 |
| En gråmulen januarimorgon kan också vara vacker. |
Dagens inlägg blir en bjärt kontrast till det föregående, men så är ju tillvaron. Som en konsekvens av min stroke 2001 så har jag genom åren burit på diverse problem och svårigheter. De flesta har jag lärt mig hantera, men så finns det också problem av en art som jag inte själv utan vidare kan hitta lösningar på. I september genomgick jag därför en operation som inte blev särskilt lyckad. Därför var det igår dags för en ny operation. Om den blev lyckad eller inte får framtiden utvisa. Inga garantier ges.
Som en följd av gårdagens operation så befinner jag mig nu plötsligt i de hjälpbehövandes skara. Ja, mera hjälpbehövande än tidigare. Jag som alltid satt en heder i att klara mig själv så långt det bara är möjligt. Ja, med D:s hjälp förstås. Jag har tillsammans med D hela tiden försökt fokusera på det friska, på sånt jag fortfarande klarar av. Därför har det också varit svårt att få hjälp när jag verkligen behövt. Jag har helt enkelt givit ett alltför friskt intryck.
Men, jag har heller inte funnit det rimligt att behöva "spela" sjuk. Jag har varit naiv och trott att det räcker med att i ord berätta om mina svårigheter. Det har dock fått motsatt effekt då det vid samtal med mig inte går att läsa av mina funktionshinder. De uppenbarar sig först när jag reser mig och ska gå och göra alla de de vanliga göromål som hör vardagen till. Basala göromål som många är oöverstigliga för mig.
Vad vill jag då ha sagt med detta? Ja, inte mera än att mitt bloggande kanske kommer att gå på sparlåga en tid. Nu hoppas jag på en ljusnande framtid och tror på detsamma då jag vet hur viktig tanken är för läkeprocessen. Det mesta sitter i huvudet.
Åh, Steve. Jag känner dig bara genom din blogg som jag uppskattar och jag önskar av hela mitt hjärta att den här operationen ger allt vad den lovar och lite till Tummar hålls hårt för dig och din D!
SvaraRaderaTack snälla! Jag håller min tumme, den högra, också. Den vänstra den håller sig hårt utan min medverkan.
RaderaJag håller alla tummar för att det ska gå bra och hoppas på att träffa dig här på bloggen då och då trots allt!
SvaraRaderaTack snälla ! Jag hoppas också att vi kan fortsätta att ""träffas".
SvaraRaderaJag skrev precis en kommentar, men kan inte se den... undrar om den hamnade i skräpposten...??
SvaraRaderaNej, den hamnade inte i skräpposten.
RaderaMen ååå Steve. Jag håller nu mina stora som små tummar på att denna operation ska gå bra. Hoppas du har möjlighet att blogga eller läsa lite bloggliv då och då. Mina tankar går till dig och D.
SvaraRaderaTack för dina vänliga ord och din omtanke!
RaderaAll lycka till dig och tänk hårt på en ljusare framtid - det hjälper .
SvaraRaderaVi ses!
Anki
Tack! Jag tar dig på orden.
RaderaAtt vara beroende av andra är inte kul. MEN du har en inställning som jag gillar. Du "hatar" beroendeställningen, vill klara dig själv och föra ett aktivt liv som du och D gillar - ett liv som funkar och som ni trivs med. Att "spela" sjuk gör ju bara att man i slutändan känner sig sjukare än vad man är. Så du var inte naiv utan gjort det bästa av situationen.
SvaraRaderaAtt få hjälp av kommunen - jag vet ju inte vad du syftar på - beror mycket på hur man "säljer" sig. Nu alltså. Har man med hemtjänst/kommun att göra gäller det att kunna prata för sig. De kan du!!!
Å du - om jag vore dig, vilket jag ju såklart inte är, så skulle jag inte låta bloggen gå på sparlåga. Vi som gillar din blogg kan ju vara till hjälp. Vad jag menar är att du ju kan berätta vad som händer och vi kan svara/kommentera och peppa. Så "go for it" - bloggen är ju roligare att "prata med" än väggen;-)
Ja - åsså hoppas jag att operationen är riktigt, riktigt framgångsrik för dig med resultat som du hoppas på och förväntar dig!
Tack för dina vänliga ord och din omtanke. Med kommentarer som denna så bloggar jag glatt vidare. . Din kommentar gör att jag genast känner mig bättre
RaderaKikar in och skickar lite goda vibbar till er båda!
SvaraRaderaTack, det är alltid gott att få.
RaderaHoppas denna operation går bra! Så sant, det mesta sitter i huvudet. Tankar alltså, hur vi tar det, är avgörande för vårt mående. Fortsätt i samma spår!
SvaraRadera