Nypremiär

 Vad menar jag med denna rubrik tro? Jo, att jag är tillbaka och bloggar igen. Hur frekvent får framtiden utvisa. Min frånvaro beror på att jag tappade lusten att blogga då jag inte mådde bra. Orsaken till det var att jag ansattes av ångest och oro inför en kommande operation. Jag har enkelt uttryckt varit nere i källaren och vänt. 

Jag ska inte gå mera in på de medicinska problemen utan kort konstatera att operationen  nu är genomförd sedan 4 veckor tillbaka och eftersom allt gick bra så mår jag nu bättre. Ja, t o m riktigt bra.

En extra kick att börja blogga igen fick jag då jag nyligen fick ett mejl från min gamla bloggkompis BP som undrade hur det stod till med mig. Så glad jag blev av denna omtanke och "kick i baken". 

Jag går ut lugnt och nöjer mig med dessa rader idag. Jag gick ut lugnt även vid min bloggpremiär, idag för 13 år sedan. 

Ha de' gott där ute i bloggvärlden!

Smolk i glädjebägaren

En gråmulen januarimorgon kan också
vara vacker.

Dagens inlägg blir en bjärt kontrast till det föregående, men så är ju tillvaron. Som en konsekvens av min stroke 2001 så har jag genom åren  burit på diverse problem och svårigheter. De flesta har jag lärt mig hantera, men så finns det också problem av en art som jag inte själv utan vidare kan hitta lösningar på. I september genomgick jag därför en operation som inte blev särskilt lyckad. Därför var det igår dags  för en ny operation. Om den blev lyckad eller inte får framtiden utvisa. Inga garantier ges.

 

Som en följd av gårdagens operation så befinner jag mig nu plötsligt i de hjälpbehövandes skara.  Ja, mera hjälpbehövande än tidigare. Jag som alltid satt en heder i att klara mig själv så långt det bara är möjligt. Ja, med D:s hjälp förstås. Jag har tillsammans med D hela tiden försökt fokusera på det friska, på sånt jag fortfarande klarar av. Därför har det också varit svårt att få hjälp när jag verkligen behövt. Jag har helt enkelt givit ett alltför friskt intryck.

 

Men, jag har heller inte funnit det rimligt att behöva "spela" sjuk. Jag har varit naiv och trott att det räcker med att i ord berätta om mina svårigheter. Det har dock fått motsatt effekt då det vid samtal med mig inte går att läsa av mina funktionshinder. De uppenbarar sig först när jag reser mig och ska gå och göra alla de de vanliga göromål som hör vardagen till. Basala göromål som många är oöverstigliga för mig.

 

Vad vill jag då ha sagt med detta? Ja, inte mera än att mitt bloggande kanske kommer att gå på sparlåga en tid. Nu hoppas jag på en ljusnande framtid och tror på detsamma då jag vet hur viktig tanken är för läkeprocessen. Det mesta sitter i huvudet.

Nelson i tratten

När Nelson ska fotas så vill förstås oxå Sigge vara med och se vad som händer.

Kryptisk rubrik? Saken är den att vi för några dagar sedan upptäckte att Nelson hade problem med sitt högra öga. Det såg svullet och irriterat ut. Självklart blev det nästa dag besök hos veterinären som ställde diagnosen "traumatiska hornhinnesår". För att detta inte skulle ge framtida men så var operation nödvändig. Det blev hemresa, fasta i ett dygn och åter till veterinären nästa dag för operation. Op. gick bra och nu får Nelson gå omkring med en jättetratt över huvudet tills  det är dags för återbesök och stygnen ska tas.  Han har snabbt anpassat sig till tratten och dess olägenheter men är ledsen för att han inte kan ta sig upp på övervåningen och mysa i sin soffa med matte, husse och Sigge.

Jag kan inte undgå att imponeras över hur snabbt han anpassat sig till den nya situationen och sitter lugnt och stilla och väntar på de ögondroppar matte ger honom 2 ggr/dag. Inga klagovisor där inte men så vet han oxå att allt vi gör för honom, även det som kan vara obehagligt, alltid är för hans bästa. Sigge är solidarisk med Nelson och tillbringar dagarna nere i köket med honom. På kvällstid har han dock upptäckt att Nelsons soffa är ledig och ser till  att utsträckt ligga där och njuta av sin nya "herrepåtäppansits".
Nelson är förstås ledig från jobbet på cityHUND under den här tiden och är hemma med mig och Sigge. Lillmatte kommer förbi varje dag när matte är på jobbet och går ut med honom.