbete vid Malmö högskola,  i rapporten växlar mellan uttrycken "fattigdom" och "ekonomisk utsatthet". Det ger en öppning för användaren att nyttja det uttryck som passar ens egna syften bäst. Ett tjuvknep inte sällan förekommande i den politiska debatten.

I kvällens Uppdrag Granskning kanske vi får veta varför det kunde bli så här tokigt.

En reflektion jag gör i sammanhanget är att det kan vara så här enkelt att blåsa såväl det politiska etablissemanget som befolkningen. Tur då att det finns granskande journalistik.

IKEA under Uppdrag Granskning-lupp

Läser att Uppdrag Granskning ska ta upp Ingvar Kamprads roll i dagens IKEA. Programmet går i kväll och ska bli intressant att se. Redan innan det sänts så ställer jag mig dock något frågande till att Ingvar Kamprad plötsligt nu ska framställas i dålig dager, som en girig skattesmitare.
När det passat genom åren så har IKEA/Kamprad både av media och andra framställts som ett föredöme av företagsamhet och genom åren så har IKEA också givit goodwill till Sverige. Jag har svårt att förstå att någon kan störas av att Ingvar Kamprad fortfarande har inflytande i företaget. Utan honom hade IKEA inte ens existerat.

Om det nu är så att Ingvar Kamprad idag tjänar stora pengar på IKEA så stör det mig inte det minsta. Detta förstås förutsatt att allt sker inom lagens råmärken.

I dessa dagar så störs jag mera av Ericsons bonusprogram än av Kamprads förtjänster från IKEA.

Jag är inte ens en trogen IKEA-kund men ändå ska det mycket till för att jag plötsligt ska helt överge och förkasta denna svenska företagsikon.

Uppdrag Granskning-redaktionen fyller tveklöst en uppgift och har högst befogat satt tummen i ögat på många makthavare och beslutsfattare i samhället. Denna uppgift som dom påtagit sig kommer väl tyvärr alltid att behövas men viktigt är förstås att redaktionen med Janne Josefsson i spetsen inte plötsligt börjar jaga trofeer och glömmer bort sin ursprungliga uppgift. Kampraddrevet luktar trofèjakt.

Efter att ha sett Uppdrag gransning i kväll så är jag inte mera upprörd än före. Även om man i programmet gjorde allt för att misstänkliggöra Ingvar Kamprad så tycker jag att deras "avslöjanden" föll ganska platt. IKEA-konceptet är fortfarande lysande och avviker inte på något avgörande sätt från hur andra svenska storföretag drivs och hanteras. Så vitt jag begriper.

Etiskt moraliskt förkastligt? Ja, nu räcker det inte att hålla sig inom lagens råmärken, det krävs dessutom den högsta etiskt moraliska nivån. Hur många av oss befinner oss där?


Det "stora avslöjandet" att Ingvar Kamprad har fortsatt kontroll över företaget och dess tillgångar platsar knappast som huvudrubrik i de stora drakarna. Det hade förvånat mig mera om det visat sig att han inte har någon kontroll. Jag skulle inte heller släppa ett livsverk förrän "skylten tas ner".