Arbete, oväder och glädje - En händelsrik dag

När jag sitter vid min hemmaarbetsplats och tittar ut så ser jag skogen bakom vårt hus, gäststugan med sin innergård och vårt i sommar nybyggda förråd och vedbod. Idag stormar det och regnet vräker ner. Dörren till förrådet har svällt och är svår att stänga helt. Haspen når inte riktigt att haka i hyskan. Dörren står nu och slår i blåsten och jag vill göra något åt detta. Efter min stroke 2001 så är en sån enkel sak inte bara att åtgärda. Vågar jag gå ut, blåser jag omkull ? Ja, med knagglig gång och bristande balans så är det frågor jag fått lära mig att ställa. Jag väntar en stund, i vart fall tills regnet bedarrat. Jag kränger på mig min motorsågsfleecetröja, byter till utefårskinnstofflor och tar mig nedför trappan till min elmoppe. Det här kommer nog att gå bra. Vinden pinar men jag har bestämt mig. Förrådsdörren ska stängas. Jag tar med mig telefonen ut i fall min Darling skulle ringa. Svarar jag inte kanske hon blir orolig. Jag lyckas ta ut järnspettet från förrådet och ställer det som stötta mot dörren och känner mig omåttligt nöjd med min insats.

Då ringer telefonen. Det är Darlingen som idag är Farmor på heltid och har åkt till Linköping för att ta hand om Erik, 2 år 4 mån. och Alice 8 mån. så att deras pappa Marcus och Mamma Maria kan få tid på egen hand för att inhandla möbler till sitt nya hus. Jag växlar några ord med Erik och hinner i vart fall få veta att han trivs i nya huset och att det är roligt att Farmor är på besök. Farmor talar sedan om att Erik sagt att "farfar Steve är stor och stark". Jag blir riktigt stolt. Innan min stroke, då var jag verkligen stor och stark men de senaste sju åren är det inte ord som jag ofta förknippat med mig själv.

Jag hade inte tänkt åka ner till postlådan idag men när jag nu fixat förrådsdörren så kan jag väl ta posten också. Kommen halvvägs ner till postlådan så ligger där ett stormens offer. Ett träd har blåst över vägen. Jag gör en snabb bedömning av möjligheterna för mig att med min elmoppe ta en liten omväg in i skogen och den vägen nå mitt mål. Jag lyckas och känner mig ånyo nöjd med min insats. Bara för att finna att dagens post bestod av bilskattemärket, ett förnyelseerbjudande på en tidningsprenumeration och erbjudande om fotokalendrar så här inför jul. Jag lyckas på samma väg ta mig tillbaka till huset igen och väl kommen in i glasverandan så sitter Buddha där och tittar konstigt på mig uttryckande frågan: " vad gör du ute i detta väder, och idag när inte matte är hemma"?