Nedrustning som föder morfarstankar

Sollefteå sjukhus, snart ett minne blott?

Idag är det en månad sedan Liv föddes, en dryg månad för tidigt. Allt förlöpte väl, mycket tack vare att Sara och Per snabbt kunde ta sig till BB och där blev väl omhändertagna. Jag vågar inte tänka på vad som kunnat hända om dom bott i min barndomsstad Sollefteå. 
Där fortsätter nedrustningen av landsbygden, nu senast aktualiserad då BB vid sjukhuset i Sollefteå läggs ner. Det får till följd att närmaste BB nu finns i Örnsköldsvik eller Sundsvall, 10 respektive 12 mil från Sollefteå. Avståndet kan vara upp till 20 mil beroende på var du bor.

I anslutning till den beslutade nedläggningen så erbjuder ABF kurser i bilförlossning. Med så lång resväg till BB så förväntas många födslar ske innan man hunnit fram. 
Vad ska man då göra om barnet är på väg under resans gång? Jo,  bl. a. så här: 
- stanna på en lämplig plats, en ofarlig plats.  
- slå på varningsblinkers.  
- låt mamman sitta i framsätet, det är mest praktiskt. 
- ta av bilbältet. 
- fäll ner sätena. 
- ta av kläderna och dra upp benen om det är så att det är dags för krystning.
Låter det enkelt?  Nej, tänkte väl det. Jag blir såväl förbannad, förvånad som förtvivlad av att ta del av denna sjukvårdens och landsbygdens nedrustning i Sverige.

Några funderingar och frågor poppar genast upp;
- hur stor bil behöver man för att veta att det finns förlossningsplats?
- vad är en lämplig, ofarlig plats på motorvägen mot Sundsvall en stormig februarinatt när snön vräker ner och temperaturen är minus 30? 
-vad gör man om mamman behöver smärtlindring?
- vad gör man om mamman tappar mycket blod vid förlossningen?
Frågorna hopar sig hos en nybliven morfar.

Avslutningsvis en fråga som jag absolut inte vill undanhålla dig.
- hade en dylik nedläggning tillåtits eller ens aktualiserats om det varit vi män som fött barn? Jag bara undrar.