Snart är det sommar igen.

Är det egotrippat att lägga upp tre bilder av sig själv körande åkgräsklippare? Ja,kanske. Faktum är att jag gillar att se mig själv på dessa bilder. Varför? Jo, för att detta är en av de få sysslor jag klarar av lika bra idag som före min stroke. Det är en rätt skön känsla som jag så här kan kosta på mig att vältra mig i. Åkgräsklipparen är nog det bästa fordonsköp jag gjort. Med alla reglage på höger sida och rattkula som basutrustning så är den inte ens handikappanpassad för mig. Bara det, att den i standardutförande är som gjord för min bara till hälften fungerande lekamen. Jag ska i detta sammanhang inte glömma elbilen ( se nedersta bilden) som också gjort att jag kan vara mera delaktig i vardagssysslorna.Förra helgen klippte jag gräset.I min iver att klippa hela tomten vid ett och samma tillfälle så missade jag en remsa. Det upptäckte jag först när allt var klart och klipparen inkörd.
Hade planerat att idag klippa den kvarblivna remsan men bestämde mig för att strunta i detta. Den stör på intet sätt, vare sig mig eller någon annan. Dessutom är det antagligen så att det blir nån klippning till innan säsongen är över så då får den kvarblivna remsan vänta till dess. Att göromål kan vänta till ett senare tillfälle är en insikt som växt sig starkare sedan vi flyttade ut på landet. Här lever jag idag, just nu. Allt som skall göras visar sig ändå bli gjort och aldrig känner jag mig jagad eller tvingad till att göra något. Visst, jag planerar också för morgondagen, för framtiden, men planer kan ju läggas upp på olika sätt. Nu har jag hittat det bästa sättet för mig.

Apropå framtid. Idag är det c:a 3 månader kvar till första snöplogningen som ifjol var den 16:e december och c:a 8 månader kvar till nästa års första gräsklippning som i år var den 15 maj. Med andra ord, snart är det sommar igen.